Måndag 19 april 2021

En krigsförklaring mot småskalig vattenkraft

Den Svenska vattenkraftsbranschen är på väg in i ett 20 årigt program av omprövningar i syfte att ge enhetliga, moderna tillstånd och att göra miljöanpassningar vid kraftverken.

Vägen hit har varit lång och krokig. De vattenförvaltande myndigheterna har pressat enskilda kraftverksägare och tänjt på tillämpningen av lagstiftningen till den gräns att Riksdagen blev tvungen att stifta ny lag. Denna är tydlig med att myndigheterna skall ändra sina vägledningar och föreskrifter så att Sverige tillämpar alla förenklingar och undantag som EU-rätten medger fullt ut. Exempelvis att klassa vattenförekomster som är påverkade av vattenkraft som Kraftigt Modifierade Vatten (KMV) eller att ställa mindre stränga krav (MSK). Dessutom beställdes att förenklingar skulle införas för just den småskaliga vattenkraften. Allt detta fick Vattenmyndigheten (VM) i uppgift genomföra som ett 3-årigt uppdrag redan 2017.

Nu skulle uppdraget varit slutfört, vilket mycket passande sammanfaller med att vi är på väg in i en ny 6-års period för vattenförvaltningen och anpassningen till EU-s vattendirektiv.

Tyvärr kan vi konstatera att resultatet av VM’s arbete är noll. I västerhavets vattendistrikt har ingenting gjorts i linje med vad Riksdag och Regering gett order om. Inte en enda vattenförekomst påverkad av vattenkraft har klassats som KMV. Inga förenklingar har införts – tvärtom har allt gjorts mer komplicerat än tidigare. VM struntar helt enkelt i vad uppdragsgivaren (Riksdag och Regering) beordrat dem att göra, genom att skylla på Havs- och Vattenmyndigheten, som i sin tur skyller på VM eller EU. Ingen vill ta ansvar för den aktuella situationen, alla skyller på andra.

Den småskaliga vattenkraftbranschen hade, baserat på erfarenhet, låga förväntningar på resultatet av myndigheternas tillämpning av den nya lagstiftningen. Tyvärr besannades farhågorna vilket visade sig när VM den 18/3 höll ett digitalt samrådsmöte specifikt för verksamhetsutövare inom vattenkraft.

Ordet samråd och dess innebörd är något som VM (bland mycket annat) inte förstår eller bryr sig om innebörden av. Alla åhörares mikrofoner var avstängda och man svarade på de frågor som ställdes i mötets chattfunktion genom att prata runt frågan utan att besvara den i sak, eller hänvisade till andra myndigheter.

Man kan milt sagt säga att mötet var en uppvisning av total arrogans, oförmåga och brist på omdöme. VM är uppenbart fullständig tondöva inför vad Riksdag och Regering  gett dem order om att göra.

VM hade chansen, helt i linje med vad dess vattenvårdsdirektör Annika Ekvall tidigare framfört, att nu, i samband med ingången i nästa 6-års period revidera och anpassa sitt arbete.

Något som man helt struntat i och istället förklarar krig mot småskalig vattenkraft.

Branschen har efter många års diskussioner förberett sig på att konstruktivt genomföra omprövningar och miljöanpassningar. Tyvärr så kan vi bara konstatera att vi nu på grund av myndigheternas ovilja och oförmåga är tillbaks, eller rättare sagt kvar på ruta ett.

De som kommer drabbas av denna destruktiva myndighetsutövning är i vanlig ordning landsbygdsborna och främst då de kraftverksägare som först ska ompröva sina verksamheter, vilket vi beklagar.

Utan KMV och MSK, så kommer många små vattenkraftverk bli tvingade till utrivning.

Inte ens grundlagens skrivningar om äganderätten tycks gälla för småskaliga vattenkraftverk.

KMV och MSK har enbart använts till storskaliga kraftverk, vilket innebär att myndigheterna medvetet gör avsteg från den demokratiska principen om allas lika rätt inför lagen.

Frågan är hur många enskilda kraftverksägare som ska förlora sina tillgångar och hur mycket natur och kulturmiljöer som ska raseras innan Riksdagen åter tvingas agera, att göra om och göra rätt genom att formulera lagstiftningen så att den inte kan vantolkas genom ytterligare myndighetstrots?

 

Johan Hillström. Ordf. Västsvensk Vattenkraftförening

 

  • Detta är ett debattinlägg. Det betyder att en läsare skickat in texten för publicering. Innehållet är skribentens egen uppfattning.