Fredag 20 september 2019

Lyssna på personalen

Det vanligaste yrket i Sverige är undersköterska inom hemtjänsten, hemsjukvården eller på äldreboenden. Den är dessutom kvinnodominerad; 92 procent är kvinnor. Lägger vi till undersköterskor i landsting, region eller andra verksamheter blir den ännu större.

Men trots att den är så stor har ingen lyssnat på dem och deras larmrapporter från en välfärd där läget är akut. Det är dags att lyssna på den här yrkesgruppen.

Nu är det lite drygt en vecka sedan undersköterskor från hela Sverige lämnade 14000 namnunderskrifter till socialminister Lena Hallengren. De har fått nog av underbemanning, låga löner och att ständigt arbeta under stress. Låt upproret få bli starten på något nytt och ta larmen allvar. Om vi vill ha en fungerande välfärd i Skara framtiden måste det till en förändring. Här är våra förslag:

  • Lyssna på personalen – de är proffsen på verksamheten, låt dem vara delaktiga i beslut och driva frågor som tar verksamheten framåt
  • Mer resurser till verksamheterna
  • Inför legitimation för undersköterskor – yrkesrollen och ansvarsområdet för undersköterskor behöver bli tydligare
  • Bort med tidtagaruret – människor är inte maskiner, varken dem som arbetar eller de som behöver vård. Låt undersköterskor få den tid som den äldre/patienten/brukaren behöver och ge dem utrymme att använda sin kompetens, erfarenhet och omdöme.
  • Fler närvarande chefer – en närvarande chef ser hur verksamheten mår och kan fånga upp signaler på stress och bristande resurser och hitta lösningar.
  • Arbetsgivarna måste ta ett större ansvar för trygga anställningar, bättre arbetsmiljö och hållbara scheman

Du som är politiker – börja lyssna, förstå allvaret och prioritera om. Välfärden skulle inte fungera en sekund utan undersköterskorna.

Christina Emanuelsson
ordförande Kommunal Sektion Skara/Götene

  • Detta är ett debattinlägg. Det betyder att en läsare skickat in texten för publicering. Innehållet är skribentens egen uppfattning.
  • vastaspojken

    Det här är inget nytt! För länge sedan (1990-talet) var jag lite aktiv i kommunalpolitiken. Inför en budgetberedning gick jag ut till några äldreboenden och träffade personalen. De hörde till de kommunalanställda med höga sjukskrivningstal. Konstaterade snabbt deras pressade situation. Arbetet är både fysiskt och psykiskt krävande. Känslan av att inte räcka till, att någon i behov av hjälp har försummats, vittnade många om. Det behövs fler händer i vården!
    Problemet är att det kostar skattepengar. Idag värdesätter väljarna skattesänkningar framför god omsorg! Vilket politikerna rättar sig efter!