Söndag 24 januari 2021

Dags för en ny helhetssyn när det gäller gruvornas tillståndsprocesser

I SR P1:s årskrönika den 3 januari 2021 diskuterades  bla det minskade intresset för mineralprospektering i Sverige. 2017 hade man 227 ansökningar, 2018 166 ansökningar och 2019 130 ansökningar.

Det kan med anledning av den pågående processen kring prospekteringstillståndet för gruvan vid Havsmon, där Bergsstaten nu lämnat avslag på förlängning av prospekteringstillståndet,  finnas anledning att fundera över detta.

Tobias Persson, analytiker på myndigheten för Tillväxtanalys, tror att det minskade intresset beror på den osäkra tillståndsprocessen, lång och svår och med många överklaganden, en uppfattning som delas av såväl Maria Sunér Fleming, vd för branschorganisationen SWEMIN, som Åsa Persson, chef för Bersstaten.

Det är ovanligt att nya gruvor öppnas i Sverige. De senaste 13 åren har bara en ny gruva öppnats, trots att det finns ett stort intresse. Att det finns ett stort intresse är kanske inte så konstigt eftersom gruvbolagen nästan inte betalar någon skatt alls i Sverige, det handlar om några promille, och efter avslutat arbete överlämnar man med varm hand miljönotan till skattebetalarna

De som talar sig varma för en förenklad tillståndsprocess för gruvor verkar ha missat en del effekter kring pågående och nedlagd gruvverksamhet, både i Sverige och utomlands.

Flera gruvor i Sverige har efter kort tid lagts ner och lämnat åt skattebetalarna att städa upp och framledes hålla kontroll på och sanera miljön kring gruvorna. Kostnaderna uppgår till hundratals miljoner kronor så här långt. Inte ens etablerade svenska storföretag som Boliden och LKAB sköter miljöfrågorna på ett oklanderligt sätt. Branschorganisationen SWEMIN:s uppfattning är att gruvföretagens ansvar ska upphöra efter 30 år. Jag kan förstå ståndpunkten, eftersom de lakvattendammar gruvbolagen lämnar efter sig kommer att finnas kvar för alltid. Längre tid än kärnavfall faktiskt, vilket man inte brukar tänka på.

Skulle en olycka inträffa så är det inte självklart att det går att sanera efter denna, något som dåvarande Räddningsverket konstaterade redan 1998 i sin rapport efter Bolidenolyckan i Los Frailes i Spanien. Fortfarande tvistar man om vem som ska betala och berörda markägare är utan ersättning. 5000 arbetstillfällen försvann i området kring gruvan pga denna olycka. Hur många arbetstillfällen som fanns i gruvan vet jag inte, sannolikt betydligt färre.

Om någon nu trodde att Tjernobyl är den största miljökatastrof som drabbat mänskligheten vill jag bara påpeka att det råder delade meningar om det. Enligt många sakkunniga är en gruva på Nya Guinea, kallad Ok Tedi, , som fortfarande är i produktion, en större miljökatastrof än Tjernobyl. Floden nedströms gruvan, Fly River, är förstörd på en sträcka av över 100 mil. En sträcka som från Karlsborg upp till Boden. Något som man kanske borde väga in när man funderar över behovet av en helhetssyn på gruvor. Det som hänt på Nya Guinea är inget vi vill uppleva i Sverige, oaktat mänsklighetens behov av metaller.

Gruvetableringar borde kräva en tydligare helhetssyn kan man tycka, där vinsterna för samhället ska vägas mot de negativa effekter som en gruva faktiskt för med sig. De positiva effekterna av gruvetableringar är kraftigt överskattade, vilket journalisten Arne Muller så förtjänstfullt redovisat i sin bok ”Norrlandsparadoxen”. Man kan nästan tala om en skröna.

Det är heller inte självklart att mänsklighetens behov av metaller alltid behöver tillgodoses genom att man öppnar nya gruvor. Möjligheterna att genom återvinning tillvara metaller behöver tas med i beräkningen och processer och företag för detta behöver utvecklas och etableras.

Någon form av ”fondering” av resurser behöver också etableras, på samma sätt som för kärnkraftsindustrin, där kärnkraftverken betalar pengar till Kärnavfallsfonden för att resurser ska finnas tillgängliga för avveckling och slutförvaring. På så sätt skulle skattebetalarna slippa att drabbas när det gäller miljöfrågorna vid avveckling av en gruva.

Sverige behöver en ny ”Mineralstrategi”. En mineralstrategi som inte bara enögt ser till gruvbolagens förutsättningar, utan väger in alla samhällsviktiga aspekter av verksamheten. En strategi som ger större möjligheter till inflytande för kommunerna när det gäller beslut om etablering av gruvor.

Stefan Hallberg
Sekreterare SD Karlsborg

 

  • Detta är ett debattinlägg. Det betyder att en läsare skickat in texten för publicering. Innehållet är skribentens egen uppfattning.