Måndag 20 november 2017

Elefanten i rummet

Ansvariga politiker i Stockholm, som tidigare har fattat de beslut som de menar har gjort Sverige till en ”humanitär stormakt”, gör nu allt för att vältra över de problem de själva skapat på landets kommuner.

Tidigare åtgärder har inriktad sig på ekonomin, tex i form av reducerade ersättningsnivåer, men nu börjar man i sin desperation att ta till rena tvångsåtgärder, oavsett konsekvenserna för berörda kommunerna.

Det senaste exemplet är de nyanlända som med enkel biljett skickats till kommunerna Staffanstorp och Kävlinge. ”Det är en fullständig katastrof” säger Pia Almström, Kommunstyrelsens ordförande i Kävlinge. ”Vi har ingen lösning på detta”.

Migrationsverket säger sig baras följa lagstiftningen och ser inga möjligheter till kompromisser, oavsett konsekvenserna.

Samtidigt som detta pågår står företrädare för vår regering upp i olika nationella och internationella sammanhang och kallar Sverige för en ”humanitär stormakt”. Personligen tycker jag inte att det är ett tecken på en humanitär stormakt när man medvetet skickar iväg människor till olika kommuner där man vet att det inte finns resurser att ta hand om dessa. Det finns inte boenden, inte arbeten och inte resurser för vård, skola och omsorg. Men det struntar man i.

Den enkla sanningen är att den ”humanitära stormakten Sverige” har tagit sig vatten över huvudet. Ansvariga politiker vill inte se ”elefanten i rummet”, dvs det faktum att Sverige under de senaste decennierna har tagit emot fler människor är man har resurser att ta hand om och integrera i samhället.

Problemen kommer inte att lösa sig genom att ansvariga rikspolitiker tar till tvångsåtgärder mot kommunerna och därmed försöker att skjuta ifrån sig ansvaret, skapa näst intill olösliga problem i kommunerna och torpedera det kommunala självbestämmandet.

Det är dags att ansvariga politiker börjar se ”elefanten i rummet” och börjar diskutera volymerna på den invandring som Sverige klarar av att hantera. Det bästa vore om Sverige tog ett nytt ”Luciabeslut” motsvarande det som den socialdemokratiska regeringen Ingvar Carlsson tog 1989. Vi har inte, oavsett vad företrädarna för 7 partier i riksdagen påstår, varken råd eller möjligheter att fortsätta att ta emot lika många människor som vi gjort de senaste decennierna. Sverige behöver en andhämtningspaus.

Stefan Hallberg
Sverigedemokraterna Karlsborg