Onsdag 25 april 2018

Uranets saga är all

Ända sedan svenska makthavare under 1950-talet drömde om egna atomvapen och om utbyggd kärnkraft, har uranet i Västergötland varit en eftertraktad skatt.

Det blev dock inga atomvapen i Sverige. Inte heller kärnkraften har någon framtid. I år stängs ytterligare aggregat.

Förutsättningen för såväl atomvapen som kärnkraft är det radioaktiva grundämnet uran.  Och uran finns det bevisligen kring våra platåberg.

På 1970-talet stod det avgörande slaget om statliga LKAB skulle lyckas förvandla västgötalandskapet till gigantiska dagbrott för att utvinna uranet ur alunskiffern. LKAB förlorade den striden. Skaraborgarna vann striden. Avgörande var att berörda kommuner använde sitt kommunala veto.

Sådant är nämligen regelverket. Medan annan gruvnäring är möjlig att starta på lösare grunder, så är just uranbrytning kringgärdat av särskilt noggranna bestämmelser. Regeringen måste göra en tillåtlighetsprövning; det vill säga ja eller nej till brytning. Men regeringen måste tillfråga berörda kommuner först. Och om dessa kommuner säger nej – då gäller det nej-et. Det kan ingen regering eller annan instans ändra på. Detta kommunala vetot har till och med skrivits fast i Sveriges medlemsförhandlingar när vi blev medlemmar i EU.

Nu har frågan dykt upp igen.

Efter de energiöverenskommelser som gjorts, vill regeringen helt sonika förbjuda all uranutvinning i Sverige. Det är vällovligt.

Men det finns de som anar argan list bakom detta – och som anar att det finns krafter som denna väg vill luckra upp det kommunala vetot. För vem vet – en framtida regering kan ju faktiskt ändra sin uppfattning och plötsligt vilja tillåta uranbrytning igen. Detta skulle rent hypotetiskt kunna ske om starka EU-intressen tycker det är ohemult att Sverige inte använder dessa radioaktiva rikedomar.

Så Falköping och Skövde kommun gör rätt i att extremt noggrant pröva varje formulering i det förslag till förbud mot uranutvinning som Naturvårdsverket nu tagit fram.

Uppenbart litar kommunerna mera på sina lokala politiker än på regering och riksdag. Därför nöjer sig inte kommunerna med att bejaka ett generellt ”uranutvinnings-förbud”. De vill ta frågan ett steg till och vill utvidga nuvarande kommunala veto till att också omfatta all prospektering av alunskiffer.

”Risken att oseriösa aktörer utnyttjar kryphål i lagstiftningen för att komma åt uranet via andra mineraler kvarstår” konstaterar kommunledningarna i de bägge kommunerna.

Detta är klokt. Det gäller att ha både hängslen och livrem när man ska hantera mäktiga lobbykrafter inom energisektorn i allmänhet, och inom kärnkraftsindustrin i synnerhet.

Samtidigt går det inte att komma ifrån att den politiska utvecklingen i Sverige obevekligt pekar mot att kärnkraften kommer fasas ut, liksom att sagan om svensk uranutvinning i praktiken är slut.

Detta hade inte skett utan den lokala demokratin i de svenska kommunerna. Oavsett det handlar om politiker i de västgötska kommunerna eller kollegorna i exempelvis Krokom i Jämtland, där uranbrytning också hägrat för penningstinna energibolag.

Det är och förblir en seger för det lokala.

  • Detta är en ledartext. Det betyder att åsikten är Skaraborgsbygdens ledarsidas uppfattning i en fråga.
  • vastaspojken

    Det finns all anledning att likt Per G. vara misstänksam i den här branschen! Märk passusen ovan om starka EU- intressen och våra behov av uran. Om brist på uran uppstår kan vi stoppas från inköp utifrån om vi inte bryter det uran som finns inom landet! Hypotetiskt? Javisst, men om vi ser till att avskaffa vår kärnkraft, kan vi inte komma i det utpressnings-läget! Utöver detta ska vi givetvis införa kommunalt veto mot all prospektering i alunskiffern! Sedan måste den urgamla, helt omoderna Minerallagen omarbetas!