Religion i sin primitiva form är mytologi, skapelse- och frälsningsläror. De ger direktiv i form av handlingsmönster. Den aztekiska religionen var grym, den påbjöd människooffer. Den kristna religionen förkunnar genom sin frälsningslära en betydande humanism, även om den vilar på en grund av evig fördömelse. En del hamnar i himlen, en del i helvetet eller i ett ovisst mellanläge.
Sådana föreställningar kan bevisligen inte sägas ha en saklig grund. Vi behöver varken tro på dem eller förneka deras sanningsvärde.
Makt i förening med religion har emellertid lett till terrorism och oliktänkande. Förnuftet kan inte heller ges högsta prioritet. Det skulle leda till än värre terror med t.ex. mord på gravt handikappade. De räddas genom en socialt accepterad tro på mänskligt bärde.
Att ovetenskapliga synsätt förekommer är emellertid en annan sak. Vi bränns inte längre på bål för att vi vet att jorden rör sig runt solen.
Att yttra sig om en gud på ett negativt sätt har på nytt blivit farligt. Sätts den guden i centrum på samma sätt som jorden en gång gjorde?
Bo Carlsson
