Söndag 22 oktober 2017

Ett år till kommunvalen

 

Om ett år är det val till riksdag, region och kommun.

Rikspolitiken präglas av ett låst parlamentariskt läge. Tre block blockerar varandra. Ingenting tyder idag på att nuvarande partiledningar (eller nuvarande riksdagsledamöter) förmår att förändra denna situation till valet i september 2018.

Alliansen lever fortfarande i övertygelsen om att kunna leda landet i en minoritetsposition. Men är det något som vi lärt oss under den gångna mandatperioden, så är det att det i längden är ogörligt att stabilt leda Sverige med bara knappa 40 procent av väljarna bakom sig. Ofrånkomligt eroderar trovärdigheten i takt med att riksdagens vågmästare spelar ut sina kort för att maximera partiets egenintressen.

Samma politiska situation står kommunerna inför. I Skaraborg leds redan 5 av 15 kommuner av ”minoritetsledningar”. Så ser det ut i Skövde, Skara, Mariestad, Götene och Töreboda. Där har den politiska ledningen ingen majoritet i kommunfullmäktige.

Om kommunpolitikerna varit lika stelbent inlåsta i traditionell blockpolitik som på riksplan, så hade situationen sett likadan ut i betydligt fler kommuner.

Men det faktum att partierna sökt samarbeten över blockgränserna har bäddat för att flera kommuner fått stabila politiska ledningar. I Gullspång slog S och C ihop sina påsar. I Karlsborg bildade S och M en allians. I Falköping var det S, C och KD som tog hand om makten. Vara leds av S, C, MP och V. Och i Tibro tog S, C, MP och V hand om ledningen.

Enbart i Tidaholm och Lidköping finns en majoritet byggd på ett traditionellt rödgrönt block. I Hjo, Essunga och Grästorp är majoriteten formad av borgerliga allianser, även om Essunga behövde MP:s stöd för att uppnå majoritet.

Situationen kommer dock bli än mer komplicerad nästa år. Tre faktorer kommer spela in. Sverigedemokraternas ökning till omkring 18 procent kommer leda till fler mandat också i kommunerna. Den andra faktorn är Moderaternas kräftgång. Den tredje är Centerpartiets uppgång.

Därmed öppnas för dragkamp i flera skaraborgska kommuner om vilket parti som ska knipa ”regeringschefs”-positionen och ordförandeposten i kommunstyrelsen.

Sverigedemokraternas röstandel i de kommunala valen 2014 i Skaraborg varierar väldigt mycket. Från Falköping (21,1 procent), Skara (11,7 procent). Tibro (10,8 procent) till Lidköping (6,7 procent), Götene (6,8 procent) och Gullspång (7 procent).

Allians-politiker på riksplan har redan öppnat dörren för samarbete med SD. Vad talar för att deras lokala partivänner skulle avstå denna möjlighet, när makten över den egna kommunen står på spel? Och när valdagen är passerad!?

Därmed skulle SD kunna nå sin maktposition – till priset av att lojalt sluta upp bakom M.

Det är uppenbart att kommuner inte kan manövreras utifrån frontlinjer i gamla kartor. Kloka kommunpolitiker ser till att inte låsa in sig i förlegade blockbildningar, utan kan ta lärdom av kollegorna i Falköping, Vara, Gullspång, Karlsborg och Tibro.

 

  • vastaspojken

    Redan i första stycket kommer Per G. med ett konstaterande som borde vara solklart. Varför verkar det så omöjligt att riksdags-politiker tar sitt ansvar och börjar samarbeta över den omöjliga blockgränsen? På kommunal- och region/läns-nivå klarar våra förtroendevalda detta, att samarbeta i demokratisk anda. Det är svårt att spå valresultatet 2018. Att Alliansen eller s,mp,v, ska nå egen majoritet verkar vara en omöjlighet. Regeringen är svag, vinner inga poäng i opinionen. Att centern går som tåget på m:s bekostnad hjälper inte ett dugg., men kan ställa till det i kommunerna. Lööf måste ta väljare från regeringspartierna eller/och sd. Idag behöver Alliansen ta 34 mandat, röd-gröna 16 mandat för egen majoritet. Sd har 49. Roade mig med att räkna lite på fördelningen enl SCB.s senast mätning. Det blev bara värre. Sd tar 19 mandat till. Inför valet 2018 måste vi kräva mer ansvarstagande kandidater till riksdagen.