Måndag 19 augusti 2019

Fredrik Andersson

Före detta hockeymålvakt, gillar sport och mat. Gärna samtidigt. Och helst ska allt vara från Italien.

Ironman Norway 2019 – så var det

Målet. Detta måste vara världens bästa löpsträcka. Att äntligen komma i mål efter en lång dag.
Målet. Detta måste vara världens bästa löpsträcka. Att äntligen komma i mål efter en lång dag.

Söndagen den 30 juni 2019. Det var en lång dag, med ett lyckligt slut. Jag ska försöka sammanfatta hur det gick till.

För det första: Haugesund, Norge. Det är väldigt långt dit. Väldigt långt. Typ 72 mil. På en motorväg så går det ganska snabbt. Och de första 30 milen gick jättebra, med stora fina vägar, och då tänkte vi att det säkert kommer att fortsätta att gå så smidigt. De sista 42 milen gick dock på allt annat än snabba vägar. De var smala och krokiga, man mötte sig själv i kurvorna, det var rondeller och tunnlar. Och vägarbeten. Men efter elva timmar i bilen kunde vi äntligen rulla in i den avlägsna kuststaden Haugesund, så långt västerut i Norge man kan komma.

Min resekamrat Ola skulle också köra tävlingen och vi packade in alla grejer på hotellet, och det är mycket grejer, och började ladda inför söndagens uppgift. Cyklarna checkar man in dagen före, plus påsarna med cykel- och löputrustningen. Man går egentligen bara och väntar på att starten ska gå. Man kollar också väderprognosen var femte minut. Den visade att det trots allt skulle bli ganska okej väder, 13-14 grader och kanske någon regnskur. Det skulle visa sig att den prognosen inte riktigt stämde…

Simningen (3860 meter)
Starten gick klockan sju på morgonen. I Kalmar, som jag kört tidigare, simmar man i havet. Nu var det i en sjö. Dessutom i någon form av norsk labyrint. Jag var inte helt hundra på hur vi skulle simma men jag tänkte att det bara skulle vara att simma efter dom andra. Men sen började det regna. När man simmar är det inte lätt att uppfatta vad som sker runt omkring en. Sjön var kolsvart och det var ingen sikt att prata om. Och när regnet började smattra på vattenytan blev sikten ännu sämre. Och när jag vände upp huvudet för att ta luft såg jag hur det blixtrade från himlen. När mina döttrar säger att dom tycker att åska och blixtrar är otäcka brukar jag säga att det är inte så farligt, men att man helst inte ska vara ute på sjön. Men det var ju precis det jag var, så jag lever tydligen inte som jag lär. Jag simmade tyvärr inte den snabbaste vägen och enligt min klocka simmade jag 4 200 meter vilket var lite för långt… Jag måste bli bättre på att navigera, så är det bara. Tiden blev 1:31:32.

Byte 1
Här gäller det att åla sig ur våtdräkten så fort som möjligt. Dra på sig cykelskorna och hjälmen och hitta ut till cykelbanan.

Cyklingen (18 mil)
Vi visste på förhand att detta var en mycket kuperad bana. Men kanske inte att den skulle vara så krokig. När man äntligen såg en nedförsbacke avslutades den med en skarp kurva vilket gjorde att man aldrig fick upp farten. Regnet fortsatte. Och efter några mil på cykeln började det åska igen. Jag visste att vi dessutom skulle fortsätta att klättra uppför bergen och att vi skulle närma oss åskan och blixtarna. När mina döttrar säger att dom tycker att åska och blixtar är otäcka brukar jag att det inte är så farligt, men att man helst inte ska vara högst upp på ett berg. Men det var precis det jag var och ytterligare en gång förstod jag att jag inte lever som jag lär. Regnet bara vräkte ner, jag började frysa, och blixtarna försökte träffa mig. Just då undrade jag faktiskt vad jag höll på med. Detta var en otroligt kuperad och teknisk bana så snittiden blev ingen höjdare, men under dom här förutsättningarna får jag vara nöjd att jag överlevde. Tiden blev 6:17:37.

Byte 2
Här gäller det mest att ta av sig cykelhjälmen och på med löpskorna. Jag har alltid haft problem med skavsår på fötterna när jag springer. Men nu verkar det som att jag äntligen hittat något som fungerar. Ull. Min fru, som hjälper mig med allt, hittade det på nätet. Man köper helt enkelt en bit ull som man lindar runt foten, och det fungerade. Men det såg säkert väldigt konstigt ut när jag plockade fram min ullpåse…

Löpningen (4,2 mil)
Tack vare ullen kunde jag springa utan problem. En helt fantastiskt känsla. Även löpbanan var kuperad, nästan samma höjdmeter som cyklingen i Kalmar… Jag sprang de första tre milen hyfsat smidigt, men sedan började jag må lite illa och fick börja gå. Inte så konstigt att man börjar må illa efter en hel dag med bara sportdryck och gels. Det släppte efter ett tag och jag kunde börja springa igen. Även om det inte var i ett världsrekordtempo. Jag kom till slut in på upploppsrakan och fick höra orden: ”Fredrik, you are an Ironman”, och det är lika härligt varje gång. Tiden blev 4:45:16.

Totaltiden: 12:55:51
Med tanke på förutsättningarna, med ösregn, åska, blåst och sjukt många backar är jag riktigt nöjd med tiden. Det var min bästa tid någonsin på Ironman.

Sammanfattning
Detta var en riktigt tuff tävling. Den går inte att jämföra med Kalmar där det i stort sett är platt hela tiden. I Kalmar har man dessutom en fantastisk publik längs med hela banan. Där körs tävlingen på en lördag, det är fest i varje trädgård och fullt på varje uteservering. En regnig söndag i Haugesund är inte så mycket fest. Men jag är ändå otroligt stolt över att jag tog mig i mål, det hade varit lätt – och kanske smart – att bryta när det åskade som värst och det inte var många plusgrader. Men det gick. Väldigt roligt att få dela detta med Ola också. Han kom som vanligt i mål före mig. Nu har vi redan börjat planera för nästa års tävling. Då lutar det åt Kalmar igen. Detta var min tredje Ironman och nu börjar jag få rutin. Det känns som att jag ska kunna köra snabbare nästa gång.

Stort tack till alla som faktiskt följde mig hemma i Sverige! Det gör mig rörd. Och ett enormt, jättestort tack till min familj, Stina, Astrid och Lena, som låter mig hålla på med detta. Tack!

 

 

Tredje medaljen bärgad

Växlingsområdet i Haugesund.
Växlingsområdet i Haugesund.

Nu är jag tillbaka efter den långa resan till Haugesund, Norge. Med mig hem har jag min tredje Ironmanmedalj och jag är mycket nöjd med min prestation. 12:55:51 blev tiden och för första gången kom jag under 13 timmar. Förutsättningarna, med ösregn, åska, stormar och sjukt många backar var allt annat än lätta. Mycket tuffare än Kalmar, jag säger bara det…

När krafterna är tillbaka ska jag berätta mer om loppet här.

Dags för Ironman Norway

Till helgen är det äntligen dags för Ironman Norway. På söndag går startskottet och då gäller det att simmössan och glasögonen sitter på. Vid sjutiden på morgonen hoppar vi vattnet för att simma ungefär 3 800 meter. Till skillnad från många andra Ironmantävlingar är simningen inte i havet, utan i en sjö. Eller om det typ är en fjord, vi är ju trots allt i Norge.

Efter det väntar 18 mil cykelklättring i bergen kring Haugesund. Mina tidigare Ironmantävlingar har varit i Kalmar, där cyklingen mest körs på platta Öland, så detta är blir en ny upplevelse. Men som tur är finns det många kuperade vägar här i Skaraborg och jag har rullat över Kinnekulle och Billingen ett antal gånger under våren.

Till sist väntar 4,2 mil löpning inne i centrala Haugesund. Även om jag inte se fram emot löpningen, eftersom den är jäkligt jobbig, så ser jag ändå fram emot den. Jag har nämligen aldrig sprungit så mycket och så långt som jag gjort inför årets tävling. Förhoppningsvis har det gett resultat. Facit kommer på söndag…

Det blir sällan som man tänkt sig

Readly Express och Björn Goop tackar för sig. Foto: Lars Jakobsson/TR Bild
Readly Express och Björn Goop tackar för sig. Foto: Lars Jakobsson/TR Bild

På förhand såg årets Elitlopp på Solvalla ut som kanske den mest intressanta upplagan någonsin. Readly Express mot Propulsion. Bland annat. Som vanligt fanns det ett antal franska ekipage också, men jag var helt inne på att det skulle stå mellan de båda svenska kanonerna.

Men det blir ju sällan som man tänkt sig. Det blev i stället precis tvärtom. Readly Express såg halt ut och stöks bara några minuter innan finalen. Hyllningen från Solvallapubliken var fin så klart. Mycket fin. Det var givetvis helt rätt att stryka hästen, men det kändes som att luften började pysa ur finalen redan innan startbilen släppte fältet.

Dijon var först över mållinjen men kusken vågade inte jubla, väl medveten om att hästens gångart över mållinjen inte alls var trav utan i stället liknade en blandning av alla hästgångarter som finns. Han fick behålla segern, och ja, det var inget lätt beslut. Jag velar fortfarande när det gäller vad jag tycker.

Däremot är jag helt säker på att Jos Verbeeck borde ha diskats när han trängde sig ut med varv kvar. Han var tvåa i mål men skulle naturligtvis inte fått behålla andrapriset. 10 000 kronor i böter är ett pinsamt straff med tanke på att andrapriset var så stort.

Fattar inte hur domarna tänker där. Från och med nu är det fritt fram att bara tackla sig ut från ett invändigt läge. Om det är ett lopp med mycket pengar i är det värt det.

Rapport inför Ironman Norway

Cyklar, löpband och annat. Saknar bara en simbassäng hemma för att kunna köra en hel Ironman utan att behöva lämna huset.
Cyklar, löpband och annat. Saknar bara en simbassäng hemma för att kunna köra en hel Ironman utan att behöva lämna huset.

Nu är det mindre än åtta veckor kvar till Ironman Norway. Helgen efter midsommar smäller det, i Haugesund av alla ställen. Har aldrig varit där, men har förstått att det är väldigt kuperat. Distansen är den vanliga, alltså  3 800 meter simning, 18 mil cykling och 4,2 mil löpning.

Jag har precis börjat träna utomhus efter att ha tillbringat hösten, vintern och början av våren hemma i källaren. Nu är det maj och då hade jag räknat med hyfsat varma cykel- och löprundor, men eftersom vintern kommit tillbaka är jag tillbaka i källaren igen.

Det är klart att man kan cykla ute, men 18 mil i nio plusgrader och duggregn är inget som lockar. Då kan jag lika gärna cykla inne i värmen framför Netflix eller SVT Play. Det fungerar faktiskt riktigt bra att sitta fyra, fem timmar på cykeln om det finns nåt bra att titta på.

I lördags såg jag bland annat Hockeyns historia på SVT Play, gjord av dem mästerlige Jens Lind. Dom tre timmarna bara försvann. Den serien kan verkligen rekommenderas.

Under vintern har jag sakta men ganska säkert ökat antalet timmar på cykeln och på löpbandet, och det känns bra. Förra året, inför Kalmar Ironman, hade jag problem med en hälsena och kunde inte löpträna på hela våren. Hade totalt sprungit cirka tre mil inför Kalmar och det räcker naturligtvis inte. I år har jag varit hos sjukgymnasten och fått tips på hur jag, om möjligt, kan hålla hälsenan någorlunda frisk. Än så länge, ta i trä, känns det bra. Jag har sprungit många pass över två timmar och det har jag aldrig gjort tidigare. Målet är att komma upp till pass på tre timmar innan Norge och att det ska kännas bekvämt.

Sen gäller det också att köra ett antal brickpass, alltså att först cykla och sen direkt gå över till att springa. Som man gör på tävling. För det är en sak att springa ett maraton. En helt annan att göra det efter att först ha simmat nästan fyra kilometer och cyklat 18 mil.