Torsdag 21 februari 2019

Svenska Kyrkan behövs

Svar till Henrik Andersson (Skaraborgsbygden 21 januari 2019)

I Skaraborgsbygden den 25/1 tackade Henrik Andersson alla de 67 605 personer som lämnade kyrkan under 2018. Att jag, som är aktiv som frivillig inom kyrkan, blir ledsen att läsa något sådant är lätt att förstå men jag är säker på att det är många fler än aktiva medlemmar som blir förvånade.

Vad är det han tackar för, vad vinner han och ”alla andra som av någon anledning inte tillhör detta samfund … som befinner sig i en permanent kris?” Det enda jag kan finna är att det handlar om skadeglädje, förvisso en mänsklig egenskap men knappast mer sympatisk för det.

Andersson redovisar fakta korrekt. Om de 67 605 som lämnade kyrkan 2018 handlar om aktiva utträden eller även innefattar avlidna medlemmar framgår inte. Ett faktum förbigår han helt, nämligen att (förvånande/glädjande) många aktivt går in i kyrkan och att därtill varje dag många barn döps och därmed blir medlemmar.

Visst är medlemstappet ett problem för kyrkan men någon ”permanent kris” skulle jag inte kalla det. Andersson räknar upp alla de olika religiösa rörelser och samfund som finns i Sverige (även asatroende!) och påpekar helt riktigt att vi har religionsfrihet i Sverige men det är en stötesten för honom att Svenska kyrkan är störst.

Förklaringen till hans avoghet mot Kyrkan finner man nog i hans yttrande om att Kyrkan vill verka modern och häftig genom att ”förespråka stöd för flyktingar och människor som har annan sexuell läggning än den heterosexuella”.  Som kommentar till det ska jag citera Jesus: ”Jag var hungrig och ni gav mig att äta, törstig och ni gav mig att dricka, naken och ni klädde mig, sjuk och i fängelse och ni besökte mig.” Hela det kristna budskapet, vilket är grunden för Svenska Kyrkans (och alla andra kristna samfunds) verksamhet, är kärleken till och omsorgen om medmänniskorna.

Jag är säker på att Henrik Andersson och många med honom inte har en aning om vad Svenska Kyrkan betyder för mängder av människor, inte bara för de troende. Kyrkans verksamhet handlar inte bara om gudstjänster, bröllop och begravningar. Genom präster, diakoner, pedagoger, musiker och mängder av frivilliga bedriver kyrkan en omfattande verksamhet för barn, ungdomar, familjer, ensamma och gamla. Vid olyckor av olika slag öppnar Kyrkan sina portar till en trygg plats där man kan finna tröst och gemenskap.

De präster som ställer upp som jourhavande präst kan vittna om mängder av nattliga samtal från ensamma och olyckliga människor som behöver någon som lyssnar. Att Kyrkan aktivt hjälper våra flyktingar retar många, det vet jag, men en kristen gör inte skillnad mellan människor.

Att Kyrkan också genom sin internationella hjälpverksamhet verkar i länder med stora problem som svält, våld, kvinnoförtryck med mera förargar många som betonar ordet SVENSKA vet jag också, men Kyrkan är ”världsvid” och låter sig inte hindras av gränser, det må vara Trump-murar eller annat som skiljer folk från varandra. Lägg till allt detta det stora kulturella arv Kyrkan förvaltar genom våra kyrkobyggnader och den omfattande kulturella verksamhet kyrkan bedriver, inte minst genom musik i många olika sammanhang och i många olika former.

Jag hoppas att jag lyckats övertyga Henrik Andersson och hans meningsfränder om att Kyrkan är av mycket stor betydelse. Jag har full respekt för dem som lämnar Kyrkan oavsett om det beror på moralisk övertygelse eller sker av ekonomiska skäl men jag har svårt att förstå den som aktivt bekämpar Kyrkan. Att Kyrkan inte är perfekt, att de flesta som verkar inom den inte heller är perfekta, skiljer den inte från annan jordisk verksamhet fast det borde den göra!

Björn Sjöstedt

  • Detta är ett debattinlägg. Det betyder att en läsare skickat in texten för publicering. Innehållet är skribentens egen uppfattning.