Torsdag 24 augusti 2017
u347

Ida Sundén

Ida har återvänt till Skaraborg efter flera år i den kungliga Hufvudstaden. Följ med i hennes smått kaotiska vardag.

Rädd för mig själv…

Förvirrad morsa 2.0
Förvirrad morsa 2.0

Är det normalt att komma ihåg precis ingenting när man är 32 år gammal?

Jag glömmer saker varje dag.

Handväskan, mobilen, termobrallor till förskolan och lunchlådan.

Det värsta var nog för några veckor sedan. Efter jag hade lämnat lilla dottern på föris så rattade jag till jobbet.

Men precis när jag skulle svänga i på en parkeringsruta så frågar en väldigt förvånad röst från baksätet om hon vara med mig på jobbet idag.

Där satt stora dottern och kollade på Youtube i absolut tystnad.

H
J
Ä
L
P
!

Herregud det finns ju päron som glömmer sina barn i bilar där det faktiskt går riktigt illa. Nu var det bara några plusgrader ute men tänk om det hade varit minusgrader eller varmt?

Tänk om det var den lilla jag hade glömt. Som varken kan ta sig loss eller än mindre öppna dörren själv.

Idag glömde jag BARA handväskan och lunchlådan hemma.

Ingen fara på taket men ändå störande. Och lite oroväckande.

Någon som känner igen sig eller är det bara jag?

Jag vill också…

Ibland blir jag är riktigt tråkig person: en avundsjuk sådan.

Det dyker upp när jag minst anar det och då blir jag lite sur och på snudden till missunnsam. Kan ni känna igen känslan?

När någon skrapar fram en årslön i månaden i en livstid på Triss vill jag så förbannat gärna också göra det.

När man är på en superbra föreställning där begåvade människor uppträder och man önskar att man hade fått någon slags talang som var värd att visa upp.

När någon köper värsta huset och lägger upp massa bilder på instagram och man känner att man aldrig ska dela en bild från sitt eget råttbo igen.

När man är på semester i en vecka och träffar på folk som ska vara där i TVÅ veckor.

Det var några få exempel, finns givetvis många fler men usch vad jag avskyr när jag blir så där avis på vad alla andra kan, gör, har och får. Det säger ju absolut ingenting om det jag kan, gör, har och får. Ändå är det så lätt att hamna i de där tankarna.

Men det går oftast över väldans snabbt som tur är. För även om man vinner pengar, är grym på något, har världens vackraste hem eller råd att vara på långa semestrar så är ingens liv perfekt.

För det finns de som vinner på triss och gör av med allt och lite till på en gång. Det finns begåvade människor som är så olyckliga att de tar livet av sig. Den som köpte det där huset är olyckligt gift. Och de som skulle vara på semester i två veckor fick inbrott där hemma och kunde inte njuta av den där sista veckan överhuvudtaget.

Så man ska vara försiktig med vad man önskar! Det är inte alltid lycka som gömmer sig bakom nästa dörr!

Men.. jag skulle ändå så himla gärna vara med i Disney on Ice och låtsas att jag var Elsa i Frost!

 

 

God fortsättning!

God fortsättning önskar jag och resten av cirkussällskapet!

Vi har lovat absolut ingenting och det löftet ska vi hålla 🙂

Bjuder er på min mest gillade bilder på instagram under 2016.

När jag tänker tillbaka på året så minns jag det som ett hyfsat år med några rejäla dippar. Och då pratar vi inte om Estrellas holiday-dipp utan riktigt tråkiga saker som gjort ont i både kropp och själ.

Hur var ert 2016 och vad lovade ni i lördags?

Förlamande trött

Den här arbetsställningen skulle jag vilja kunna ha på jobbet emellanåt!
Den här arbetsställningen skulle jag vilja kunna ha på jobbet emellanåt!

Det här med sömn är ju ett problem för många småbarnsföräldrar.

Vi är inget undantag, den senaste tiden har vi sovit bedrövligt dåligt.

Och efter lunch, det vill säga precis just nu, slår en förlamande trötthet till med all kraft och gör mig nästan på gränsen till groggy för en kort stund.

Då gäller det att koncentrera sig på vad som ska göras!

Det brukar släppa efter en liten stund men hujeda mig vad jobbigt det är.

Vid de här tillfällena önskar jag att det stod en mjuk soffa med fluffiga kuddar och gosiga filtar på mitt kontor.

Inte för att jag skulle ta mig en tupplur – absolut inte – men utanför att jag skulle kunna ligga ner och jobba. Får för mig att man kan lura kroppen lite, låta den vila samtidigt som knoppen jobbar på som vanligt.

Vad tror ni? Skulle det funka?

 

Mitt föräldraskap

Modernt föräldraskap! Eller "parenting by google" som det också kallas!
Modernt föräldraskap! Eller "parenting by google" som det också kallas!

Jag vet att jag inte kommer att få pris för mitt föräldraskap. Jag gör så gott jag kan och hoppas att mina barn kommer att förstå det den dagen som de själva blir föräldrar. Innan dess får de gärna gnälla på hur jag hanterar saker och ting.

Men en sak som definitivt präglat mitt – och makens – föräldraskap:

GOOGLE!!!

Vad hade vi gjort utan google? Ja, som när barnet häller ut en hel flaska babyolja i sprillans nya tvättmaskinen. Eller när man upptäcker en liten prick på låret kl 02:00 på natten och inte vill väcka svärmor för något som antagligen bara är en finne. Vem är bästa kompisen när man googlar ledsen bebis och får veta att det finns barn som skriker dygnet runt i flera månader, ja då känns det ju rent av som att man vunnit på lotteri när barnet bara skrikit nonstop i trekvart.

Nu har det första barnet hunnit fylla fem som sagt men vi googlar fortfarande.

Tack google för alla svar – bra som dåliga! Utan dig hade jag varit en mycket sämre förälder!

/ En mor av sin tid

ps. Det finns givetvis andra sökmotorer som givetvis fungerar lika bra som den jag använder mig av!