Lördag 22 juli 2017

Nationalism göder misstro

Den enögda och egoistiska nationalism, som högerextrema krafter i många länder pläderar för, bygger på den egna nationens förträfflighet. Den vill ha murar, stängsel och slutenhet. Den föraktar öppenhet och samverkan.

En sådan nationalism göder – förr eller senare – misstro mot grannar och främlingar.  Den gynnar enbart de populistiska ledare som aldrig tvekar att piska fram just misstänksamhet och hat, för att stärka den egna makten. Främlingsfientlighet och rasism är själva livsluften för deras maktposition.

Ur detta skapas en allt oroligare omvärld. Istället för frihandel och öppna gränser vill man ha protektionism och handelshinder. Det leder lätt till handelskrig och konflikter. I värsta fall krig.

Europas historia är fyllt av sådana krig. Krig som förhärligats av nationalistiska ledare. Tidsepokerna där det inte rått krig i Europa, är lätt räknade.

Det är värt att minnas detta, denna vecka då Europa firat Europadagen. Ur de båda världskrigens fasor på slagfälten, växte den union fram som sedermera skulle bli EU. I grunden formad för att säkra fred och för att hävda demokrati, rättssäkerhet och mänskliga rättigheter.

Det är ingen tillfällighet att det är just de nationalistiska högerkrafterna i Europas olika länder som går i spetsen för att rasera dessa strävanden. Som i Ungern och Polen. Var och en kan i Europaparlamentet dessutom lätt se vilka partier som är deras bundsförvanter i övriga Europa.

När isolationistiska och nationalistiska krafter triumferade i Storbritanniens Brexit-omröstning och när Donald J Trump valdes till president i USA, visste jublet hos dessa krafter inga gränser. ”En käftsmäll på etablissemanget” löd mantrat från exempelvis sverigedemokrater i den svenska debatten. En bubblande förväntan fanns för att nu skulle Österrike, Nederländerna, Frankrike och Tyskland följa efter, vid sina val under våren.

Men Österrike valde bort den högextreme presidentkandidaten Norbert Hofer. De holländska väljarna valde med besked bort Geert Wilders galna högerpopulistiska främlingsfientlighet. Och de franska väljarna valde bort högerextremismen och Le Pen. Istället valde fransmännen en president som står för öppenhet, mångfald, europasamarbete, liberala reformer och mänskliga rättigheter.

I Tysklands presidentval 1932 fick Hitler cirka 30 procent. Hans nationalsocialistiska parti uppfattades troligen av dessa som fräscht och kanske som en ”käftsmäll” på dåvarande etablissemang. Ett år senare utsågs samme Hitler till rikskansler och inom några månader var demokratin ett minne blott. Tyskland förvandlades snabbt till en totalitär diktatur. För Europa inleddes tretton år av krig och terror.

Globalisering och Europasamarbete handlar om att utveckla världen i fred. Inte med misstro och hat.

Uppenbart blir det också den stora skiljelinjen i svensk politik, när Sverigedemokraterna gör just nationalismen och ett uppbrutet europasamarbete som sin huvudfråga inför valet 2018.

 

  • vastaspojken

    Det är mer än märkligt att vi i Europa inte lärt mer av den nationalism och helt missriktade patriotism som lett till två katastrofala världskrig. Varför vinner högerextrema politiska budskap framgång över den fria världen? Vi måste kanske inse att den nyliberala marknadsekonomi som styrt i decennier och lett till dagens missnöje, måste förändras. Många har dragit nytta av systemet, men det finns förlorare. Vinnarna återfinns bland de redan rika i rika länder. Förlorarna är de som röstar fram Trump, Le Pen, &Co! Ledaren jublar, med all rätt, över att Frankrike valde Macron. Men om Macron fortsätter med den ekonomiska politik som lett till dagens Frankrike, då är risken stor att manegen är krattad och klar för Le Pen i nästa val! Macrons meriter som bankman, där han berikat sig rejält, inger inget förtroende!

  • Bibbi Nidars

    Glömmer helt att nationalism var (och är) förutsättning för den liberala världsordningen och välfärdsstaten. Det var nationalister som kämpade för frihet från de ryska, ottomanska och österrikiska diktaturerna för hundra år sedan, det var nationalister som kämpade för avkolonialiseringen, det var nationalister som kämpade för frihet från Sovjet.
    Alla samhällen behöver ett kitt som håller ihop. En gemenskap. Utan nationalism kommer andra ‘gemenskaper’ att ta plats, sådana baserade på klaner, hudfärg, politik eller religiös tillhörighet. Endast en öppen nationalism kan erbjuda ett inkluderande alternativ. Fråga någon av de flyktingar som kommer hit från Irak.

    • vastaspojken

      ”öppen Nationalism”, javisst, en nationalism som är öppen för samverkan med andra stater! Du nämner kampen för frihet från olika diktaturer och kolonialmakter. Men glöm inte att det var en helt missriktad nationalism som skapade t.ex. det stora världsvida brittiska imperiet! De problem världen står inför idag, kan bara lösas i samverkan över hela vår jord. ”Sverige först” eller ”America first”, det klingar lika illa!