Onsdag 19 juni 2019

Regionen måste prioritera minskade klyftor

Prioriterar det moderatledda regionstyret verkligen rätt saker när vi ska utveckla hela regionen? Regionfullmäktige debatterade nyligen frågan, i samband med en interpellation som Vänsterpartiet skrivit, utifrån en växande ungdomsarbetslöshet i delar av regionen och regionutvecklingsnämndens prioriteringar.

I debatten i regionfullmäktige valdes Gullspång som exemplet, men det kunde lika gärna har varit Töreboda, Bengtsfors eller Åmål. Kartbilden över ungdomsarbetslösheten blir mörkare ju längre från Göteborgsområdet vi kommer i vår vidsträckta region. Pendlingsmöjligheterna är ofta dåliga. Möjligheterna förbättras inte av att Arbetsförmedlingen stänger sin dörr. Det finns också en djup klyfta inom Göteborg, mellan innerstad och förorter, där förutsättningar och framtidshopp är väsensskilda.

Västra Götalandsregionen har, vid sidan av den viktiga sjukvården., även ett regionalt utvecklingsansvar. Det uttrycks som att vi ska skapa förutsättningar som leder till en hållbar tillväxt i alla delar av regionen utifrån de regionala förutsättningarna. Regionen ska också ta initiativ för att nå dit.  Vi ser inte att regionen fullföljer det ansvaret i dag. Särskilt som Kristina Jonäng (C), ordförande för regionutvecklingsnämnden, i debatten i regionfullmäktige sa sig vara ganska nöjd med läget och att det kanske inte är så viktigt att satsa i Gullspång, eftersom så få bor där.

Vi socialdemokrater och vänsterpartister är inte nöjda förrän alla är med, oavsett var människor bor, kommer ifrån eller hur mycket pengar de har i plånboken. Vi kan inte stillatigande se på när klyftorna växer, mellan fattiga och rika, mellan stad och land och mellan dem som har jobb och dem som inte har det. Det är ofta en fråga om att utbildningen inte är tillräcklig, att jobben försvunnit från orten och ibland också fördomar. Ofullständig utbildning och arbetslöshet går hand i hand. Arbetsmarknaden är dessutom könssegregerad och kvinnodominerade yrken har inte sällan lägre löner.

Vi har en vidsträckt region som ser annorlunda ut i Skaraborg och Fyrbodal än den gör i Göteborg. Vi måste jobba med det perspektivet och lägga kraft och energi på att hålla ihop samhället. Vi behöver en inomregional sammanhållningspolitik, på samma sätt som EU har mellan länder, för att vara en region för alla. Det perspektivet tycks den moderatledda regionledningen sakna.

Regionutvecklingsnämnden har 800 miljoner till sitt förfogande, och är medaktör i stora utvecklingsprojekt som ofta är fleråriga. Då gäller det att ha kompassriktningen rätt inställd och ha minskade klyftor som en bärande tanke.

Vi ser behovet av att ha beredskap att omprioritera dessa 800 miljoner. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet lyfter ofta klass- och könsperspektiv i prioriteringsdiskussionerna och i frågan om ungdomsarbetslösheten också de regionala klyftorna. Det är ett synsätt som gynnar de många, inte de få.

Bijan Zainali (S)
Oppositionsregionråd och andre vice ordförande i regionutvecklingsnämnden

Carina Gullberg (S)
Ersättare i regionfullmäktige och kommunstyrelsens ordförande i Gullspång

Jan Alexandersson (V)
Oppositionsrådsersättare och ledamot i regionutvecklingsnämnden

  • Detta är ett debattinlägg. Det betyder att en läsare skickat in texten för publicering. Innehållet är skribentens egen uppfattning.