Fredag 22 juni 2018

Viktor har hittat hem i Örebro

Han är tränarens drömspelare, får massor av speltid och nu har han även blivit utsedd till en av lagets kaptener. Falköpingskillen Viktor Ekbom är med och bygger upp Örebro HK till ett stabilt SHL-lag.
– Jag trivs fantastiskt bra i Örebro och vill stanna här länge, säger Viktor.

En nyduschad Viktor Ekbom kommer upp i ishallens restaurang efter förmiddagsträningen. Men till skillnad från de andra i laget hugger han inte in på lunchbuffén som står uppdukad.

– Nej, jag brukar äta när jag kommer hem. Det passar mig bättre, säger han och slår sig ned vid ett av borden.

Det är matchdag och han hinner bara hem för en stunds vila innan det är dags att komma tillbaka till hallen och dra på sig utrustningen igen. Senare på kvällen väntar match mot svenska mästarna Växjö.

Alla SHL-lag tränar nästan alltid på förmiddagen på en matchdag. Men i Örebro är den träningen frivillig.

– Så är det inte i de andra lagen. Men här är det frivilligt. Jag brukar dock vara med, jag tycker att det är skönt att komma ut på isen och få igång kroppen, säger Viktor.

Han är en av de i laget som får mest speltid och missar heller inte många matcher. Han är en stabil back i laget som överraskat många genom att hålla sig kvar i SHL efter att laget gick upp för snart tre år sedan.

Nu är han dessutom assisterande kapten.

– Det är jag jättestolt över. Det känns riktigt bra och det är också något jag trivs med, jag gillar ledarrollen. Jag vill gärna vara ett bra exempel både på isen och utanför.

Viktor tog sina första skridskoskär hemma i Falköping när han var runt fem år.

– Min bror spelade ishockey och min pappa var hjälptränare i laget så jag var med dem ute på isen. Jag är tacksam för att jag växte upp på en liten ort där det finns stora möjligheter att spela ishockey. Vi kunde åka skridskor hur mycket vi ville. Så ser det inte ut i de lite större städerna där det är mycket svårare att hitta istider.

När han kom upp i junioråldern valde han att flytta över till Skövde IK. Han sökte in till hockeygymnasiet i Frölunda något år senare men valde att tacka nej – något han inte ångrar i dag.

– Jag kände att jag ville stanna kvar i Skövde och utvecklas lite mer. Jag tänkte att det skulle vara bättre att spela i Skövde IK:s A-lag än i Frölundas juniorlag och det tror jag har betytt väldigt mycket för mig. Jag valde rätt.

Till Linköping

Under tiden i Skövde IK fick Viktor testa på spel i ungdomslandslaget och det gjorde att flera klubbar fick upp ögonen för honom. Nästa anhalt blev SHL-laget Linköping HC.

Under de två första säsongerna i Linköping lånades han ofta ut till allsvenska Oskarshamn för att få mer speltid. Han fick även chansen att spela för Sverige i Junior-VM.

Den tredje säsongen i Linköping fick han betydligt mer speltid. Han spelade 47 matcher i grundserien och tolv i slutspelet. Säsongen efter fortsatte han att spela mycket i Linköping. Det året testade han även spel i American Hockey Leauge, AHL, som är den näst högsta ligan i USA.

– Jag var där i fyra månader men spelade bara tre matcher. Det var kul att prova, men det är riktigt svårt att slå sig in där. Men det var lärorikt, säger Viktor.

Efter USA-äventyret kände Viktor att det var dags att lämna Linköping för en ny utmaning. Och tiden i LHC var han inte helt nöjd med såhär i efterhand.

– Jag vågade inte riktigt ta för mig som jag borde jag gjort. Jag vet inte varför, det berodde säkert på självförtroendet. På ett sätt var jag nöjd bara med att tillhöra Linköping och få spela matcher där, men jag utvecklades inte på det sättet jag hade önskat.

Men nästa flytt blev inte alls vad han hade hoppats på. Tvärtom. Efter att ha lämnat LHC skrev han 2011 på för finska Tappara – och det blev något av en mardröm.

– Jag trivdes inte alls och längtade hem hela tiden. Jag kommer ihåg att jag ringde hem och grät flera gånger. Jag fick ett bra kontrakt och kände verkligen att jag ville visa klubben att de gjorde rätt som satsade på mig, men jag hade svårt att känna någon glädje. Jag spelade färdigt säsongen och åkte hem direkt när den var klar.

Sejouren i Finland blev bara ettårig, men Viktor fortsatte karriären utomlands. Nästa stopp – Tyskland och EHC München. Och den säsongen har Viktor betydligt roligare minnen av.

– Jag trivdes jättebra och fick tillbaka spelglädjen igen. Det var fantastiskt att bo i München och själva hockeyn var också rolig, det var liksom inte så allvarligt, samtidigt som det var mycket publik på matcherna och bra drag. När jag lägger av med hockeyn kommer jag nog att känna att säsongen i München var det roligaste i min karriär.

Efter Tyskland gick flyttlasset hem till Sverige igen. Nyblivna SHL-laget Örebro HK hörde av sig och ville värva Viktor. Nu är han inne på sin tredje säsong i Örebro – och han har inga planer på att flytta.

– Jag trivs fantastiskt bra här och jag har tre år kvar på kontraktet, det känns som att jag vill stanna här jättelänge. Min sambo är från Örebro och vi har precis köpt en ny lägenhet som vi snart ska flytta in i. Örebro är en lagom stor stad och klubben är välskött. Och publiken här är riktigt bra, det är nästan alltid fullsatt när vi spelar hemma.

Förra säsongen tog han ytterligare ett kliv på karriärstegen när han fick chansen i A-landslaget.

– Jag fick väl mitt stora genombrott förra året och att få vara med i landslaget var stort.

Nu är han en etablerad back i landets högsta liga. Det är en lång väg att vandra från IFK Falköping fram till SHL.

Vad krävs för att nå dit du är i dag?

– Man måste offra vissa saker och det är inte alla beredda att göra.

Vad har du offrat?

– Man måste sköta sig och det fungerar inte att vara ute på stan och springa, till exempel. Det är upp till en själv hur man vill ha det. Det är lättare ju högre upp man kommer tycker jag, för då umgås man hela tiden med människor som har samma höga mål, som är drivna och vill framåt. Samtidigt måste man ha lite tur också.

Tur?

– Ja, tur att vara bra i rätt matcher, där rätt människor sitter på läktaren och tittar på.

Trots att han har många år kvar i karriären har han redan börjat tänka på vad som händer när han lägger skridskorna på hyllan.

– När jag var lite ville jag bli polis men det gäller inte längre. Men jag är intresserad av ekonomi och har tänkt att plugga några kurser vid sidan av hockeyn. På något sätt vill jag jobba med ekonomi.

Livet som proffs i Örebro HK verkar både tufft på isen och bekvämt utanför. Viktor blir nästan lite generad när han berättar hur det kan se ut under en bortamatch.

– Vi flyger nästan till alla bortamatcher, men materialförvaltarna åker i en egen buss med alla grejer. När vi kommer fram till arenan är allt upphängt och klart. Efter matchen drar vi direkt till flygplatsen och då tar materialförvaltarna hand om sakerna igen, det behöver inte vi göra. Efter en match i Karlskrona till exempel är vi hemma en timme efter matchen. Det är lyxigt, och jag tror att det är unikt för just Örebro, det är nog inte så i andra klubbar.

Viktor reser sig från bordet, det är dags att åka hem och vila en stund före kvällens match. Han plockar med sig en matlåda från lunchrestaurangen och vi bestämmer att vi ska fortsätta intervjun efter matchen.

När pucken släpps i första bytet är Viktor Ekbom på isen. Han får – precis som vanligt – mycket speltid. Mot slutet av matchen, när Örebro leder med 3-2 och Växjö pressar på för en kvittering, spelar han i stort sett hela tiden.

Han tacklas, täcker skott och driver på sina medspelare. När slutsignalen tjuter står det klart att Viktor och laget lyckats hålla undan och jublet i arenan slår i taket.

En stund senare kommer en svettig och glad Viktor ut ur omklädningsrummet.

– Det blev en rätt grisig match med mycket kamp. Deras mål var lite väl enkla och vi bjöd in Växjö i matchen.

Hur känns det att tränaren vill ha dig på isen så mycket?

– Det är klart att man blir stolt över det, att jag får mycket speltid betyder att de verkligen tror på mig. Det känns jättebra.

Örebros huvudtränare Kent Johansson förklarar varför han låter Viktor Ekbom spela så mycket.

– Det är en mycket trygg och stabil spelare som alltid offrar sig för laget. En kille man kan lita på, som pratar mycket med sina lagkamrater och som kommer till jobbet varje dag och gör det riktigt bra. Det är en kille som alla tränare vill ha i sitt lag.

 

 

Fakta Viktor Ekbom

Ålder: 26.

Bor: Örebro (Uppväxt i Falköping).

Familj: Sambo, mamma och pappa i Falköping, bror och syster i Göteborg.

Yrke: ishockeyspelare.

Position i laget: back.

Klubbar i karriären: IFK Falköping, Skövde IK, Linköping HC, IK Oskarshamn, Wilkes-Barre Scranton Penguins, Tappara, EHC München, Örebro HK.

Intressen förutom ishockey: Golf (hcp 10).

Gör helst en ledig dag: Umgås med min sambo. När man väl är ledig från ishockeyn är det skönt att bara ta det lugnt.

Oanad talang: Jag är faktiskt ganska händig och hjälper gärna kompisar med att sätta upp en tv eller annat.

  • Detta är en nyhetsartikel. Det betyder att den berättar något just nu. Se datum för publicering ovan artikeln. Vid nyhetshändelser kan händelseutvecklingen förändras efter att artikeln publicerats.
  • Det medieetiska systemet
Läs mer