Tisdag 20 augusti 2019

Inget andrum för Sverige

Trots stramare asylregler har Sverige under den senaste fem åren tagit emot dubbelt så många asylsökande som alla de nordiska länderna tillsammans. Stefan Löfvens vallöfte om att minska invandringen till Sverige visar sig vara lika mycket värt som vallöftet om att inte höja bensinskatten.

Den 20 juli i år fattade 6 av riksdagens partier beslut om en återgång till tidigare regler för invandring, vilka kan beskrivas som de mest generösa vad gäller anhöriginvandring och tolkningen av asylrätten i hela Europa. Det blir nu också lättare att ta hit anhöriga utan något som helst försörjningsansvar, vilket bla kommer att generera ökade kostnader i våra kommuner.

Fram till 2012 genomfördes mätningar av hur många utanförskapsområden som fanns i Sverige. Mätningarna skedde enligt en modell som dåvarande Folkpartiet tog fram. 1990 fanns det 3 utanförskapsområden. År 2012, när man slutade att mäta, fanns det 186. De lär inte ha blivit färre sedan dess. Utanförskapsområdena kan dessutom grupperas i 60 st no-go zoner och 23 ”särskilt utsatta områden”, där svensk lag inte längre gäller.

Den integrationspolitik som förts de senaste 40 åren har inte lyckats med konststycket att avveckla ett enda utanförskapsområde. Inte ett enda. Och inget av de ansvariga partierna har redovisat någon form av plan för hur avvecklingen ska gå till. Och ändå så har nu har 6 av riksdagens partier beslutat om en återgång till en generösare invandringspolitik. Vilka konsekvenser tror man att det får? Bara Sverigedemokraterna och Moderaterna har motsatt sig beslutet.

Detta beslut innebär i realiteten att Sverige inte kommer att få något andrum att lösa de problem vi redan har i landet med våra ca 200 utanförskapsområden. Ett rimligare beslut hade varit en återgång till Socialdemokraternas ”Luciabeslut” från 1989.

Om vi inte haft resurser och kunskap att lösa våra integrationsproblem sedan 1990, så kommer det knappast att bli lättare med en återgång till en generösare invandringspolitik. Det kommer bara att leda till att befintliga problem eskalerar ännu mer.

Efter den sk etableringsperioden är det kommunerna som får bära kostnaderna för den generösa invandringspolitiken. Det är detta som nu börjar märkas i ett antal kommuner i landet. Filipstad och Bengtsfors håller på att gå i konkurs. Hässleholm mfl kommer att höja kommunalskatten.

Malmö får 5,4 miljarder per år i kommunalt utjämningsbidrag, 15 miljoner kronor om dagen. Utan de pengarna hade även Malmö varit konkursmässigt för länge sedan. Och vad ska vi göra när alla kommuner i landet ser ut som Malmö, Filipstad, Bengtsfors m fl. Höja skatten till 103% ??

I Karlsborgs kommun saknas ungefär 11 miljoner kronor för socialnämnden och barn- och utbildningsnämnden under 2019. Ska vi inte få en rejäl skattehöjning i Karlsborg så kommer det att innebära stora nedskärningar i välfärden. Och så kommer det att se ut i allt fler kommuner i landet.

Det är dags för de som påstår att svensk invandringspolitik är lönsam att kliva fram och visa var vinsterna är någonstans.

Stefan Hallberg
Sverigedemokraterna Karlsborg

  • Detta är ett debattinlägg. Det betyder att en läsare skickat in texten för publicering. Innehållet är skribentens egen uppfattning.