Torsdag 9 april 2020

Vår medmänsklighet prövas av Corona

Vi befinner oss mitt i en enorm global utmaning. Världen är drabbad av ett virus som inte känner några gränser. Många politiska ledare pratar om ”kriget” mot viruset. Men det är inte vapen som kommer att hjälpa oss genom krisen. Det är vår förmåga att bry oss om varandra – på lagom avstånd.

Vi har redan sett tusentals bevis på människors förmåga till solidaritet i svåra tider. Nu drar vi alla vårt strå till stacken för att skydda de mest utsatta i samhället.

Samtidigt kan vi i Sverige också förlita oss på en välfärd som trots allt står stadigt; akutsjukvård, sjukförsäkringssystem för anställda, stöd till företag, myndigheter som håller oss informerade. Dessa resurser är inte alla förunnade.

Vi vet av erfarenhet att de redan utsatta drabbas värst av katastrofer och kriser, i alla samhällen världen över. Människor i flyktingläger kan inte isolera sig. För fattiga i tättbefolkade kåkstäder med begränsad tillgång till vatten är social distansering och att tvätta händerna en omöjlighet. I redan auktoritära länder koncentreras makten än mer när begränsningar av sammankomster används för att ytterligare minska grundläggande friheter. Miljontals människor världen över riskerar att förlora sin försörjning.

Det arbete som vi svenska organisationer gör riktar sig till just dessa människor.

Och precis som lokala krafter i kommuner, föreningar, församlingar, fackförbund och företag i Sverige spelar en stor roll för utsatta grupper, så är det samma typer av lokala aktörer i fattigare länder som tar stort samhällsansvar.

Internationellt bistånd handlar alltid om hjälp till självhjälp. Tillsammans stödjer vi, 38 svenska organisationer, arbete som tusentals organisationer gör i länder i Afrika, Asien, Latinamerika, Mellanöstern och östra Europa.

Det är de som kommer att vara med och stoppa coronaviruset från att rasera tidigare framsteg med att bekämpa fattigdom. Det är de som kommer att arbeta för demokrati och jämställdhet som begränsas ytterligare i Corona-krisen. Det är de som kommer att bidra till lösningar, även i den ytterst allvarliga situation som hotar om coronaviruset sprids okontrollerat i regioner med extrem fattigdom.

Det finns mycket att lära av tidigare arbete med att förebygga kriser och skydda från smitta. Under de massiva insatser som gjordes för att hantera Ebola-epidemin i Västafrika såg man att flickor som tas ur skolan löper större risk att utsättas för sexuellt våld och att bli gravida. Mödrahälsovård riskerar att nedprioriteras när krisen kräver de knappa sjukvårdsresurser som finns. Isolering sätter barn som lever i svåra sociala miljöer i en än mer utsatt situation. Kvinnor som lever med våldsamma män får inte längre något andrum. Ebola-krisen lärde oss hur viktigt arbete för kvinnors och flickors rättigheter är under en epidemi.

Hur vi tar oss igenom krisen är beroende av hur mycket medmänsklighet vi förmår visa varandra i en svår tid – också på global nivå. Och på vår förmåga att ha ett långsiktigt perspektiv samtidigt som vi hanterar en akut kris. De inskränkningar av mötesfrihet och rörlighet som nu införs måste vara tillfälliga, och de försök till mer maktkoncentration som vi ser i auktoritära länder måste utmanas. Världen efter Corona-pandemin kommer till stor del att definieras av hur väl de mänskliga rättigheterna skyddas nu.

Vi tror på Sveriges förmåga att möta krisen här och samtidigt inte glömma bort människor med sämre förutsättningar – i och utanför Sverige. Internationellt samarbete är vägen till en värld post Corona där vi kan vara stolta över hur vi tillsammans mötte krisen utan att låta de mest utsatta ta den värsta smällen.

Artikeln är samordnad av plattformen CONCORD Sverige:

Mariann Eriksson, generalsekreterare Plan International Sverige
Helena Thybell, generalsekreterare Rädda Barnen
Hanna Dahlström, kanslichef FIAN Sverige
Anna Stenvinkel, generalsekreterare Forum Syd
Khalil Zeidan, ordföranden Nordisk Hjälp
Erik Lysén, chef, Act Svenska kyrkan
Martin Nihlgård, generalsekreterare IM
Elin Liss, generalsekreterare Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet
Frida Dunger Johnsson, verksamhetsledare Emmaus Stockholm
Petra Tötterman Andorff, generalsekreterare Kvinna till Kvinna
Malin Flemström, tf vd The Hunger Project
Anna Tibblin, generalsekreterare We Effect och Vi-skogen
Ingela Holmertz, generalsekreterare ActionAid Sverige
Stina Götbrink, generalsekreterare Hand in Hand
Martin Uggla, ordförande Östgruppen
Gerardo Lizano, kansliansvarig Praktisk Solidaritet
Niclas Lindgren, direktor PMU
Alexander Clemenson, generalsekreterare KFUM Sverige
Peter Brune, generalsekreterare War Child Sweden
Louise Lindfors, generalsekreterare Afrikagrupperna
Klas Sellström, verksamhetsledare Svalorna Latinamerika
Anders Malmstigen, generalsekreterare Svenska missionsrådet
Anna Ernestam, generalsekreterare SOS Barnbyar
Deidre Palacios, förbundsordförande RFSL
Johan Romare, tf generalsekreterare Diakonia
Mohamed Ibrahim, generalsekreterare Islamic Relief Sverige
Rosaline Marbinah, ordförande LSU – Sveriges ungdomsorganisationer
Annika Schabbauer, kanslichef Operation 1325
Judy McCallum, Executive Director Life & Peace Institute
Sofia Östmark, kanslichef Union to Union
Alice Blondel, kanslichef Swedwatch
Anna Sundström, generalsekreterare Olof Palmes Internationella Center
Lars Arrhenius generalsekreterare Läkarmissionen
Ole von Uexkull, Executive Director, Right Livelihood-stiftelsen
Ulrika Strand, generalsekreterare Fonden för mänskliga rättigheter
Andreas Stefansson, generalsekreterare Svenska Afghanistankommittén
Carolina Ehrnrooth, verksamhetsledare Svalorna Indien Bangladesh
Anna Widoff, vice ordförande Svenska Västsaharakommittén

  • Detta är ett debattinlägg. Det betyder att en läsare skickat in texten för publicering. Innehållet är skribentens egen uppfattning.