Söndag 18 november 2018

Vem tar ansvar för kritiken mot landsbygdsprogrammet?

Riksrevisionsverket (RRV) har granskat Landsbygdsprogrammet 2014 – 2020 och hittat stora brister i utformning och genomförande, något som vi på gräsrotsnivå försökt påtala sedan länge. Kommer granksningen leda till någon förändring?

”Landsbygdsprogrammet 2014 – 2020 består av stöd och ersättningar som är till för att utveckla landsbygden”, detta står att läsa på Jordbruksverkets hemsida.

Totalt finns cirka 37 miljarder kronor för det svenska landsbygdsprogrammet under perioden 2014–2020, varav cirka 60 procent utgörs av svensk medfinansiering. Om inte dessa medel blir utbetalda under den aktuella perioden kommer de att återföras till Bryssel och vi signalerar i och med det att landsbygden inte behöver utvecklas i Sverige. Detta i sin tur leder naturligtvis till att vi får mindre medel under nästa programperiod.

Anledningen till RRV:s granskning är bland annat att många som ansökt om stöd har fått vänta länge på beslut om stöd och på utbetalningar av stöd. I resultatet av granskningen står att läsa ”… regeringens utformning av landsbygdsprogrammet har bidragit till en programstruktur som försvårar möjligheten att nå programmets mål.”

Man konstaterar också att detta lett till ökade administrativa kostnader. Det besvärliga ansökningsförfarandet i kombination med sen och komplicerad handläggning och en minst sagt obefintlig service ger vid handen ett stort antal ansökningar som fått avslag.

Som exempel kan vi nämna ansökningsområdet Fritids- och Idrottsanläggningar där Länsstyrelsen i Västra Götaland i mars 2018 fått in 50 ansökningar, av dessa fick fem bifall och 42 avslag, resterande tre var förmodligen under handläggning vid tidpunkten.

När man studerar dessa siffror konstaterar man snabbt att detta känns som ett effektivt sätt att ta död på den kraft som finns hos alla eldsjälar på landsbygden. Hur ska föreningsverksamheten, som på många ställen är landsbygdens motor, orka fortsätta sitt arbete när medel avsatta för dem är så besvärliga att söka att man ger upp?

Ponera att svårigheterna att ansöka och den låga siffran med bifall gör att väldigt få orkar ge sig in i det här projektstödsträsket, då blir det en stor andel medel kvar i Landsbygdsprogrammet.

Riskerar vi då, i kombination med att de administrativa kostnaderna har ökat, att hamna i en situation där Landsbygdsprogrammet i slutändan blir en kostnad istället för en intäkt för Sverige? De medel som är avsatta för landsbygdsutveckling går till administrativa kostnader för handläggning av ett så komplicerat program där ingen klarar av att få igenom en ansökan, vilket leder till än högre administrativa kostnader…

Vem ansvarar för att få till en förändring av Landsbygdsprogrammet? Vem kommer förstå och ta till sig innebörden av Riksrevisionsverkets granskning? Är det inte dags att politikerna som inför valet 2018 pratade sig varma om vikten av landsbygdsutveckling gör verklighet av sina löften och tar sitt ansvar? Och vilket ansvar har länsstyrelsen som handlägger alla ansökningar? Svar emotses gärna och omgående!

Charlotta Haskovec, Skaraborg,
för ”Hela Sverige ska levas” styrelse i Västra Götaland.

 

  • Detta är ett debattinlägg. Det betyder att en läsare skickat in texten för publicering. Innehållet är skribentens egen uppfattning.