Lördag 22 juli 2017

Om att sälja skinn

Gunnar Hedlund var under lång tid centerrörelsens ledare. Han byggde upp det nya Centerpartiet, genom 1950- och 1960-talet.

Han inledde under 50-talet ett nära samarbete med Socialdemokraterna. En tid dessutom i en gemensam regering. Han grundlade under 60-talet också mittensamarbetet, mellan dåvarande Folkpartiet och Centerpartiet. När han lämnade över till Thorbjörn Fälldin hade han genom pragmatism och en konsekvent decentraliseringspolitik fört partiet till en ledande position i svensk politik.

Hedlund beskrevs som en underfundig och reptilsnabb retoriker. ”En räv bakom varje öra” var ett epitet han fick leva med, och viss sanning låg det bakom detta.

Gunnar Hedlund vände sig starkt mot att låsa upp sitt parti i karteller och allianser före val. Det var väljarna som skulle avgöra vilket parti man ville ge sitt mandat. Efter valdagen kunde regeringsförhandlingar vidta.

Inför valet 1950, när trycket var hårt på Hedlund att inordna sig bakom ett borgerligt regeringsalternativ myntade han ett smått klassiskt svar:

”Vi går stadigt på egna ben, vi dansar ej efter Ohlins pipa, och blir inga marionetter åt något annat parti. Vi föredrar att inte sälja skinnet förrän björnen är skjuten”. (Folkpartisten Bertil Ohlin var då i praktiken den borgerliga oppositionsledaren).

Hedlund var besjälad av att inte stödja ”högerpolitik”. Och även om valet för honom handlade om att gripa regeringsmakten, så var utgångspunkten hela tiden att maximera det egna partiets möjligheter att få igenom sin politik.

Gunnar Hedlund menade därför att väljarna först måste få ta ställning till vilket parti de vill ge sitt stöd. Först därefter kan partierna bedöma sina  möjligheter att på bästa sätt omsätta detta stöd, sin ideologi och sina ambitioner i praktisk politik. Då väntar förhandlingar för att skapa en trovärdig och stabil regeringspolitik. Ett förtroende som väljarna gett sina företrädare.

Idag är det tvärtom. De politiska partierna sig ägnar sig mest åt att markera hur de tänker förhandla efter valet.

Detta trots att alla inser att det klassiska blocktänkandet är överspelat. Sverige är inte längre ett land där ett parti dominerar riksdagen, likt socialdemokratin tidigare gjort i decennier. Sverige är inte heller ett land med något tvåpartisystem där Moderaterna och Socialdemokraterna i block formar villkoren för övriga partier.

Sverige har ett flerpartisystem, där inget parti dominerar. Precis som i Europa i övrigt.

Konsten i ett flerpartisystem är inte att slamra igen dörrar i ansiktet på andra partier. Konsten blir att öka stödet för sitt eget parti inför valet, men samtidigt ärligt understryka att Sverige kommer behöva nya samverkansformer. Om viljan finns att skapa stabil regeringspolitik.

Så är det i övriga Europa – varför skulle detta inte gälla Sverige?

Valdagen inträffar om 15 månader.
”Skinnet” kan inte säljas, eller delas, förrän efter valet.

 

  • vastaspojken

    Per G. du skriver så förståndigt, men hur ska du få Alliansens politiker att fatta detta? I radions P1 i morse intervjuades Björklund (L) om brittiska valet. Han kom med ett sensationellt konstaterande. Parlamentet i London är nu i kaos, men inte lika rörigt som vår riksdag i Stockholm. ”Nu måste brittiska politiker lära sig att samarbeta” var hans råd! Han sa inget om samarbete i Stockholm, där han nyss konstaterat värre kaos än i London! Det var någon klok man som en gång i tiden talade om att se ”grandet i grannens öga, men inte kunna se bjälken i sitt eget”!