Söndag 19 november 2017

Det finns hopp

Första halvåret 2017 blev inte alls som de högerpopulistiska nationalistiska partierna hade tänkt sig.

I vintras var deras förväntningar skyhöga. Efter Brexit-omröstningen i juni 2016 och efter Donald Trumps seger i det amerikanska presidentvalet låg fältet öppet för att vända upp och ner på Europa. Drömmen om att montera ner det europeiska samarbetet  verkade uppnåeligt.

Genom att skoningslöst exploatera den mänskliga tragedin i flyktingströmmarna från krigen i Mellersta östern, skulle ”vanligt folk” övertygas om att framtiden för Europas folk är att vända sig till nationalistiska idéer som rådde före andra världskriget.

Men så blev det inte alls.

Nu senast fick vi uppleva hur det nationalistiska partiet UKIP i Storbritannien åkte ur det brittiska parlamentet så det sjöng om det.

I Finland kastades det främlingsfientliga partiet Sannfinländarna ut ur regeringen. Detta efter att partiet i kommunvalet för drygt en månad sedan, fått storstryk och hamnat på 8,8 procent. Var femte av partiets väljare, vände Sannfinländarna nu ryggen. Därefter sprack partiet.

Dessförinnan visade fransmännen framtidstro när de valde en ny president som pratar om hopp och samarbete. En president som visar världsledarskap genom, de väl adresserade, orden ”Make our Planet great again”.

Högerextrema Marine Le Pen förlorade stort, även om hon visserligen gick vidare till andra presidentomgången. I det efterföljande parlamentsvalet misslyckades partiet totalt. Le Pen får nöja sig med  en knapp handfull parlamentariker av totalt 577 ledamöter i Nationalförsamlingen.

Som inte det var nog, så åkte högerpopulisten Geert Wilders i Nederländerna på ett svidande nederlag i vårens val. Trots att han försökte piska fram så mycket främlingshat som möjligt, så blev det även i Nederländerna de mittenbaserade liberala partierna som blev valets vinnare.

Dessförinnan har vi upplevt hur Österrike valde bort den högextreme presidentkandidaten Norbert Hofer.

Man förstår att partistrateger i populistiska nationalistiska högerpartier, runt om i Europa, nu tvår sina händer.

2017 skulle ju bli året då nationalismen skulle fira triumfer med att inte bara Storbritannien, utan även Nederländerna, Frankrike och Tyskland skulle vända det europeiska samarbetet och de gemensamma värderingarna ryggen.

Nu återstår valet i Tyskland. Men ingenting talar för att några andra än CDU:s Angela Merkel och SPD:s Martin Schulze kommer vara med i matchen. Högerpopulistiska extrempartiet AfD knäcker sig själva genom  brutala interna maktkamper som under våren lett till att partiets galjonsfigur Frauke Petry hoppat av.

Man ska ändå inte underskatta dessa mörka krafter. De kommer givetvis, för att stärka en egoistisk nationalism, fortsätta exploatera rasism och främlingsfientlighet.

Men våren 2017 inger ändå hopp. Europas folk vill samarbeta och vill slå vakt om mänskliga rättigheter och värden.