Torsdag 25 februari 2021

Vår gammelskog är snart borta

Skogen är en av landets viktigaste naturtyper och dess variation är slående. Den ger livsrum åt en stor mängd arter och ger oss gratis produkter och tjänster som bidrar till vår välfärd och livskvalitet. Trots stor kännedom av dess viktiga funktioner har skogarnas variation minskat i stor skala. De senaste 100 åren har nära 80% av Sveriges produktiva skogsmark kalhuggits och merparten har omvandlats till gran- och tallplanteringar. Detta har resulterat i att 20% av alla skogsknutna arter blivit rödlistade. Ytterligare en konsekvens är att vi endast har cirka 10% gammelskog kvar. Detta kan jämföras med Amazonas där 80% av regnskogen står kvar. Medan vi i Sverige kämpar för andra länders skogar tillåter vi samtidigt vår egen gammelskog att försvinna. Är det verkligen vad Sveriges medborgare vill?

EU-kommissionen har nyligen fattat beslut om att skydda 30 % av både mark och hav inom EU till år 2030. Vi anser att genomförandet av målet är av yttersta vikt och måste lyftas inom varje medlemsstat. En viktig del av detta skydd kommer att gälla skogsmark. Här kommer bland annat statliga Sveaskogs marker kunna vara till stor nytta.

Skydd av skog genom frivilliga avsättningar har i verkligheten visat sig inte fungera. Stora skogsbolag och andra stora skogsägare har flertalet gånger klassat om sina frivilliga avsättningar till produktionsskog och där försvann således det skyddet. Att göra skydd av skog till en fråga om äganderätten anser vi är väldigt onödigt. Det finns flera lösningar på hur markägare kan få de ersättningar de med rätta ska ha för att inte avverka skogar med höga naturvärden, men dessa har inte förverkligats pga. för lite statliga anslag och icke-intresse från skogsindustrin.

Vi bör även förbjuda stora hyggen. I Europa är kalhyggesbruket förbjudet i flera länder och andra har maxarealer på hur stora hyggen som får skapas. I Sverige finns inga sådana gränser.  Här får hyggenas negativa påverkan på skogen, vattenkvalitén och klimatet fortsätta.

Vid kalavverkning och markberedning frigörs stora mängder kol från marken. Vidare går ca 80% av all trämassa idag till produkter som förbränns inom 1–5 år efter avverkningen. Där försvann det kollagret. Nyplantering kan på sikt kompensera för kolutsläppen som sker från de avverkade träden, men detta tar många decennier. Då vi lever i en klimatkris idag håller det inte att säga att uppväxande träd kompenserar för utsläppen om 40–100 år. Det stora kollager som en gång funnits i våra skogar är i stort sett borta, och med dagens kalhyggesbruk blir inte våra skogar en kolsänka igen. Det är viktigt att skilja på kollager och kolflöden. För varje gammelskog som skogsbruket avverkar frisläpps ett sedan århundraden inlagrat kolförråd. Dessa skogar bör därför skyddas både som en klimatåtgärd och för dess unika skogsekosystem.

Vi anser även att kalhyggesbruk bör fasas ut och ersättas av bruksmetoder där en artrikare skog kan finnas kvar och skogens kollager i marken bibehålls.

Skövde Naturskyddsförening

Styrelsen

  • Detta är ett debattinlägg. Det betyder att en läsare skickat in texten för publicering. Innehållet är skribentens egen uppfattning.