Torsdag 21 september 2017

Varför jaga vattenkraft?

Hur lång tid ska det behöva ta för regeringen att ge de småskaliga vattenkraftverken rimliga villkor och rädda hotade dammar och kvarnar?

Frågorna kring hanteringen av vattendirektivet hopar sig. Det klassiska svaret, ”att det är ”EU:s fel”, är när det gäller detta direkt felaktigt.

Den vällovliga ambitionen att skydda våra begränsade vattenresurser är naturligtvis helt rätt. Vatten är en bristvara på vårt jordklot, och vi måste värna denna resurs så att den räcker för alla, och för kommande generationer.

Men när EU:s medlemsstater la fast direktiv för att nå dessa mål, var det aldrig meningen att myndigheter i Sverige plötsligt skulle börja jaga kvarnar och dammar som funnits i våra åar sedan urminnes tider. Det har också EU-kommissionen konstaterat – när frågan ställts till dem.

Hanteringen av vattendirektivet är mycket märkligt.

Hur kunde Sverige underlåta att markera de vattendrag i Sverige som är ”kraftigt modifierade”? Det skulle ”skydda” redan utbyggda dammar och verk. Vem är ansvarig för detta?

Hur kunde Sverige skapa egna regelverk där nyttan av eventuella ingrepp i åar, älvar och vattendrag inte prövas politiskt, lokalt och regionalt? Varför görs inte en totalbedömning och sammanvägning av produktions-, naturvårds-, fiske- och kulturmiljöintressen i de enskilda fallen?

Hur kunde vår industrihistoria och våra kulturminnen utmed vattenlederna reduceras till oväsentliga bisaker? Medan vi i odlingslandskapet registrerat och skyddat minsta fornlämning – är det dåligt med inventeringar och kunskap om kulturmiljöer utmed våra vattendrag.

Hur har intressen att riva ut ”fiskehinder” och återskapa vattendrag till sin ”ursprungliga” form, blivit viktigare än att bevara de miljöer som människan format genom hundratals år?

Hur har vi hamnat i en situation där småföretagare som driver kvarnar och dammar plötsligt jagas av myndigheterna för att tvinga dem söka tillstånd för verksamhet de redan driver?

Staten är förvisso stor och har många saker att hålla reda på. Men den ena handen måste väl ändå veta vad den andra handen gör.

Ett litet ljus i denna mörka tunnel är att riksdagen nu reagerat mot detta. I tillkännagivande till regeringen förväntar sig riksdagen att regeringen återkommer med förenklade regelverk och åtgärder som gör det möjligt för damm- och kvarnägare att fortsätta bedriva sin verksamhet.

Dessutom har partierna i bred enighet konstaterat att Sverige behöver mer av småskalig, förnybar el- och energiproduktion.

I Sverige finns idag 2 000 småskaliga vattenkraftverk. Dessa producerar cirka 4,3 terawattimmar per år. Det motsvarar 860 000 hushålls elförbrukning per år. En siffra som kan fördubblas 

Varför ska det dröja så länge för regeringen att lägga sina förslag på riksdagens bord?

Valåret 2018 närmar sig. Hanteringen av våra vattendrag kan bli en valfråga – problemet är att ägarna till dammar och kvarnar inte orkar vänta så länge.