Torsdag 12 december 2019

Finska språkets ställning är hotat

Som Sverigedemokrater erkänner vi de nationella minoritetsspråken fullt ut, och deras särställning i vårt land.

Under förra regionfullmäktige argumenterade vi för möjligheten att nyblivna föräldrar, som är första eller andra generationens finska invandrare, ska kunna ta del av FIN-VÄSTs språkpaket. Detta då vi vet att det finska föreningslivet idag inte är lika starkt som när våra föräldrar kom till Sverige. Det medför givetvis också att många sverige-finländare riskerar förlora delar av sitt språkliga arv.

Det borde inte överraska någon att finska har talats länge i Sverige. Det är av denna anledning som finskan är enligt lag ett nationellt skyddat minoritetsspråk.
Sverige och Finland har en lång och stark gemensam historia ihop. Låt oss i detta ämne citera Herman Lindqvists förord ur boken När Finland var Sverige:

”I nära 700 år – från någon gång på 1100-talet till 1809 – var Sverige och Finland samma land. Följaktligen var alla landets invånare svenskar, även de som talade finska, samiska eller tyska. När riket utvecklades och alltfler landskap norr, söder och öster om Mälardalen knöts till Sveakungen fick alla så småningom samma rättigheter och skyldigheter. De fick samma lagar, samma kyrka, samma skolor. De styrdes av samma kung och samma riksdag och de kämpade under samma blågula fana. Huvudstaden hette Stockholm och låg mitt i riket. 

Sverige utkämpade under denna tid trettiofyra krig med Danmark, trettiotre med Ryssland, två med Norge, men naturligtvis inget med Finland, eftersom Sverige och Finland var samma land.  

Under de 700 åren fick Finland städer och samfärdsel, skolor, universitet, grundlagar och konstitution, och när Finland blev ryskt storfurstendöme fortsatte det att utvecklas på sin svenska grund. Det svenska är så inflätat i det finska att om man drog ut den svenska tråden ur Finlands historia skulle väven falla isär”.

Förordet vittnar om hur nära våra länder stått under lång tid. Det finska är även så inflätat i det svenska att om man drog ut den finska tråden ur Sveriges historia så skulle den väven falla isär.

Det är inte första gången som det finska språket negligeras av politikerna i Västra Götalandsregionen. Redan förra mandatperioden ställde samtliga partier i regionstyrelsen, förutom Sverigedemokraterna, positiva till en remiss från staten om att det var rimligt att begränsa det finska språkets särställning i Sverige.

Vi ser även hur det finska språket negligeras i finska förvaltningskommuner. Den 19 augustibeslutades det om program för nationella minoriteter i Borås kommunstyrelse. Programmet beskriver bland annat hur Borås stad ska medverka till att personer som bor i Borås och som tillhör Sveriges nationella minoriteter ska kunna uttrycka, utveckla och vara stolta över sin nationella tillhörighet och identitet.

Sverigedemokraterna ansåg att det var hög tid även i Borås att höja ribban för vad vi kan göra för samhällets invånare med finskt ursprung, och lade därför ett antal förslag som skulle ingå i programmet. De handlade om att erbjuda grundskole-, gymnasie-, och vuxenutbildning på det finska språket samt erbjuda äldreomsorg, däribland omsorgsboende och hemtjänst, på det finska språket.

Tyvärr röstades våra förslag ned av de övriga partierna, Men vi kommer dock kämpa vidare i frågan om att stärka det finska språkets ställning i samhället.

Heikki Klaavuniemi (SD), Regionråd
Magnus Harjapää (SD), ersättare regionstyrelsen
Andreas Exner (SD), Kommunalråd Borås stad

  • Detta är ett debattinlägg. Det betyder att en läsare skickat in texten för publicering. Innehållet är skribentens egen uppfattning.