Måndag 20 november 2017

Tydligt ansvar?

I veckan presenterade Västra Götalandsregionen en extern forskarrapport om sin politiska organisation.

Sammanfattningsvis konstateras att politikerna i stort gör ett bra  jobb. Men på två punkter finns det anledning att vara särskilt observant.

Den första handlar om dialogen med medborgarna. Forskarna visar att kontakterna mellan politikerna och medborgare är mycket begränsad.

Det är självfallet en svår knut att lösa för en organisation som omfattar 49 kommuner och 1,7 miljon människor. Även om regionfullmäktige har 149 ledamöter, och mängder av styrelser, så blir dessa kontaktytor begränsade.

Den andra punkten handlar om regionens styrmodell; beställare-utförare.

Systemet har funnits sedan regionen bildades 1998. Den infördes för att ansvarsfrågan skulle bli  tydligare, än i tidigare målstyrnings-modell.  Nu konstaterar forskarna att den som management-idé faktiskt har överlevt ovanligt länge.

Kritik mot modellen saknas inte. S menar att nuvarande politiska majoritet satt systemet ur spel. Skaraborgs sjukhus ordförande Ulla-Britt Hagström (L) vill byta system för att bryta tjänstemannamakten. Till och med regionrådet Johnny Magnusson (M) har ifrågasatt den. Revisionen har riktat hård kritik mot tillämpningen av modellen.

Det är uppenbart att styrsystemet gett stort utrymme för politiker att ”gömma sig” bakom en svårförståelig och närmast ogenomtränglig organisationsstruktur. Medborgare har mycket svårt att se vem som egentligen är politiskt ansvarig för viktiga beslut.

Inom sjukvården i Skaraborg har detta varit tydligt. Vem initierade och är ansvarig för att psykiatrin centraliseras från Falköping till Skövde? Var togs egentligen besluten om att stänga medicinplatser, och senare mellanvårdsplatserna, på sjukhuset i Mariestad? I bägge fallen krokade beställarnämnden arm med sjukhusets utförarstyrelse. Det blir nära nog omöjligt att avgöra om besluten är effekten av en tydlig beställning, eller om det blivit så på grund av tjänstemannabeslut.

När naturbruksskolor lades ner beklagade vissa regionpolitiker att frågan ens kom upp till regionfullmäktige. De kunde ju också hanteras internt någonstans i organisationen, menade dessa.

Detsamma skedde när medborgare stått inför att deras vårdcentral plötsligt försvunnit. Vem är ansvarig för att regionens egna vårdcentraler läggs ner eller för att de inte fungerar?

Forskarna konstaterar att hela modellen behöver renoveras och att ansvarsfrågan måste tydliggöras. De ”grumliga ansvarsförhållande som råder” måste redas ut, skriver de, och föreslår helt sonika att utförarstyrelserna skrotas. De har förlorat sin uppgift och har intagit en ”klassisk förkämparroll i förhållande till ägare och beställare”; De behövs inte. Inrätta istället en produktionsstyrelse som har tydlig distans till förvaltningen och ge därmed professionen ett tydligt ansvar, resonerar forskarna.

Ett klokt inlägg. Hela modellen behöver inte skrotas – kasta inte ut barnet med badvattnet.

Men politiskt ansvar måste vara tydligt.