Lördag 21 april 2018

Oförvitliga ämbetsmän?

Det mullrar på småorter och landsbygd.

För den som vill lyssna; så hörs allt oftare frustrerade diskussioner om statliga myndigheters hantering av föreningar och företag på Skaraborgs landsbygd.

Det gäller drabbade lantbrukare runt Hornborgasjön som tycker att staten borde ersätta dem. Eller de som inte förstår varför staten envisas med att inte gräva ner nya kraftledningar som skär genom skog och mark. Eller jordbrukare som är beroende av utbetalningar av EU-stöd. Eller föreningar som söker statligt stöd för att bygga samlingslokaler och som inte kan tolka de statliga kraven. Eller om ägare av kraftverk och dammar som hamnar i kläm under nya tolkningar av statliga regler.

Förra veckan möttes de sistnämnda i Vara. Man kunde nästan ta på den oro som fanns i luften. I lokalen fanns det mängder av personer som var djupt bekymrade över sin framtid. Där var ägare till små vattenkraftverk, som hittills trott att de gjort samhället en uppskattad tjänst när de producerar förnyelsebar energi. Där var engagerade kulturvänner som inte kan förstå hur staten medverkar till att rasera kulturmiljöer utmed vattendrag i Västergötland och Tiveden.

De konspiratoriskt lagda anser sig se ett mönster, vilken skulle innebära att engagerade personer numer söker sig till dessa myndighetsposter för att, med hårdtolkade regelverk som medel, förverkliga egna miljö-, frilufts- eller kulturagendor.

Denna fråga kan inte viftas bort. Vi talar om en växande förtroendeklyfta mellan myndigheter och medborgare & näringsidkare.

Inte oväntat uppmärksammas detta nu inför höstens val. Så gjorde nyligen Socialdemokraternas Skaraborgsordförande Patrik Björck, Falköping, när han talar om en ”allvarlig förtroendekris mellan centrum och periferi”. Så gör också Centerpartiets distriktsordförande Kent Folkesson, Lidköping, som efterlyser att tjänstemän ”ser människan bakom besluten”. Han kräver en ”tjänstegaranti” – även om det oklart vad den egentligen innebär. Riksdagsledamot Sten Bergheden (M), Mariestad, är inne på samma spår och kräver återinförande av ”tjänstemannaansvar” för att ”värna en rättssäker och objektiv myndighetsutövning”.

Det Bergheden syftar på är egentligen det 1976 avskaffade straffrättsliga ”ämbetsmannaansvaret”. För idag finns det ett ”tjänstemannaansvar”. Det är möjligt att detta bör utökas.  Men det centrala är istället att inse, att även under ett utökat ”tjänstemannaansvar”, kommer risken vara uppenbar att statliga myndighetspersoner ändå väljer att ihärdigt tolka regler fyrkantigt och utan dialog. Ofta på absolut sämsta sätt för berörd enskild eller juridisk person.

Det går inte att komma runt faktumet att detta i grund och botten handlar om en politisk viljeinriktning från regering och ansvariga statsråd.

Rätten att stifta lagar ger faktiskt också rätten att snarast ändra uppenbara dumheter som trots allt passerat det svenska lagstiftningsmaskineriet. Sådana upptäcks inte alltid förrän de möter verkligheten. Men då måste de snarast ändras!

  • Detta är en ledartext. Det betyder att åsikten är Skaraborgsbygdens ledarsidas uppfattning i en fråga.