Måndag 14 oktober 2019

Tiggeri ingen lösning på utsatthet

Det är inte värdigt ett modernt samhälle att människor tigger som livsuppehälle.
Men det är kanske symptomatiskt för den systemkollaps som Sverige som nation nu går igenom.

Att ge tiggare pengar är knappast en välgärning eftersom dessa i många fall går till den organiserade brottsligheten. Nyligen dömdes till exempel två personer i Göteborg till långa fängelsestraff för att ha bedrivit människohandel genom att utnyttja funktionshindrade.

Regeringens särskilda nationella samordnare för utsatta EU-medborgare, Martin Valfridsson, har nyligen slutredovisat sitt arbete. I rapporten (SOU 2016:6) ”Slutredovisning av nationella samordnaren för utsatta EU-medborgare” så rekommenderas regeringen att hjälpa utsatta EU-medborgare genom stöd till hjälporganisationer på plats i stället för att svenskar eller kommuner ger pengar eller stöd till tiggare. Här konstateras det att EU-länder alltid själva bär ett ansvar för sina egna medborgare.

Med nuvarande lagstiftning är det inte möjligt att förbjuda tiggeri på kommunal nivå och i väntan på ett nationellt förbud vill vi därför ha ett tillägg till den lokala ordningsstadgan, där alla former av insamlingar ska vara tillståndspliktiga. En enkel åtgärd som gör det möjligt att stoppa tiggeriet. Den förändringen skulle givetvis inte beröra välgörenhetsorganisationer eller liknande insamlingar av pengar till vällovliga ändamål.

Målet måste vara att få bort tiggeriet. Nuvarande ordning är ingen lösning på fattigdom eller utsatthet. Diskriminering och utanförskap kommer aldrig att lösas genom att vi tillåter tiggeri på våra gator och torg.

Anders Forsberg (SD)
Gruppledare Skara

Barbro Magnusson (SD)
Ledamot Omsorgsnämnden

Per Lindström (SD)
Ersättare Omsorgsnämnden

  • Detta är ett debattinlägg. Det betyder att en läsare skickat in texten för publicering. Innehållet är skribentens egen uppfattning.