Tisdag 25 juni 2019

Kan Preem och Trafikverket verka för klimatet och rikets säkerhet?

Världen står inför akuta klimatproblem samtidigt som det säkerhetspolitiska läget blir alltmer spänt med uppblossande handelskonflikter och minskande respekt för folkrätten. Det ökar riskerna med vårt oljeberoende och vår känsliga infrastruktur. Preem AB och Trafikverket (TRV) har ett stort ansvar för att minska oljeförbrukningen och CO2-utsläppen från transportsektorn och för rikets säkerhet. Men man agerar tyvärr tvärtom.

Preem vill öka produktionen av fossilbränsle vilket fördubblar CO2-utsläppen från raffinaderiet i Lysekil medan regeringen och TRV fortsätter storsatsa på oljedrivna trafikslag, nedläggning av eljärnvägar och riskabla investeringar.

Detta gör oss sårbarare vid världskonflikter och blockader. Den aktuella krisen mellan Ryssland och Ukraina och blockaden av Kertjsundet är ett talande exempel på hur lätt det kan ske. Den allt större efterfrågan på bränslemarknaden måste i stället mötas med mer fossilfria bränslen och eldrift ihop med ekonomiska styrmedel och satsning på järnväg.

Rapporter från IPCC, FN , WMO och Future Earth till FN:s klimatmöte i Katowice larmar om rekordhöga halter av växthusgaser och att akuta åtgärder krävs. Tunga aktörer som Preem och TRV måste alltså ändra kurs på rekordtid. Men detta kräver att ägare och ansvariga politiker inser att klimatkatastrofer och världskriser kan orsaka mycket våldsammare och dyrbarare omställningar i framtiden.

EU:s utsläppshandel i samspel med våra miljö- och klimatlagar fungerar inte i det här akuta läget. Preemraff kan tillverka mer fossil diesel och bensin samtidigt som politiker och TRV satsar på tillväxt för flyget, vägtrafiken och sjöfarten, vansköter landets nästan fossilfria järnväg och tvingar fram bannedläggningar trots klimatets, näringslivets och totalförsvarets behov.

Lysekils-fallet visar hur svårt det är att i praktiken lämna gamla hjulspår från 1900-talet. ”Preem leder omvandlingen mot ett hållbart samhälle” är rubriken på företagets vision. Men Preems försök att skapa goodwill på miljö- och klimatområdet raseras av den aktuella utbyggnaden. Preemraffs chef Peter Abrahamsson konstaterar i media:

”Det är klart att så länge det finns en stor efterfrågan och idag är den större än någonsin så måste den produceras någonstans och vi är väldigt duktiga och energieffektiva…”

Mark- och miljödomstolens ja till Preems utbyggnad är då en framgång för miljön sett till hela världen. Alltså vore det synd med tanke på dels alla arbetsplatser dels miljöperspektivet om Preemraff inte fick fortsätta sin verksamhet enligt Abrahamsson.

Men Preem borde i stället satsa på att bygga om oljeraffinaderiet till ett bioraffinaderi och utnyttja Lysekilsbanan för frakt av företagets råvaror och produkter. Det skulle förbättra både totalförsvaret och klimatet. Men Preem agerar för kortsiktigt vilket också bidrar till banans nedläggning.

Staten med Trafikverket i spetsen uppträder inte klokare. Den rådande trafikpolitiken gör att verket inte tar sitt ansvar för infrastrukturen med tanke på världskriser och klimatet. Det sista konstaterar bland annat Naturvårdsverket i sitt remissvar på den nationella transportplanen för 2018-2029. En plan som leder till att banor rivs. Två stora nedläggningsomgångar på 1960-talet och på 1980-talet följs nu av en tredje.

TRV har börjat riva elbanan Skövde – Karlsborg. Underhållet av elbanan till Lysekil har just upphört och om tre år kan den läggas ned. Många andra banor runt om i landet står på tur samtidigt som de ständiga problemen med tågtrafiken inte tycks upphöra.

En robust järnväg kan inte nås via nedläggning av järnväg. Vid en analys av alla hotade banor med 1800-tals standard visar det sig dessutom att en modernisering av dem skulle förbättra TRV:s ekonomi på underhållssidan med upp till 1 miljard kronor årligen. Detta genom kraftigt sänkta kostnader för banunderhåll och höjda banavgifter från den ökade tågtrafik som blir följden av upprustningar. Något som alltså är lönsammare än att lägga ned järnvägar, se exempel som Österlenbanan och Svealandsbanan.

Men TRV klarar tydligen inte av att sköta och utveckla landets järnvägssystem. Ett illavarslande tecken på detta är också införandet av EU:s nya signal- och säkerhetssystem ERTMS. En analys visar att det är sämre och osäkrare än vårt gamla och att det bygger på ryska militärens GLONASS-system för positionering. Alltså ännu en riskabel digitalisering av järnvägen som hindrar utvecklingen av tågtrafiken vilket bidrar till fortsatt oljeberoende. Ovanpå allt kan ERTMS leda till att hela Europas tågtrafik lamslås vid framtida världskriser.

I stället för olönsamma megaprojekt som ERTMS, Ostlänken och Västlänken med tillhörande stora CO2-utsläpp kan oglamorösa snabba vardagsåtgärder på hela bannätet ge robustare järnväg med mångdubblad kapacitet. Bevarande av elbanor, elektrifiering av dieselbanor och utbyggnad av dubbelspår ihop med utvecklad tågtrafik kan ge kraftigt sänkta CO2-utsläpp från transportsektorn och minskat oljeberoende. Landets säkerhetsläge skulle då också förbättras.

Jan Du Rietz,
författare till ”trafikpolitik” i NE och till boken ”Den totala URSPÅRNINGEN, …”

Hans Albin Larsson,
historiker, professor emeritus

Lars P Syll
nationalekonom, professor

  • Detta är ett debattinlägg. Det betyder att en läsare skickat in texten för publicering. Innehållet är skribentens egen uppfattning.