Måndag 19 april 2021

Tankar från en skogsägare

I tider med nya generationer som har fått sitt “kunnande” genom likriktade åsikter och forskare med tveksamma mål utan koppling till landsbygden är det faktiskt dags att lyfta upp diskussionen om allemansrätten och äganderätten. Det känns som många blir hårt straffade och påhoppade bakifrån i tider där makten och besluten kommer från storstaden och EU och inte är förankrade från eller på landsbygden.

Varför är Sverige så generösa med allemansrätten, räcker inte alla reservat till alla besökare? Hur är det i andra l änder och vad anser EU om denna lagliga rätt? Hur är det med ansvarsfrågan i reservaten och däri i bland dåligt skötta skogar? Stor skaderisk så klart med torrträd på rot och liggande murkna stammar för att ta några exempel.

Är inte säker på att barn och vuxna är försäkrade på fritiden så vad sker vid en olycka där Statens fastighetsverk, Länsstyrelsen eller du som privat skogsägare har besök. Som jmf. på kyrkogårdarna i dagens Sverige är det skarp kontroll på kläm och vältrisk gällande gravstenar för risken finns att barnen kan leka!!!

En missriktad “hjälp” är att vargstammen tyvärr ökar, det i sej innebär att längtan ut i skogen för rekreation eller plock av bär och svamp får en törn. Har tidigare fått frågan från Naturskyddsföreningen där j ag guidat runt en slinga för att visa den biologiska mångfalden i ängsmark och hagar, dessutom planerat för orrspel på en myr nu i april.

Min farhåga, när j ag följer den enögda miljödebatten, är att någon “tackar” för visningen genom att senare kontakta aktivister eller miljöivrare som ser möjligheter att hitta anledningar till att stoppa avverkningar och bilda reservat efter att man “upptäckt värdefull natur eller biologisk mångfald” i skogen. Som märk väl inte är annorlunda nu än den varit i hundratals år. Lusten och glädjen svalnar.

Så frågan är, hur vi med bästa förmåga och vilja fortsatt skall vara motiverade att gå vidare med ägande och brukande? Vår morot är att sörja för en god tillgång på skogsprodukter till en viktig inhemsk produktion till export och inte att förglömma till alla som har skogen som sitt levebröd för att få ersättning i alla l ed i nkl. skogsägaren.

För den i ntresserade, l äs gärna Skogsland nr. 11 2021, Ledare och Krönika.

Ingemar Göthberg

Tidaholm

  • Detta är ett debattinlägg. Det betyder att en läsare skickat in texten för publicering. Innehållet är skribentens egen uppfattning.