Fredag 25 juni 2021

Lättare på Erlanders tid

Det har under en längre tid varit mera diskussion om vilka partier som skall samverka och bilda regering efter valet nästa år än vilken politik som skall föras. Det var lättare, när vi bara hade fem partier i riksdagen mot åtta, som vi har idag.

Jag har läst Tage Erlanders dagböcker, en volym på över 800 sidor, som redigerats av professor Dick Harrison. När Socialdemokraterna var nere på 43 procent av väljarkåren sågs det som en katastrof. Bättre gick det i Erlanders sista val som statsminister 1968, då partiet fick över 50 procent och egen majoritet. Om Socialdemokraterna skulle få mer än 30 procent av väljarkåren i valet 2022, skulle de ses som en stor seger, så mycket har förändrats sedan Erlanders tid.

I valet om ett år är det mycket svårt att sia om utgången och vem som skall bli statsminister. För att bilda en regering krävs att man får stöd antingen av Sverigedemokraterna eller Vänsterpartiet. Eller att man bildar helt nya grupperingar.

Annie Lööf fick ett nytt bud i helgen, där hon i Göteborgsposten inbjöds till samarbete med Vänsterpartiets ledare Nooshi Dagostar. Centern och Vänsterpartiet stödde båda  Stefan Löfven som statsminister efter 2018 års val. Däremot ingick inte Vänsterpartiet i Januariöverenskommelsen, vilket S, MP, C och L gjorde. V ställdes utanför.

Jag tror inte att Vänsterpertiet i fortsättningen stöder en S-regering, om man inte ges inflytande, vilket då måste godkännas av S, MP och C. Säkert svårare för C än för S och MP.

Lars Hjertén (M)

  • Detta är ett debattinlägg. Det betyder att en läsare skickat in texten för publicering. Innehållet är skribentens egen uppfattning.