Tisdag 20 augusti 2019

Inte samma Kristdemokrater där som här

Så utsågs Boris Johnson till premiärminister i England. Han fick ett kompakt stöd i sitt konservativa parti, som bland sina tidigare premiärministrar räknar både Winston Churchill och Margaret Thatcher. Churchill är för övrigt Johnsons idol och förebild. Nu ökar också partiet i popularitet bland de engelska väljarna.

Målet är nu att lämna EU senast 31 oktober med eller utan avtal.  I förhandlingarna med England gäller för EU att ha en stark ledning, som kan hävda unionens intresse och integritet. Det var därför Stefan Löfven tidigt förklarade sig stödja kristdemokraten Ursula von der Leyen som EU-kommissionens ordförande. Hon var Angela Merkels kandidat och fick också senare stöd av Frankrikes president Macron.

Att rösta fram en kristdemokrat på EU:s viktigaste post var emellertid för mycket för miljöpartisten och f.d. statsrådet Alice Bah Kuhnke,  nu nyvald EU-parlamentarier. I en närmast ursinnig artikel i Aftonbladet förstår hon inte att Löfven kan stödja en kristdemokrat, när det fanns andra kandidater, som Miljöpartiet och Vänsterpartiet stödde. Tillsammans med dessa partier röstade också Sverigedemokraterna nej i en ohelig allians.

Faran är att Boris Johnson vänder sig till USA och president Trump, när han lämnar EU. Trump har tidigare visat sig stödja Johnson i sin önskan att splittra den europeiska unionen. En uppfattning han delar med Putin i Ryssland. Därför är det viktigt att EU agerar kraftfullt och enigt för att unionen skall kunna hävda sina intressen i första hand under de kommande fem åren.

Lars Hjertén (M)

  • Detta är ett debattinlägg. Det betyder att en läsare skickat in texten för publicering. Innehållet är skribentens egen uppfattning.
  • vastaspojken

    Ett problem med kristdemokraten Ursula von der Leyen är hennes bakgrund som tysk försvarsminister. EU-vännernas tyngsta argument för EU är fredsprojektet. Nu ska EU helst skaffa sig en alldeles egen krigsmakt. Kanske är tanken att den ska organiseras efter tyskt mönster? En liten undran: Vart tog fredsprojektet EU vägen?