Måndag 18 november 2019

Kulturskolor är inget undantag

Trots att Sverige har ett av världens högsta skattetryck så tycks medlen ändå inte räcka till vårt fortsatta samhällsbygge.

Skola-vård-omsorg slukar allt mer kapital och de icke lagstadgade verksamheterna som exempelvis musik- och kulturskolor tvingas nu retirera. Tragiskt!

Den svenska musikskolan växte fram som svampar i skogen under tidigt 1960-tal. På den tiden rekryterades ledare och lärare oftast från den svenska militärmusiken. Ledarna styrde då musikskolorna mot ett mål att försöka skapa fler orkesterverksamheter såsom musikkårer, storband, symfoniorkestrar med mera.

Att spela tillsammans skapar en enorm glädje och välmående, inte enbart för den enskilde musikern utan också för många andra i samhället. En marscherande musikkår som spelar pampiga marscher vid högtidliga tillfällen, duktiga sångsolister som får uppbackning av ett helt storband, violinisten-pianisten som solist framför en stor symfoniorkester är bara några exempel på vad en rätt styrd musikskoleverksamhet kan bidra till.

Tyvärr verkar alltfler av dagens pedagogutbildade ledare följa den övriga egoistiska samhällsutvecklingen, där Jaget går före Laget. I förlängningen är det dessa ledare som nu bidrar till att musikskolorna successivt nedmonteras.

Orkestrarna får problem med att rekrytera nya medlemmar och därmed svårt att överleva. Dagens musik- och kulturskolor bör nog likt grundskolan ha en tydligare målsättning med dess verksamhet om skattsedeln ska fortsatt betala!

Alternativet är att återgå till det som gällde innan musikskolorna växte fram då ideella krafter utbildade nya musiker. Musik- och kulturskolor är, precis som idrottsföreningar, mer betydelsefulla för det fortsatta samhällsbyggandet än vad politiker tycks vilja erkänna!

Pelle Leijon
Småföretagare

  • Detta är ett debattinlägg. Det betyder att en läsare skickat in texten för publicering. Innehållet är skribentens egen uppfattning.