Onsdag 26 september 2018

Ljus bränns i båda ändar

Enligt Conny Brännberg (KD) har Regionen blivit 1500 fler anställda än förra året. I Skaraborgsbygden (den 23 februari) beskriver Brännberg den omställning som måste ske. Vården måste ställas om till en utökad nära vård, koncentration av ”sällan vård” och en stor satsning på framtidens vårdinformations miljö. Detta tror man löser sjukvårdens problem. Denna resa som Brännberg beskriver, som pågått i flera år inom koncernkontoret i regionen är förmodligen nödvändig.

Problemet jag ser är att fordonet vi färdas i inte kommer klara resan. Vi har punktering på alla fyra hjul, avgassystemet släpar i marken, bensinen är slut, rutorna spräckta och passagerarna som sitter i sina säten har inget vatten kvar. Så även om resan är nödvändig finns inte lyxen att bara titta mot målet, man måste säkerställa att resan går att genomföra. Vårdförbundets medlemmar inom slutenvården är under otrolig press. Då man går på konstant minimibemanning blir personalens kompetens avgörande och kravet på den enskilde högt. Antalet vårdplatser är för få så extra vårdplatser öppnas och stängs dag för dag, ibland timme för timme, bemannas med extra arbetspass, dag för dag. Detta gör att arbetsdagen inte går att kontrollera. Lägg även till det stressmoment att den ”produkt” vi hanterar är patienter, människor.

Vän av att jämföra sjukvård med industri kan ju tänka sig att varje motorblock som åker förbi på linen förutom att kräva montering i hög hastighet även kräver information före, under och efter varje skruv du sätter dit. Det händer även att motorblocket är oroligt, arg, ledsen, förtvivlad, rädd eller bara pratsjuk och detta måste montören hantera. Samtidigt har du vetskapen om att gör du något fel så havererar hela motorn. Nog med industrin.

Det som sker med Vårdförbundets medlemmar är att deras ljus bränns i båda ändar. Arbetsbelastningen är på tok för hög i allt för lång tid, samtidigt som deras möjlighet att kontrollera sin arbetsdag är på tok för låg. Så oavsett hur många fler vi är i år mot förra året så räcker vi inte till för det som krävs av oss i den patientnära vården. Och oavsett hur många beslut som fattas och hur många arbetsgrupper som arbetar med omställningen, så kommer den inte bli verklighet om den inte sker där personalen finns.

Det är Vårdförbundets medlemmar och övriga personalgrupper som ska hålla sjukvården flytande tills omställningen är på plats. Så det absolut viktigaste, är att säkerställa arbetsmiljön för de som ska föra ut denna omställning i praktiken.

Lene Lorentzen
Vårdförbundet

  • Detta är ett debattinlägg. Det betyder att en läsare skickat in texten för publicering. Innehållet är skribentens egen uppfattning.