Söndag 21 januari 2018

Historiskt om pensioner

När man i framtiden blickar tillbaka på år 2017, för att se vilka viktiga politiska beslut som tagits, så kommer pensionsuppgörelsen stå i en klass för sig.

Uppgörelsen är historik. Det historiska ligger inte i att förslaget lagts med stöd av sex riksdagspartier. För förändringar i pensionssystemet måste alltid genomföras med mycket breda majoriteter. Annars blir de inte av.

Nej, det historiska ligger i att partierna kommit överens om att höja pensionsåldern. Det sker i ett land som, i jämförelse med andra länder, redan har en hög pensionsålder. Sverige har exempelvis högst pensionsålder av alla länder i EU. 2015 var den 64,5 år.

Därför är detta politisk dynamit. Den som vill, kan roa sig med att följa undervegetationen på sociala medier där högljudda röster spyr sin galla över politiker ”som tvingar folk att arbeta mer” och som dessutom ”höjer vanligt folks pensionsålder”.

Men inriktningen är nödvändig.

När folkpension från 67 års ålder infördes år 1913 var medellivslängden i Sverige under 60 år.

Idag (2015) är medellivslängden i Sverige 82,55 år. Eller 84 år för kvinnor och 80,4 år för män. 1990 var medellivslängden 77,54 år. 1960 var medellivslängden 73,01 år. Statistiska Centralbyrån konstaterar att om 50 år kan medellivslängden i Sverige öka med ytterligare fem år för kvinnor och sju år för män.

Det är alldeles utomordentligt värdefullt att människor får leva ett allt längre och allt friskare liv – sammantaget sett. Men den ofrånkomliga frågan bli hur ett samhälle ska vara funtat som klarar av att finansiera detta.

Det behövs företag, och många i arbetskraften, för att i längden säkra ett stabilt och tryggt pensionssystem. För pensioner är inga gratisluncher. De är ett resultat av vad vi individuellt och kollektivt i samhället förmår att spara ihop under arbetslivet.

Så med ett tänkbart scenario att inom 50 år ha en medellivslängd i Sverige som passerat 85 år, så blir pensionsuppgörelsens förslag om att succesivt höja pensionsålder inte bara rimlig. Den blir helt nödvändig.

Enligt överenskommelsen ska garantipensionen höjas, vilket gynnar de med de allra lägsta pensionerna. Samtidigt ska taket höjas i bostadstillägget för att möta att hyrorna stigit. Dessa åtgärder är mycket viktiga. Det handlar om att skydda de som har de allra lägsta pensionerna; ofta äldre ensamstående kvinnor som inte lönearbetat stora delar av livet.

Det är inte precis en grupp som partierna slåss om under valåren. Ändå är det just denna grupp som för sin pension, är allra mest beroende av tydliga politiska beslut.

Det finns en befogad oro för att låga pensioner kan komma att finnas kvar under lång tid framöver, menar pensionärsorganisationen SPF Seniorerna. De varnar för att höjningarna av garantipension och bostadstillägg, trots allt, inte skulle bli tillräckligt stora. Men också för att den allmänna pensionen, som också styrs av politiska beslut, inte heller kommer höjas tillräckligt mycket.

Slutsatsen är att kommande regering och riksdag måste prioritera rättvisa och solidaritet.

  • Detta är en ledartext. Det betyder att åsikten är Skaraborgsbygdens ledarsidas uppfattning i en fråga.
  • vastaspojken

    Per G.:s oro för framtida låga pensioner för stora grupper är befogad. Men den grupp av blivande pensionärer som inte orkar fram till dagens pensionsålder, är än mer bekymmersam. Vårdpersonalen är en grupp som i en hård arbetsmiljö slits ut för tidigt. Byggnadsarbetare är också en utsatt grupp! Att åtgärda arbetsmiljön för dessa måste prioriteras före en höjning av pensionsåldern. En höjning som säkert är nödvändig. Sedan ska givetvis en pigg 70-åring inte hindras från att arbeta! Arbetsglädje ska inte bromsas! Sista meningen i ledaren säger allt! Begreppet SOLIDARITET är så gott som försvunnet ur politikers vokabulär! Tack Per G. för att begreppet återinförs!