Söndag 23 september 2018

Myndighetsutövning som har kantrat

Sedan 1 januari 2011 har Transportstyrelsen övertagit kontrollen i företagens lokaler gällande kör- och vilotider. Tidigare var polisen ansvarig för dessa kontroller och det ansågs bli bättre med en annan myndighet för kontroller i företagens lokaler.

Under de år som passerat har kritiken mot Transportstyrelsens sätt att utföra kontrollerna varit massiv, från både åkerinäring och bussbransch. Vid två tillfällen har myndigheten varit tvungen att ändra sitt sätt att utföra kontrollerna, eftersom det fick dramatiska konsekvenser för de kontrollerade företagen.

Transportstyrelsen anser att transportföretaget inte gjort vad som ankommit på dem i de fall det finns en överträdelse registrerad, oaktat vad som orsakat överträdelsen. Transportstyrelsen saknar förmågan att göra en bedömning huruvida överträdelsen är skapad av tekniken, brister i bolagets planering eller förarens agerande. Myndigheten utgår hela tiden från att bolaget brustit i sina rutiner så fort en överträdelse registrerats.

Givetvis skall den som medvetet fuskar och tillskansar sig fördelar gentemot andra företag påföras böter eller sanktionsavgifter, inte tal om annat.

Däremot har det blivit fullständigt galet med stora sanktionsavgifter för bagatellfel när medvetet fusk påförs blygsamma böter om den misstänkte kommer från ett låglöneland. Det har skapat en situation där obalansen mellan det seriösa företagandet och den olagliga trafiken förstärks ytterligare.

Obalansen gynnar de som vill undgå dryga sanktionsavgifter genom att lägga ut transporter på fordon och förare från låglöneländer.

Transportstyrelsen lever i tron att företag kan se in i framtiden och förebygga alla de oförutsedda händelser som kan inträffa under en arbetsdag. Tänk er ett företag med 100 anställda som vardera kör 8 000 mil om året.

För dessa förare ger det en tid i allmän trafik på mer än 133 000 timmar. Är det någon som verkligen tror att ett företag kan planera och förutse alla möjliga hinder under alla dessa timmar. Det viktiga, vilket även lagen kräver, är en planering och uppföljning som gör att förarna har en förutsättning att följa regelverket.

Åkerinäringen har svårt att rekrytera nya förare, och ärligt talat, är det förvånade? Tänk att hela tiden under arbetsdagen tvingas jaga minuter och knapptryckningar för att inte riskera böter, eller anmärkningar från sin arbetsgivare.

Jag pratar ofta med både förare och åkeriägare som upplever en stress över situationen och många överväger att lämna yrket.

Givetvis skall den som fuskar och manipulerar straffas med böter eller sanktionsavgifter, inte tal om annat!

Visst är det märkligt – att en lagstiftning som skall vara till gagn för bransch, förare och trafiksäkerhet, har blivit dess värsta fiende!

Allt på grund av en myndighet som inte förmår att skilja på medvetet fusk och tekniska eller mänskliga misstag, bedrövligt!

Åkaren i Sverige

Thomas Morell, sakkunnig yrkestrafik

 

  • Detta är ett debattinlägg. Det betyder att en läsare skickat in texten för publicering. Innehållet är skribentens egen uppfattning.