Torsdag 17 oktober 2019

Glöm inte människan i klimatdebatten

Klimatfrågor handlar inte bara om teknik och politik. De har också en existentiell och andlig dimension, Vi behöver tala mer om dessa dimensioner för att inte enskilda människan ska glömmas bort.

Det finns olika sätt att tackla klimatfrågorna. En vanlig infallsvinkel är att se det som en angelägenhet för tekniker och vetenskapsmän. Mycket har också hänt. Solceller och elbilar har exempelvis gått från framtidsvisioner till vardagsteknik. Samtidigt finns det flera områden där mycket återstår att göra.

Under senare år har det blivit allt tydligare att frågorna också, och kanske ännu mer, handlar om politik. ”Den amerikanska livsstilen är inte förhandlingsbar”, sade president George Bush i början av 1990-talet. Hans inställning har tagits över av många ledare som anser att just deras länder kan stå utanför alla omställningar.

Klimatfrågan berör många människor, och griper ofta djupt i själen eftersom det ytterst handlar om vår överlevnad. I flera undersökningar över vad människor i Sverige oroar sig mest för ligger miljö- och klimatfrågor sedan flera år i topp. ”Klimatångest” har blivit ett vedertaget begrepp.

Hur vi möter detta skiljer sig åt mellan människor, men det går att se samma mönster som vid andra kriser. Det är olika steg av förnekelse, flykt, vrede, depression, idealisering av det förflutna och köpslående. Det sistnämnda kan ske både med omgivningen och det egna samvetet (och ibland också med Gud).

Detta är också sorgeprocessens faser, och kanske är det just sorg som många av oss känner över en misskött och vanvårdad skapelse.

Kanske är det också i skapelseperspektivet som vi hittar ingången till den andliga och existentiella delen av klimatfrågorna. Många ser Bibelns skapelseberättelser som lätt avfärdade myter, men då går man miste om de djupt mänskliga och moraliska dimensioner som dessa bär på.

Enligt Bibeln formar Gud människan av jord från marken och blåser in liv genom hennes näsborrar. Och Gud planterar Edens trädgård och gör människan till trädgårdsmästare för att ”bruka och vårda” den.

Människans roll kan därför beskrivas som förvaltarskap. Vi vet att vi aldrig kommer att kunna förverkliga den fullkomliga världen. Men vi vet också att vi har en vision av Guds rike som ger oss all anledning att bygga en värld som förverkligar så mycket som möjligt av denna vision.

Detta är ett i grunden hoppfullt och kraftgivande sätt att möta klimatutmaningen. Gud har inte bara skapat jorden, utan fortsätter också att vaka över sin skapelse, inklusive oss människor.

I dagarna ger Svenska kyrkan ut ett biskopsbrev om klimatet. Det är ett av våra bidrag till samtalet i dessa frågor. Brevet innehåller både resonemang och uppmaningar.

Vi vill uppmuntra till att se meningen med skapelsen och det ansvar vi har och där vi verkligen kan vara med och bidra konkret i kraft av det hopp vi får ha.

Åke Bonnier
biskop, Skara stift

  • Detta är ett debattinlägg. Det betyder att en läsare skickat in texten för publicering. Innehållet är skribentens egen uppfattning.