Tisdag 24 april 2018

Rapport från hockeyns bakgård, del 8

En gång i veckan kommer ett gäng föredettingar ner till ishallen i Skara för att väcka liv i en spelarkarriär som aldrig funnits. Det har återigen blivit dags att träffa Skara IK Oldboys i den icke prisbelönta reportageserien Rapport från hockeyns bakgård. Som vanligt kommer det att handla om tårar, trasiga knän och missade målchanser.

**************

Många har läst om min ständiga förvirring på planen. Jag är villig att hålla med Fredrik i just den frågan. Återkommer senare till det.

”När skribenten är borta dansar sångfågeln på bordet” lyder ett gammalt ordspråk. Som några kanske redan förstått är det Peter Kling som idag tagit över bloggen denna dag.

En mörk sista november kväll innehållande hockey utav högsta kvalité? Så ska man nog inte summera gårdagens drabbning mellan lagen Vit och Svart.

Dom spelande oldboysen kom ganska sent kvällen till ära, jag och finansmannen Per kom relativt sent till drabbningen.

Jag stressade något för att hinna in i tid till uppvärmningen vilket är oerhört viktigt för en före detta TV stjärna och smörsångare. Man måste helt enkelt ”sjunga upp” innan showen börjar.

Legendaren LÖDA hade letat sig ner och agerade coach till vita laget vilket kändes tryggt! Löda sa att jag hade fantastisk åkstil och klubbteknik, vilket alltid är roligt att höra från en legend, den är lite nordamerikansk nämnde han.

Jag innehar nämligen en spelstil som påminner mer om transatlantisk hockey. För er som undrar vad det är innebär det att transatlantisk hockey är mer rakt på och man ställer högre krav på spelarna.

Åter till min förvirring.

Matchen startades och till min förvåning var inte SuperTommy med idag. (han vaktar målet i Svart) ”ramträff=mål” blev ett snabbt beslut vilket innebär att man måste träffa stolpe eller ribba för att det skall bli mål.

Jag såg verkligen min chans att briljera och lagets chans att vinna kvällens drabbning. Matchen fortskred och till min förvåning leder svarta med 9-7 när 10 min återstår.

Hur är detta möjligt tänker jag, dom har ju ingen målvakt. Nåja vi kämpade på och klockan tickade över till 22:00 och matchen var över. Ett ledsamt vitt lag går in i omklädningsrummet medan Fredrik Andersson verkar stannat kvar på isen.

Efter ett tag kände jag mig en smula nervös över Fredriks hälsa. Är han kvar på isen, mår han inte bra? Jag frågar dom andra vart Fredrik håller hus, det utbrister ett skratt som sträcker sig ända ut på isen. Fredrik var heller inte med idag får jag förklarat.

Jag märkte inte att du var med igår Fredrik, det känns läskigt. Beror det på min ständiga förvirring eller beror det på din allmänna insats som målvakt? Det är nog en fråga vi aldrig kommer få svar på.

Tack för mig, hej.

Tabellen
Vitt 4 segrar
Svart 4 segrar