Onsdag 19 juni 2019

Varningens ord till landsbygdsbor

När du minst anar, som blixt från klar himmel så överraskas du plötsligt en dag av besked att din idyll skall bli en industripark. Utan förvarning kallas du till samrådsmöte om din egna hemmiljö.

En väl förbered människa talar om för dig att där du bor och dina förfäder bott i århundraden skall jättekolosser på 180 meters höjd byggas. Vindkraftverken kommer till din hembygd. Och du skall sitta där tacksamt och mottaga den för dig helt nya information.

Samråd skall gälla. Samråd för mig är när flera personer talar ihop sig om något gemensamt och sedan kommer till ett gemensamt beslut efter ett givande och tagande. Men här ställs du inför faktum! Utan vidare prut. Det är bara att acceptera. Lite finputsning kan man tänka sig, men inga drastiska förändringar. Sen får du tycka vad du vill. Att din hembygd blir förstörd t ex eller att din ro kommer att störas av ett evigt oljud från vindkraftverken. Att din tomt kommer att skuggas med epilepsiframkallande skuggspel. Att vägarna ni värnat om i generationer och skött som om de vore era egna barn nu kommer att rätas och se ut som 7 till 10 meter breda grusade motorvägar.

Ersättning för fördärvad boendemiljö talar man inte ens om. Men man kan i sin godhet tänka sig en bygdepeng. Tillåt mig småle. Bygdepeng innebär att markägarna där Vindkraftverken står erbjuder sig, i sin godhet, att till en förening i grannskapet skänka en slant.
Detta kan innebära att idrottsförening kan få 10 000 kronor för att min hemmiljö blivit förstörd. Eller varför inte det lokala jaktlaget får 10 000 kronor för att det inte går att jaga älg mer, för de har stuckit därifrån.

Detta är ju ett hån mot oss som bor där.
Markägarna förresten ja, De får ersättning på 7 % av omsättningen på Vindkraftverken. Avtalen är givetvis hemliga. Men tala emot mig om du vet. 7 % innebär mellan 150 000 kronor och 250 00 kr per år i 25 år. Så jag förstår att dom är entusiastiska. De skrattar åt oss hela vägen till banken.

Som sagt du får tycka vad du vill men så blir det.
Nu startar processen. Om du inte finner dig i att bli behandlad som en mindre förstående lallande idiot utan tycker att människovärdet och din rätt till att bo där du bor. Att din rätt att ha en tyst hemmiljö skall kämpas för. Då startar processhelvetet nu!

För nu, utan att be om det, så måste du ta strid för din rättighet att bo på landsbygden utan att ha en industripark som granne. Nu måste du sätta dig in i ämnet. Ett ämne som du inte tidigare ägnat särskilt mycket tanke åt innan. Du måste bli expert på något som du egentligen inte brytt dig om innan.

Du måste till och med betala egna pengar för undersökningar av ljudnivåer eller annan experthjälp som behövs. För all fakta som presenteras är annars partsinlagor från de som vill bygga. Och hur opartiska de är kan man räkna ut med ”räva”
Du måste ständigt vara på hugget, svara på samtliga beslut och förslag som kommer. Ibland är de på obegriplig byråkratsvenska så du måste ringa och fråga dem som skrivit.

Och detta tar tid, detta håller på i evinnerliga tider.
Det värsta av allt är att du blir ansedd som en byfåne och ”klimatförnekare”. För att alla är väl för vindkraftverk. Det är ju en helig ko som man inte skall diskutera ens en gång. Om du tar upp diskussionen så antingen skojar folk bort dig eller så tystnar dom och vill inte prata om det. Och detta för att det är en helig ko. Om miljö får man inte ha annan åsikt än att man är för den. Javisst ja, vi är ju emot miljön. Hur man nu kan vara det? Undrar jag. Är inte vår närmiljö också miljö. Vi är också för en bra och god miljö.

Det värsta som händer är att folk svarar dig ”inte på min bakgård” vad dom nu menar med det?
Troligen menar dom att man är för något men bara det inte byggs nära min tomt. Och det är ju ett effektivt sätt att ta död på diskussionen. Om det inte vore så att det drabbade oss så hade vi givetvis inte engagerat något vidare i denna debatt. Utan vi hade väl låtit den bara rinna förbi oss. Men vem i Sverige engagerar sig i Västlänken, Förbifart Stockholm, med flera omdiskuterade miljöprojekt och stora byggnationer om inte de som direkt drabbas av dem. De som får det nära eller på sin egna tomt, de som får det på just sin bakgård.

Men ett enkelt svar kan ju ha varit att jag är inte för 15 stycken 180 meter höga  vindkraftverk som sådana. Nu när jag har satt mig in i ämnet så har jag förstått att de inte är någon god tillgång för miljön. De förstör mer är de tillför. De förstör närmiljön för människor och natur, de tillför oreglerbar energi ofta när det inte behövs, de går inte att återvinna.

De byggs inte av miljöskäl utan enbart av profitintresse. Bolagen som bygger dem gör enorma profiter.. Dessa är ofta tyska kapitalister som låter oss bygga vindkraftverk i Sverige (die dumme schweden) för hemma i Tyskland måste dom ha respektavstånd till hus på minst 10 gånger verkens höjd. Och den eventuella el de producerar behövs inte nu i Sverige utan exporteras till bl a Tyskland. El som vi subventionerar med 30% genom de så kallade elcertifikaten och höjda nätavgifter till Vattenfall. Så inte nog med att vi skall ha Vindkraftverk på 180 meters höjd hemmavid, vi får vara med och betala dem också indirekt.

Och apropå höjd, så undrar jag om folk har insett vad 180 meters höjd innebär? Ett normalt träd är cirka 30 meter. Så de är cirka 6 gånger högre. 140 meter vingspan som rör sig i otakt med varandra dygnet rund.

Ni som plockar bär och svamp här på Hökensås kan göra det i skuggspel och evigt oväsen. Ni som turistar på Hökensås för det är så vackert, ni kan glömma det nu. Här kommer att bli raka uppgrusade motorvägar genom skogen och 15 stycken 180 meter höga vindkraftverk.
Och mitt i skiten kommer vi och våra grannar bo..

Det som händer här, kan hända hos er imorgon, utan att ni vet.

Närboende

  • Detta är ett debattinlägg. Det betyder att en läsare skickat in texten för publicering. Innehållet är skribentens egen uppfattning.