Torsdag 21 september 2017

En rutinerad speedwayförare

Nästa vecka är det dags för långbanespeedway i Skaraborg igen. En som kört den typen av tävlingar många gånger är Bo Håkansson – som under flera år mötte världseliten ute i Europa.
– Det har varit mycket roligt, säger Bo, som kommer att vara på plats på Axevalla och titta på tävlingarna.

81-årige Bo Håkansson från Skara är ett känt namn i speedwaykretsar. Han började tävla i slutet av 1950-talet och lade av 1975. Då hade han under många år tävlat mot den yppersta eliten – både i Sverige och utomlands.

Finland, Norge, Polen och Tyskland var platser han ofta tävlade på. Framför allt Tyskland.

– Under åren 1959 till 75 var jag i Tyskland fyra, fem gånger per år. Jag satte motorcykeln i bak på bilen och åkte från Skara på fredag eftermiddag efter att jag slutat jobbet. Sen körde jag hela vägen till Tyskland, där tävlingarna oftast kördes på söndagen. Och sen hem igen efter loppet. Jag var tillbaka i Skara igen på måndagen och började jobba då. Ibland hade jag med mina någon kompis så att jag fick lite hjälp att köra, säger Bo, som länge jobbade på sin fars bensinmack i Skara.

Så mycket pengar var det inte tal om på den tiden. Förarna fick en liten ersättning vilket gjorde att resorna gick runt.

– Det fanns inga sponsorer. Och inte så mycket prispengar heller. 1963 när jag vann i Europakvalet i Tyskland fick jag 1 100 kronor, det är den största prischecken jag fick under karriären. Men det var mycket pengar på den tiden, säger Bo, som tävlade för Mariestadslaget Örnarna under hela karriären.

Men pengar verkar inte ha varit drivkraften för honom. Kärleken till sporten är stor, det förstår man när man pratar med honom.

– Jag har haft väldigt roligt under alla år. Jag har fått många kompisar genom sporten. Det var en fin gemenskap och man hjälpte varandra, även om man var konkurrenter. Intresset för speedway var stort förr, framför allt i Tyskland. Det kunde vara 20 000 i publiken när vi tävlade.

Han gillade mest att köra på längre banor, som till exempel travbanor. Normalt sett körs speedway på banor som är runt 400 meter. En travbana är oftast 1 000 meter lång.

– Man fick upp farten ordentligt och det var bara att försöka sitta still och hålla sig i. Det blev heller inte så tätt mellan förarna vilket gjorde att man kunde gasa ordentligt.

Han följer fortfarande med i vad som händer i speedwaysporten. Mycket har hänt sedan han slutat.

– Det är helt andra motorer i dag och de kör tuffare. Vi var lite lugnare och släppte hellre fram varandra än att riskera något. Men när det gäller säkerheten runt banorna är det givetvis helt annat nu. Om det fanns något skydd längs med banan så var det ett träplank och det var ju inte så skönt att köra in i.

Han klarade sig dock utan några värre skador.

– En gång kraschade jag i Tyskland och slog i ansiktet. Jag vaknade upp på ett sjukhus och sen fick jag hjälp att komma hem till Sverige. Det var veckan före Kyrketorpsloppet och det ville jag väldigt gärna köra. Jag mådde inte bra dagarna fram till loppet, men på tävlingsdagen tyckte jag att jag var mycket bättre så jag ställde upp. Men jag inbillade mig nog bara att jag var piggare och jag skulle egentligen inte varit med då.

Han har kört Kyrketorpsloppet i Skövde 14 gånger.

– Det var ett roligt lopp att vara med i. Det var mycket folk även på den tävlingen, runt 4 000-5 000 i publiken.

Han kommer att finnas på plats på Axevalla när det körs speedway där på Kristi himmelfärdsdag.

– Jag hoppas att det kommer mycket publik och tittar. Det är ju inte så vanligt att man kör speedway på en travbana längre så jag tycker att det är roligt att det blir så igen.

Läs mer