Onsdag 13 december 2017

Talande bilder

Det finns två noterbara bilder, efter föregående veckas olustiga turbulens kring regeringsmakten i Sverige, som visar vad detta egentligen mest handlar om:

Bild nummer ett är det twitterinlägg som den ledande kristdemokratiske toppolitikern Sara Skyttedal skickade ut 26 juli, strax efter alliansens partiledare riktat sitt misstroende mot tre statsråd. En själaglad Sara Skyttedal viftade åter med en dyr champagneflaska:

”Tror minsann jag kan bli sugen på lite Bollinger snart. Lika bra att lägga magnumflaskan på kylning.”

Detsamma gjorde hon när hennes parti bröt decemberöverenskommelsen och, även den gången, bäddade för regeringskris.

För kris är precis vad Skyttedals kristdemokratiska vänner vill ha. För dessa handlar bägge tillfällena om en enda sak; att avsätta regeringen och ersätta den med en alliansregering. Uppenbart med direkt eller indirekt stöd av Sverigedemokraterna.

Bild nummer två är Sverigedemokraternas partiledares uttalande i Sveriges Radio direkt efter Stefan Löfvens regeringsombildning. En lite bitter Jimmie Åkesson sa:

Den här regeringen är direkt skadlig för vårt land. Den borde ha avgått redan i samband med att de förlorade budgetomröstningen för två och ett halvt år sedan.”

Kristdemokraten Skyttedal och sverigedemokraten Åkesson gör ingen hemlighet av att detta handlar om just detta; att till varje pris sparka ut den rödgröna regeringen. Att detta sedan skulle leda till en ofrånkomlig parlamentarisk kris bryr sig egentligen ingen av dem om.

Olyckligt

Det olyckliga är när dessa intressen paras ihop med en desperat Anna Kinberg Batras (M) kamp för att återta initiativet och bygga upp sitt eget sargade förtroende.

Regeringens klandervärda hantering av Transportstyrelsens säkerhetsläckage kom för dem, som en räddare i nöden. Äntligen skulle alliansen visa handlingskraft och enighet. Äntligen skulle moderatledaren visa sina belackare att hon minsann tar en tydlig strid mot sittande regering.

Det är ett problem att alliansen börjat vifta med misstroendeförklaringar i alla möjliga sammanhang. Samma vapenskrammel hörs mot finansministern – om regeringen skulle ha mage att fullfölja sitt budgetförslag i riksdagen.

Detta inger oro för framtiden. Misstroendeförklaringar är extremt ovanliga och har bara genomförts en handfull gånger. De ska användas med en stor portion eftertanke och förnuft.

Det enda försvarbara hade varit att invänta Konstitutionsutskottets granskning av hela detta ärende, innan något parti uttalar eventuella  misstroendeförklaringar.

Att moderater och kristdemokrater uppenbart inte vill backa från sin nuvarande position är en sak. Men de båda mittenpartierna Centerpartiet och Liberalerna bör snarast möjligt dra tillbaka misstroendeförklaringen mot Sveriges försvarsminister.

Annars får detta politiska spel helt orimliga proportioner. Bakom hörnet hotar regeringskris och parlamentariskt kaos.

Det är det minsta Sverige behöver, året innan nästa riksdagsval.

  • vastaspojken

    En klockren analys, som vanligt kan man tillägga. Sammanfattningen av ledaren kan skrivas kort. Varför är våra politiker så ovilliga att ta ansvar för rikets styrelse? Hur ser Alliansens riksdagsledamöter på sin roll som förtroendevalda?