Onsdag 25 april 2018

Tandvård till dem med störst behov

Tankar kring privatisering inom specialisttandvården, läs tandregleringsvården, inom VG region. Hotas barnens tandhälsa?

 

Regionens politiska majoritet överväger att konkurrensutsätta tandregleringen för barn och vuxna (omkring 20 procent av patienterna är över 19 år) med syfte att öka valfriheten. S och V är kritiska och säger nej till reformen.

 

Jag har arbetat knappt 40 år som tandläkare varav mer än 30 år som specialist inom tandregleringsvården i tre olika landsting och jag upplever att debatten behöver nyanseras, då den riskerar att bli alltför ideologisk. Ingenting är ju som bekant bara svart eller vitt.

 

I  Skaraborgsbygden nummer 15 (den 13 april) finns debattartikel från Jim Aleberg (S) och Jan Söder (S) samt en nyhetsartikel om privatiseringen av Per Gustafsson.

 

Socialdemokraterna Aleberg och Söder anser att det finns ett antal inbyggda risker med bl.a. ojämlikhet och bättre vårdutbud i de större städerna, sämre vård för patienter med stora vårdbehov som t.ex. LKG, läpp-käk-gomspalt, eller tandvårdsrädsla m.m. och att vården riskerar bli mindre effektiv, dyrare och få sämre kvalitet.

 

Först vill jag klargöra att specialiteten ortodonti eller tandreglering bara är en del av barntandvården i Folktandvårdens regi och att risken för vårdmässigt sämre kvalitet är minimal då tandläkarna arbetar under ett legitimationsansvar, som ställer grundläggande kvalitetskrav. All personal har dessutom ett yrkesansvar där var och en ansvarar för sina åtgärder.

 

Jag är glad att man i insändaren ändå lyfter kvalitetsfrågorna, då jag inte upplevt någon kvalitetsdebatt över huvud taget under mina senaste fem år inom Folktandvårdens tandreglering inom VG. All diskussion rörde då numerär, kvantitet och ekonomi, så en konkurrensutsättning kan vara bra för att sätta ytterligare fokus på kvalitetsfrågorna och patientupplevd kvalitet. 

 

Specialiteten är van att samarbeta med allmäntandvård och andra specialister och detta torde fungera väl oavsett om tandregleringsvården bedrivs i offentlig eller privat regi. Av detta skäl är brutna vårdkedjor inget argument mot reformen.

 

Privatisering och brutna vårdkedjor upplever jag dessutom vara ett mycket större problem inom allmäntandvård för barn, där Folktandvården besitter oerhört stor kompetens sedan många, många år, alldeles särskilt beträffande barn med särskilda behov.

 

Det finns fördelar med en privatisering. Regionen har haft svårt att rekrytera personal till en del Ortodontikliniker, trots utbildning av specialister och tandsköterskor inom Regionen. Detta har lett till längre väntetider för patienterna.

 

Tittar man då på Region Skåne, så minskade väntetiden påtagligt när personal sökte sig till nya privata kliniker och klinikerna blev fler, effektivare och konkurrensen ökade.

 

Lättare att rekrytera och kortare väntetider är två positiva konsekvenser, åtminstone på kort och medellång sikt.

 

Redan i dag är tillgängligheten bäst nära tandvårdshusen, som ligger i större städer, vilket är naturligt eftersom god kvalitet på specialistvård är avhängigt en viss volym. Det är självfallet en risk att man får en ytterligare koncentration till t.ex. Göteborg vid en privatisering. Samtidigt är det inte uteslutet att det finns specialister, som vill arbeta på mindre orter. Utvecklingen måste därför följas noggrant.

 

Vården skall ges till dem med störst behov, detta är en självklarhet när man prioriterar vård vid begränsade resurser. Därför måste man styra vårdresurser mot dessa grupper och det behövs bra urvalsregler och sannolikt kan det behövas ekonomiska incitament för att resurserna inte ska gå till de minsta och mest lönsamma bettfelen.

 

Stefan Norén, Skövde

Specialisttandläkare Tandreglering

  • Detta är ett debattinlägg. Det betyder att en läsare skickat in texten för publicering. Innehållet är skribentens egen uppfattning.