Tisdag 21 maj 2019

Samarbeta i Europa utan statsbygge

Vi lever i en föränderlig tid inte minst när det gäller det europeiska samarbetet. Inför valet till Europaparlamentet den 26 maj är det nödvändigt att även vi i Sverige på allvar diskuterar hur vi vill se samarbetet framöver.

Det är viktigt att Europas länder samarbetar på genuint gränsöverskridande områden som handel, miljö och klimat, migration och brottsbekämpning. Däremot måste planerna på en centraliserad, överstatlig statsbildning med kraft ifrågasättas. Makten bör ligga så nära medborgarna som möjligt och det sker bäst i ett i huvudsak mellanstatligt samarbete. Vill några av länderna fördjupa samarbetet ska de ha möjlighet till detta utan att alla behöver vara med.

EU är inne i ett omvälvande skede. Samtidigt som högernationalism firar framgångar arbetar starka krafter för att gå vidare mot det centraliserade statsbygget. En polarisering som riskerar att hota ett konstruktivt samarbete mellan länderna.

Frankrike och Tyskland verkar inriktade på att omvandla EU till en statsbildning, uppbackade av byråkratin i Bryssel. Det talas öppet om att EU ska skapa en gemensam militärmakt, en EU-armé, vilket den franske presidenten Macron och den tyska kanslern Merkel har enats om i Aachendeklarationen.

Före 2025 ska Unionen ha ett gemensamt militärt försvar är tanken, sannolikt bestyckat med franska atomvapen. Det militära samarbetet inom PESCO är ett första steg, ett samarbete som för övrigt har diskuterats alltför lite i vårt land.

Samtidigt läggs förslag om att EU ska skaffa sig en gemensam finansminister och att vetorätten i skattefrågor, liksom i utrikesfrågor, ska upphävas. Jean-Claude Juncker föreslår att posten som kommissionens ordförande (själv kommer han att avgå i höst) i framtiden även ska innefatta ordförandeskapet för ländernas stats- och regeringschefer. Uppenbarligen drömmer han om ett Europas Förenta Stater med en mäktig president som i Amerikas Förenta Stater.

President Macrons utspel (DN 5 mars) går i samma centralistiska riktning. Senare i år vill han sammankalla en ”Konferens för Europa” som ska utarbeta en färdplan för statsbygget.

Någon bredare diskussion om hur vi från svensk horisont ser på EU:s framtidsfrågor existerar knappast. Gunnar Wetterberg konstaterade i en Expressenkrönika att ”förespråkarna för ett mer överstatligt EU håller på att springa ifrån medborgarna” och manade Sverige att ”tänka själv”. Så sant som det är sagt.

Det europeiska samarbetet bör koncentreras till genuint gränsöverskridande frågor. I övrigt ska beslut så långt möjligt återföras till medlemsländerna. Jakt- och skogsfrågor bör exempelvis inte hanteras i Bryssel.

Vi ser goda argument för ett närmare nordiskt samarbete. Ett samarbetande Norden kan spela en nyckelroll såväl i Europa som globalt. Tillsammans blir de nordiska länderna med 27 miljoner invånare och gemensam välfärdsmodell en stark ekonomi som kan påverka mer. Vår region kan också spela en viktig roll för en fredligare och mer klimatsmart värld. Nordens möjligheter att spela denna nyckelroll omöjliggörs emellertid om makten över centrala frågor centraliseras till Bryssel. Det får inte ske.

Hans Lindqvist,
kommunpolitiker (c), Värmdö,
Europaparlamentariker 1995-99

Håkan Larsson,
regionpolitiker (c), Krokom,
kandidat till Europaparlamentet 2009

  • Detta är ett debattinlägg. Det betyder att en läsare skickat in texten för publicering. Innehållet är skribentens egen uppfattning.