Flera politiker i Skaraborg har uttalat sig om att de kan tänka sig att ha en eller flera små kärnkraftverk som energikälla. Även om vi bortser från de risker och miljö- och avfallsproblem som även små kärnkraftverk har, är det verkligen realistiskt? Det handlar om det som brukar benämnas små modulära reaktorer (SMR). Små betyder i detta fall en reaktor med mindre elektrisk uteffekt än 300 MWe till skillnad från de flesta av dagens aktiva reaktorer på 1000 MWe eller mer.
Men modulär menas att de är tänkta att kunna serietillverkas i en fabrik och sedan fraktas till platsen i mer eller mindre färdigt skick. Tanken är att de kan bli billigare än större nya reaktorer som idag i väst är helt oekonomiska. Men det är fortfarande helt oprövat om serietillverkning fungerar för en så komplicerad teknik. Och det kan lika gärna bli lika dyrt som för de stora.
Små reaktorer är nämligen ingen ny teknik, de första byggdes redan i början på 1950-talet till atomubåtar. Små reaktorer är egentligen säkrare, men de var redan då oekonomiska jämfört med de större men mer osäkra som sedan blev byggda. Idag finns bara ett fåtal små nya reaktorer byggda, främst i Ryssland. Men de är inte modulära och kan inte kallas SMR. De flesta nystartade SMR-projekten med en modulär tanke som finns, har en tidsplan att bygga ett fåtal enheter i början på 2030-talet. Men för att verkligen få ner kostnaderna måste det bli en serietillverkning av 100-tals enheter och det ligger längre bort.
Redan nu signaleras kostnadsökningar och förseningar för olika SMR-projekt jämfört med de ursprungliga uppskattningar som gjorts. Precis som det har varit för de nya större kärnkraftverken i Finland och Frankrike. Till exempel NuScale-projektet i USA som var kostnadsberäknad till 53 miljarder, men förväntas nu kosta runt 100 miljarder.
De enda SMR-projekten som någonsin skulle kunna ha en chans ekonomiskt är de som satsar på traditionell lättvattenteknik och bränsle med låganrikat uran. Där finns Nuscale men även en i Sverige mer omtalad reaktor från Hitachi/GE. Dessa reaktorer producerar avfall som är ungefär samma som vi redan måste hantera. Men det finns en betydande osäkerhet om dessa någonsin blir kommersiellt gångbara: Förmodligen byggs bara enstaka prototyper med stora skattesubventioner.
Alla reaktorer med mer oprövade kylsystem med natrium och bly och höganrikat uran blir säkerligen ännu dyrare och svårare att få modulära. Och ger besvärligare avfallsproblem. Bland dessa finns det enda inhemska reaktorprojektet med en blykyld reaktor (Blykalla).
De som föreslår ett steg till, det vill säga fjärde generationens bridreaktorer med upparbetning och transmutation av avfall lever i samma drömvärld som de som tror på en snabb implementering av fusionskraft.
Att i Sverige – och Skaraborg – satsa på små modulära kärnkraftverk innebär risker för stora kostnader och dyra förseningar utan att ge några tydliga fördelar i form av exempelvis inhemsk teknikutveckling. Och så blir det en distraktion från det som är snabbare, billigare och mer miljövänligt. Det är bättre att nu direkt satsa på billig vind- och solel, effektiviseringsteknik, samt lagringsteknik och smarta system för styrning och användning av el.
Jan Lindholm
Johan Swan
