Söndag 22 oktober 2017

”Stelbenthet och byråkrati” släckte drömmen

Jan Lundegrén och Stig Larsson i Axvalls IF fick ge upp planerna på allaktivitetshus i Axvall. De menar att länsstyrelsens stelbenthet gjorde det omöjligt för föreningen att söka de pengar som finns för samlingslokaler på länsstyrelsen.
Jan Lundegrén och Stig Larsson i Axvalls IF fick ge upp planerna på allaktivitetshus i Axvall. De menar att länsstyrelsens stelbenthet gjorde det omöjligt för föreningen att söka de pengar som finns för samlingslokaler på länsstyrelsen.

I juni kastade idrottsföreningen Axvalls IF in handduken. Då gav funktionärerna i föreningen upp och la ner sina planer på ett nytt allaktivitetshus. Orsaken var den byråkrati och stelbenthet som man upplevde i mötet med länsstyrelsen.

Tio föreningar i Axvall gick ifjol samman för att skapa en gemensam samlingslokal. Där skulle man, utöver bra möteslokaler, kunna erbjuda styrketräning, dataträffar och LAN-spel, bordtennis och  kursverksamhet.

-Vi ville skapa något positivt för hela Axvall med omnejd, säger Stig Larsson, som är ordförande i Axvalls IF.

-Landsbygden får ingenting gratis, säger han. Vi får själva skapa de mötesplatser vi behöver. Och vi måste utvecklas – annars dör vi.

Medfinansiärer

Den tänkta investeringen skulle uppgå till 4,8 miljoner kronor. Utöver egna insatser hittade föreningarna flera tänkbara medfinansiärer.

Sparbanksstiftelsen Skaraborg gav tidigt klartecken och lovade gå in med 1,5 miljoner kronor. Riksidrottsförbundet satsade 400 000 kronor. Villkoret var att övriga finansiärer också sa ja.

Men då slog det stopp.

Allmänna arvsfonden tyckte inte projektet var tillräckligt innovativt och brydde sig inte ens om att ha någon muntlig kontakt med föreningen.

Men värst var det med statliga länsstyrelsen, suckar Stig Larsson och Jan Lundegrén, som hållit samman projektansökningarna.

Landsbygdsstöd

Sedan 2014 finns ett nytt stöd inom EU:s landsbygdsprogram som heter ”Investeringar i fritids- och idrottsanläggningar” och som syftar till att skapa samlingslokaler på landsbygden.

Pengarna finns hos Jordbruksverket, men såväl handläggning som bedömning görs på länsstyrelserna, i detta fallet länsstyrelsen i Västra Götaland. En orsak till detta är att ansökningarna också ska prövas mot de regionala prioriteringar som gäller i respektive län.

-Men bemötandet vi fått hos länsstyrelsen är ett klockrent exempel på hur man effektivt sänker kreativitet och handlingskraft, säger Stig Larsson.

Ingen dialog

För länsstyrelsen är överhuvudtaget inte intresserad av någon form av dialog i dessa ärenden, hävdar Axvalls IF.

-Det är ju annars normalt och högst rimligt att man i sådana här komplicerade ansökningsprocesser först skulle kunna få testa en skiss till ansökan och sedan diskutera detta med någon handläggare, säger Jan Lundegrén. Så är det ju i de flesta andra ansökningsprocesser.

Men någon dialog gick överhuvudtaget inte att upprätta med länsstyrelsen.

-Vi kände direkt att det inte var önskvärt, säger Jan Lundegrén.

Tjänstemän hänvisade till digitaliserade ansökningsformulär som prövas mot centralt uppsatta poängsystem. Dessa kunde föreningen ta del av på myndighetens webbsida, meddelades det.

Jan Lundegrén är besviken. Han har själv varit statlig tjänsteman – på just länsstyrelsen. Som mångårig lantbruksdirektör var han med när Sverige 1995 blev medlemmar i EU och inlemmade EU:s regelverk.

Men inte ens han lyckades få en dialog med länsstyrelsens tjänstemän.

-Som ideell förening klarar vi inte att sätta oss in i varje liten detalj i dessa komplicerade ansökningar, säger han.  Länsstyrelsen borde ju tidigt tänkt igenom vilken målgrupp detta stöd riktas till. Och anpassa hanteringen efter att det är ideellt arbetande människor man har att göra med.

-Dessutom måste ansökningar synkroniseras när flera parter är inblandade. Det gör man inte utan dialog, påpekar Jan Lundegrén.

Bittert

-Det är bittert att konstatera att en vanlig idrottsförening själva inte klarar detta, säger Stig Larsson.

Reglerna är detaljerade. För en idrottsförening som är van att fixa upphandlingar smidigt med lokala företagare, och ofta tigga ihop byggmaterial och inventarier, blir stelbenta upphandlingskrav orimliga.

-Länsstyrelsen kräver att vi ska göra en offentlig upphandling och redovisa minst två offerter, säger Stig Larsson. Det säger sig självt att detta driver upp kostnaderna enormt.

-Så trots att vi har haft en mycket kompetent person som tidigare sökt EU-bidrag i både Sverige och Baltikum och att vi även involverat experter på Hushållningssällskapet, så kunde vi inte tränga igenom den byråkrati och den kyliga attityden som vi möttes av, säger Stig Larsson.

Brev till minister

Axvalls IF har skrivit till landsbygdsminister Sven-Erik Bucht och beskrivit hur tungrott systemet har blivit, och varnar ministern för att en allt för stor del av landsbygdsmiljonerna nu kommer hamna hos konsulter.

-Vi är vingklippta och tömda på energi, suckar han.

-Eldsjälarna är ju landsbygdens motor, som ser till att idéer förverkligas. Stötta dem istället för att stjälpa dem.

Generellt problem

Även Bygdegårdarnas riksförbund har reagerat mot regelverken. I ett brev till landsbygdsministern skriver organisationen att ansökningsförfarandet är så komplicerat att den stora majoriteten av deras föreningar inte klarar av ansökan av egen kraft.

-Detta är ett generellt problem, säger Benny Jansson, Torsö, som sitter i Bygdegårdarnas styrelse och är sakkunnig i Svenska Fotbollsförbundet.

-Ansökningsregler och författningar är svårtolkade och svåra att hantera. Det får jag otaliga exempel på från föreningar i hela landet, säger Benny Jansson.

Grolanda

Endast fyra föreningar i Västra Götaland har fått bidrag av länsstyrelsen. En av dem är Grolanda bygdegårdsförening, som fått 413 000 för att bygga om ett kök.

-Regelverket är både byråkratiskt och stökigt, säger föreningens kassör Göte Andersson. Det är knöligt att det dels finns  regler på riksnivå, och sedan har dessutom länsstyrelsen egna regler. Det är ganska svårt att förhålla sig till det.

Föreningen sökte tidigt 2015. Våren 2017 hörde länsstyrelsen av sig om ansökan. Först med beskedet att föreningen inte skulle få något stöd. Men Grolanda bygdegård gav sig inte, utan tog ny kontakt.

-Strax före sommaren ringde länsstyrelsens handläggare och undrade om vi fortfarande ville ha pengarna, berättar Göte Andersson. Men först ville de ha kompletteringar. Fast det var mest redaktionella justeringar.

 

Läs mer