Fredag 28 april 2017

Sänk rösträttsåldern

Unga vill engagera sig politiskt – men tvivlar på politikerna och partierna.

Den både upplyftande, och samtidigt djupt alarmerande, kunskapen förmedlas i den nyligen presenterade Ungdomsbarometern.

Enligt undersökningen säger 42 procent av de tillfrågade ungdomarna (mellan 15 och 24 år) att de har ett stort intresse för politik och samhällsfrågor. Det är positivt – mycket positivt. Enligt Ungdomsbarometern var motsvarande siffra vid millennieskiftet enbart 31 procent.

Ungdomsbarometerns expert hävdar att detta ökade intresse bland annat hänger ihop med en ökad tro på den egna möjligheten att påverka. Kalla det gärna en sidoeffekt av en ny individualism:

Idag kan en tonåring nå ut till en miljonpublik via sociala medier. Sådant var inte möjligt förr. Därmed ser ungdomar större möjligheter att faktiskt förändra samhället, menar experten. Ett engagemang kan snabbt kanaliseras ut till andra. Men det handlar om att förändra direkt, och själv.

Den oroande delen av undersökningen handlar om att hela 63 procent uppger att de har inget eller litet förtroende för politiker och partier. Och direkt skrämmande blir det att 46 procent anser att politiker inte kan lösa problemen som finns i Sverige.

Detta är djupt alarmerande och borde föra dessa frågor högt upp på dagordningen i varje ansvarskännande politiskt parti.

Med ett ökande samhällsintresse och en ökad vilja att själv påverka samhället borde den självklara slutsatsen vara att äntligen låta fler unga också träda in i vallokalerna.

Alltför länge har denna fråga tryckts ner till en ”icke-fråga”. Det är hög tid att partierna på allvar lyfter frågan om att sänka rösträttsåldern till såväl kommunala val som till riksdagsvalet.

Frågan är definitivt inte ny. För tjugo år sedan återkom flera utredningar med sådana förslag. I exempelvis Åldersgränsutredningens betänkande ”Bevakad övergång” (SOU 1996:111) föreslogs att rösträttsåldern för kommunalval och kommunala folkomröstningar skulle sänkas till 16 år. Sänkt rösträttsålder fanns också med i Ungdomspolitiska kommitténs slutbetänkande ”Politik för unga” (SOU 1997:71).

I demokratiutredningen ”En uthållig demokrati” (SOU 2000:1) var också frågan uppe. Men majoriteten i utredningen var inte beredd att föra den vidare. Jag vet – eftersom jag själv hade förmånen att vara ledamot av denna utredning.

Istället lämnade jag, tillsammans med ytterligare en ledamot,  ett särskilt yttrande där vi förordade en generell sänkning av rösträttsåldern till 16 år. Ett alternativ vi anförde var att sänka rösträttsåldern enbart vid val i kommun och landsting. Men inte heller det var möjligt att få stöd för.

Ungdomars samhällsintresse måste kanaliseras i den formella parlamentariska demokratin. 16 och 17-åringar är inte mindre intresserade  eller engagerade av samhällsfrågor än äldre. Snarare tvärtom.

Det håller inte att stänga dem ute från vallokalerna.