Tisdag 12 december 2017

Murar mot svenskar?

Nyligen rapporterade föreningen ”Svenskar i Världen” att antalet svenska medborgare som mer eller mindre permanent, bor i andra länder är hela 660 000 personer.

Det motsvarar drygt sju procent av Sveriges befolkning. Antalet skulle totalt räcka till att bli landets näst största kommun.

Nu kanske någon tror att det bakom dessa siffror döljer sig semestrande svenskar i när och fjärran. Men icke då. Här handlar det om personer med svenskt pass som minst sex månader bor i annat land.

Det flesta gör det för att arbeta. En hel del säkerligen för att studera. Det finns till och med de som njuter sin pension närmare sol och hav. I Spanien finns exempelvis 90 000 svenskar. I Thailand 20 000 (och de spås bli fler).

Hela 190 000 svenskar finns i USA. 90 000 hittar vi i Storbritannien och lika många finns i vardera Norge och Spanien. I Frankrike bor 30 000. I Tyskland 23 000. I Finland och Danmark vardera 15 000. Så kan vi hålla på.

Den globalisering som utmålas som ett hot mot mänskligheten ger idag människor möjligheter att bo och arbeta på väldigt många ställen.

Själva grundidén med den europeiska gemenskapen är att såväl människor som företag och tjänster, ska kunna röra sig och vara tillgängliga för alla medborgare. Precis som vi tidigt såg till att införa den ordningen mellan de nordiska länderna.

För de personer och partier som satt som högsta politiska mål att stänga gränser, bygga murar och tvinga människor att stanna där de en gång råkade födas, är detta uppenbarligen ett hot.

Men idag är öppna gränser en självklarhet för oss svenskar. Vi är en av de stater i världen som är allra mest beroende av en öppen och fri handel, med så många länder som möjligt. Häften av allt vi producerar i detta land säljs utomlands. Vår välfärd bygger på det.

Vi vill dessutom själva ut och röra på oss. Semestra och se oss omkring. Och ibland till och med bosätta oss på annan plats.

Detta är med säkerhet en viktig anledning till att en klar majoritet av det svenska folket står bakom det svenska medlemskapet i EU. Just för att det ger människor möjlighet att röra sig mellan alla medlemsstater i Europa. Och inte bara röra sig fritt, utan också arbeta och studera varhelst man vill i unionen.

660 000 svenskar utomlands är en mycket hög siffra. Jämför den med nettoinvandringen de senaste tre åren till Sverige. År 2014 hade Sverige en nettoinvandring på 75 000 personer, år 2015 en nettoinvandring på 78 000 personer och ifjol hamnade nettoinvandringen på en bit över 100 000. Vi har under dessa tre år inte ens kommit upp till hälften av de 660 000 utlandsboende svenskarna!

I en tid där globalisering och mänskliga rättigheter ifrågasätts, tål det att ställa vissa frågor på sin spets. Tänk tanken att alla 660 000 personer med svenskt pass plötsligt vänder hem igen – över en natt! Ve och fasa, vilken belastning skulle det inte bli på boende, vård, omsorg och skola…

Tänk på det alla ni arga män, som likt Trump och Putin, älskar att resa murar och lägga snubbeltråd vid alla gränser.

  • vastaspojken

    Ledaren har helt rätt. Gränser/murar mellan länder är av ondo. Jorden är nog rund för att det inte ska finnas gränser! Man kan flytta utomlands av olika skäl. På 70-talet träffade jag en nybliven välbeställd pensionär som flyttade till Spanien. Hans motiv till flytten var: ”I det här tjuvsamhället kan man inte bo”! Efter något år mötte jag honom. Min fråga : ”Har ni flyttat tillbaka”? Svar: ”Nej men frugan behöver vård, hon ligger på Sahlgrenska”! Då var det tjuvaktiga högskattesamhället inte så dumt!