Onsdag 11 december 2019

Fredrik Andersson

Före detta hockeymålvakt, gillar sport och mat. Gärna samtidigt. Och helst ska allt vara från Italien.

Farliga puckar?

Vi har det på många sätt väldigt bra här i Sverige och det ska vi vara glada för. Men när man har det bra så finns risken att man hittar på problem som egentligen inte finns. Bara för att vi också ska ha det lite jobbigt.

Vi ska i alla fall inte ha f-ö-r roligt. Det tycker det svenska ishockeyförbundet. Klubbarna gör verkligen sitt bästa för att göra fest av hemmamatcherna, och alla som varit på en match i högsta ligan SHL vet att det händer saker hela tiden – både under själva spelet, men även i periodpauserna.

Men nu ska vi tagga ner lite och inte ha så roligt i pauserna. I många ishallar runt om i Sverige har man i många år haft något som kallas för puckkastning. Och det är lika enkelt som det låter. Publiken får köpa en eller några puckar som de sedan under en av pauserna kastar in på isen. Den som är närmast mitten vinner ett litet pris. Kanske ett halvt kilo kaffe.

Detta är egentligen helt oskyldigt. Och ofarligt. Det är ju inte så att folk kastar in puckar kors och tvärs över hela arenan. I stället görs allt på en given signal och under någon minut. Den enda gången jag vet att det blev lite farligt var när jag spelade ishockey i Skara. Då var det faktiskt en pappa till en av mina lagkamrater (publiken bestod till stor del av våra släktingar…) som kastade in pucken in i speakerbåset. I ishallen i Skara är läktaren placerad väldigt nära isen, men den här mannen lyckades ändå på något sätt missa den stora isen som låg framför honom. Det borde ha gett honom någon form av pris, tycker jag.

Men puckkastningen är förmodligen på väg bort. Ishockeyförbundet har nämligen bestämt att det är förbjudet. En person på förbundet har letat länge i reglerna och hittat ett stycke där det står att det är förbjudet att kasta in saker på isen. Och det förstår jag att det står så i bestämmelserna, det är givetvis helt rätt.

Färjestad var först ut att få reda på detta under en match i höstas. Förbudet gäller i Hockeyettan, SDHL, Hockeyallsvenskan och SHL och numera måste klubbarna söka dispens för att få fortsätta med den populär pausaktiviteten.

– Vi följer bara vårt reglemente med underliggande regler och tolkningar. Det är förbjudet att kasta in föremål på isen. Vi kan inte ha olika nyanser i tolkningarna, säger Mikael Haglund, ordförande i tävlingsnämnden till Sportbladet.

Jo, man kan faktiskt ha olika nyanser i tolkningarna. Men i Sverige har vi svårt för det. Puckkastningen är, förutom i Skara, ofarligt och bara något som gör att publiken trivs. Det är givetvis bättre om ishockeyförbundet i stället lägger tid på att minska antalet hjärnskakningar, ta bort all tidig selektering och resultatstress för barn – i stället för att förbjuda puckkastning.

Detta sker bara i Sverige. Häromdagen såg jag ett klipp från en ishockeymatch i USA. Det var mellan Hershey Bears och Hartford Wolfpack. På läktaren fanns 10 500 personer och hemmapubliken i Hershey har som tradition att kasta in nallebjörnar på isen när laget gör sitt första mål för säsongen. Efter det målet kastades 45 000 nallebjörnar in på isen.

Dessa samlades sedan upp av både spelare och funktionärer, och björnarna delas ut till behövande barn nu inför julen. Så kan man också göra. En ishockeymatch kan vara mer än bara en match. Den kan användas för att göra julen lite lättare för tusentals barn som inte har det så lätt.

Men då krävs det att man har ”olika nyanser i tolkningarna”.

Rapport från hockeyns bakgård, del 9

En gång i veckan kommer ett gäng föredettingar ner till ishallen i Skara för att väcka liv i en spelarkarriär som aldrig funnits. Det har återigen blivit dags att träffa Skara IK Oldboys i den icke prisbelönta reportageserien Rapport från hockeyns bakgård. Som vanligt kommer det att handla om tårar, trasiga knän och missade målchanser.

**************

Förändringarnas vindar har nu även blåst in över oldboysen. General Manager Abelsson hade ordnat nya fina tröjor till lagen den här kvällen, och det låter ju bra, men den övergången blev inte lika enkel som man skulle kunna tro. Dom nya tröjorna var nämligen gula och blåa.

Ni stackare som följer oldboysen vet ju att lagen alltid varit indelade i svart och vitt. Precis som livet är för oldboysen, det är alltid svart eller vitt. Men från och med nu är det alltså gult och blått som gäller. Man kan ju tycka att detta är en liten sak, det här med att byta färger, men icke.

Oldboysen blev fullständigt förvirrade. Vita blev gula och svarta blev blåa. Ingen visste vart dom skulle åka eller vilka som var deras lagkamrater. Kaos. Dom krockade med varandra hela tiden och så många smällar som det var under dom första 20 minuterna har det aldrig varit sammanlagt under en säsong.

Den absolut värsta krocken stod Emil Eriksson för. Men som tur var körde han inte över en motståndare eller medspelare utan i stället rakt in i sargen. Oj vad det small. Men detta hade förmodligen inget alls att göra med tröjfärgerna, Emil fick för en gångs skull upp farten rejält och han lyckades helt enkelt inte stanna. Snabbe Jesper Liljeblad stod med pucken nere i sarghörnet och det lyckades Emil Eriksson uppmärksamma. Så han satte fart mot Jesper, förmodligen med meningen att ge honom en ordentlig tackling. Problemet, för Emil alltså, var bara det att Jesper Liljeblad flyttade på sig. Och då hann Emil aldrig stanna utan brakade rakt in i sargen. Jesper Liljeblad hade då redan lämnat zonen med pucken. Ni som varit i ishallen: detta skedde nere i hörnet mot kiosken och efteråt spekulerades det i om Emil Eriksson helt enkelt försökte bryta sig in körvkiosen. Det var inte långt ifrån att han lyckades i alla fall.

Mellan alla krockar och smällar spelades det lite ishockey också. Men det fanns egentligen bara ett lag på isen. Det vit… eller gula menar vi. Detta blev en klang- och jubelföreställning för det gula laget, som verkligen trivdes i sina nya tröjor.

Super-Tommy var helt övergiven i det blåa målet. Han fick ingen hjälp alls och puckarna trillade in med jämn takt bakom den stackars målvakten. Till och med Peter Bergsten gjorde mål, då förstår ni hur kasst blåas försvarsspel var.

Blått skapade många lägen framåt, men då stod han där, Fredrik Andersson. Som en ogenomtränglig mur, som en fyr ute på ett stormigt hav, som en trygg hand att hålla i. Han släppte in några puckar, mest för att vara snäll. Det blev 9-3 till det gula laget som nu bara ligger en seger bakom blått i tabellen.

I övrigt noteras att…

… förra veckans målkung, Emil Olsson, gjorde två mål den här kvällen. Senast blev det tre mål, nu två. Det är givetvis en oroande trend. Om det fortsätter så här gör Olsson bara ett mål nästa gång och inget efter det. Och så kan vi givetvis inte ha det. Olsson måste bryta den här trenden.

… Uffe Turbo lovat och lovat att han ska komma och spela, men icke. Han har fortfarande inte gjort säsongsdebut.

… General Manager Abelsson gjorde ett mål. Jo, ni läste rätt. Det stämmer faktiskt. Super-Tommy var helt bortspelad och målet tomt. Inte ens Abelsson kunde missa det.

… husbyggaren, säljaren, trubaduren och estradören Peter Kling inte varit med på två matcher. Både gångerna har hans lag vunnit. Just saying.

… Linkan Lindqvist var tillbaka i spel efter ett litet uppehåll. Och som han spelade. Det var han som visade vägen den här kvällen genom att göra gulas två första mål. Det första var spektakulärt. Linkan kom helt fri, men helt plötsligt ramlade han. Han liksom bara föll ihop. Men reste sig snabbt och snärtade upp pucken i krysset. Vi har aldrig sett något liknande och vi kommer förmodligen heller aldrig att göra det. Under normal match hade Linkan blivit utsedd till matchens lirare, men den här gången gick priset givetvis till Fredrik Andersson.

… Bossen Andersson gjorde bejublad comeback. Eller ja, inte resultatmässigt, men det var ju roligt att han kom. Det tyckte alla. Men oj vad tufft han hade det på isen.

… Domare Karlsson, Johan Nordqvist, Bossen Andersson. Det var många som gick mållösa i det blåa laget den här kvällen.

 

Tabellen
Blått (svart) 5 segrar
Gult (vitt) 4 segrar

 

 

Rapport från hockeyns bakgård, del 8

Vita laget ville byta ut Peter Bergsten mot den här lille filuren, men det blev aldrig så. Bergsten kom till spel. Tyvärr.
Vita laget ville byta ut Peter Bergsten mot den här lille filuren, men det blev aldrig så. Bergsten kom till spel. Tyvärr.

En gång i veckan kommer ett gäng föredettingar ner till ishallen i Skara för att väcka liv i en spelarkarriär som aldrig funnits. Det har återigen blivit dags att träffa Skara IK Oldboys i den icke prisbelönta reportageserien Rapport från hockeyns bakgård. Som vanligt kommer det att handla om tårar, trasiga knän och missade målchanser.

**************

Det startade som ett galet rykte som ingen egentligen trodde på. Kunde det verkligen stämma? Nej, det tror vi inte på. Men helt plötsligt klev han in i omklädningsrummet med hockeytrunken, Greger Walette. Det visade sig att ryktet faktiskt stämde. Han har visserligen varit tränare under många år, men när spelade han senast en match? Inget vet. Det var i alla fall många hakor som ramlade ner på det smutsiga omklädningsrummet när Greger kom, det är en sak som är säker.

Och nu fattas bara att Gregers kedjekompis från förr, Peter Cederqvist, kommer ner till hallen och ut på isen med sina gamla ljumskar och trasiga knän. Men det känns långsökt. Cederqvist har inte direkt blivit snabbare med åren och han hade förmodligen haft svårt att hänga med även i oldboys.

Tänk när dom här båda dribblade sig fram och tillbaka mellan storklubbarna i Skaraborg. Det var tider det. Men det var som sagt väldigt längesedan. Greger fick inte äran att spela med sin gamla målvakt Fredrik Andersson, utan han fick i stället kliva in i svart tillsammans med lillebror Daniel. Greger kunde inte dölja sin besvikelse över att inte få spela med Fredrik Andersson, men som det proffs han är, eller i alla fall en gång var, så bet han ihop och spelade på.

Och som han spelade. Det var som att det var 1995 igen. Han dribblade och snurrade så mycket att General Manager Abelsson gick och köpte körv flera gånger. Under första halvan av matchen alltså, sen kom tiden ikapp Walette och helt plötsligt stod det klart att det är 2019 och inte 1995. Orken tröt. Men Greger hann ändå med att göra tre mål i sin comeback och det måste man säga är godkänt.

Det var en tuff och spännande match. För en gångs skull var det många spelare på plats och det bidrog till att tempot var högt. Något som så klart inte gynnade Peter Bergsten. Men som tur var fanns det andra spelare i vitt som trivdes i den höga farten. Som till exempel Emil Olsson. Han har haft det tufft med målskyttet under säsongen, men den här kvällen smällde han in inte mindre än tre mål. Samtliga var returer i öppet mål, erkände Emil ödmjukt på presskonferensen efter matchen. Men att göra mål i öppet mål är inte alls så enkelt, fråga bara Peter Kling.

Emil Olssons målexplosion och Fredrik Anderssons säkra spel i det vita målet bidrog till att vita tog en bekväm och rättvis seger med 9-6, och nu blir det jämnare i tabellen.

I övrigt noteras att…

… Daniel Walette hade en tung kväll. Vid ett av svartas mål stod han och hängde i målgården och det målet borde aldrig ha godkänts. Men Domare Karlsson dömde mål. Han hade, från sin position i andra änden av isen, sett att det var mål och inget regelbrott. Karlsson har tydligen lika bra syn som stålmannen.

… Erik Rosén som vanligt blandade högt med lågt. Men mer lågt den här kvällen och han gjorde några mål längs med isen.

… Johan Nordqvist aldrig var nära att göra mål.

… Jesper Liljeblad var en klippa i vitt den här kvällen.

… Tobbe Gustavsson helt plötsligt bara föll ihop i ena sarghörnet. Men det var inget allvarligt. Eller jo förresten, det är ju inte normalt att bara ramla in i sargen så där. Ingen vet varför han gjorde det.

… Peter Bergsten fick ett bra tillfälle att frispela Erik Rosén. Men för första gången i karriären var Rosén på väg hemåt och det friläget blev aldrig av.

… General Manager Abelsson är mån om sitt yttre och rädd om ansiktet. Det blev extra tydligt när han i en kamp om pucken sträckte fram klubban med ena handen, och skyddade ansiktet med den andra. Han har, givetvis, alla skydd som finns. Men det räcker inte, han måste skydda sitt ansikte med handskarna också. Det är ju inte konstigt att det blir målchanser bakåt hela tiden när Abelsson är inne, han blundar ju större delen av matchen.

Tabellen
Svart 5 segrar
Vitt 3 segrar

 

Rapport från hockeyns bakgård, del 6 och 7

Detta är verkligheten för Skara IK Oldboys. Vaktmästaren släcker ned innan oldboysen hunnit lämna hallen. General Manager Abelsson försöker hitta tröjförrådet i mörkret.
Detta är verkligheten för Skara IK Oldboys. Vaktmästaren släcker ned innan oldboysen hunnit lämna hallen. General Manager Abelsson försöker hitta tröjförrådet i mörkret.

En gång i veckan kommer ett gäng föredettingar ner till ishallen i Skara för att väcka liv i en spelarkarriär som aldrig funnits. Det har återigen blivit dags att träffa Skara IK Oldboys i den icke prisbelönta reportageserien Rapport från hockeyns bakgård. Som vanligt kommer det att handla om tårar, trasiga knän och missade målchanser.

**************

Vita lagets målvakt Fredrik Andersson var inte med i förra veckans match så därför fanns det ingen anledning att rapportera något från den. Men det blev naturligtvis förlust för vitt, med typ 5-8. Andersson var bortrest och självklart startades en massa rykten om att han är på väg bort till en annan klubb. Andersson kan varken bekräfta eller dementera att han förhandlar med andra klubbar, framtiden får helt enkelt utvisa hur det blir.

Men han var tillbaka i veckans match. Och den här gången fick han återigen spela tillsammans med Jonas Gustavsson, som faktiskt gjorde comeback redan förra veckan. Då tvingades han spela i svart, vilket förmodligen kändes helt fel. Den här gången fick han dra på sig den vita tröjan och då steg naturligtvis segerförhoppningarna i det vita laget.

Framför allt eftersom Peter Bergsten stannade hemma. Men säg den glädje som varar. För ut på isen klev styrelseproffset, singer-song-writern, artisten, husbyggaren och smörsångaren Peter Kling. Och han hade en vit tröja på sig. Och en ny vit hjälm. Julen verkar ha kommit tidigt hemma hos familjen Kling och Peter var mäkta stolt över sin nya hjälm.

Ni förstår säkert hur detta slutade. Och det började inte ens bra. Redan efter någon minut tvingades Fredrik Andersson vända sig om och plocka fram pucken ur det egna målet. Vitt vände dock snabbt och gick upp till 2-1, men efter det gick luften helt ur det vita laget.

Fredrik Andersson var för en gångs skull något passiv i målet och han borde kanske – eventuellt, möjligtvis, och ska man vara petnoga och kritisk – ha tagit något av målen. Men han kan inte alltid vara på topp och ibland är det svårt att leva upp till smeknamnet Skaras Henrik Lundqvist.

För att ni ska förstå precis hur svag Andersson var den här kvällen: Domare Karlsson gjorde två mål. Det säger allt.

Svart, med en spelsugen Daniel Walette i spetsen, kom i anfall efter anfall. General Manager Abelsson blev så uppsnurrad att han förmodligen inte hittade hem efter matchen. Målen trillade in med jämna mellanrum och det blev typ 11-6 det svart, som nu gjort ett ordentligt ryck i tabellen.

I övrigt noteras att…

… Tobias Bohlin, med sin nya superklubba från Kanada, dribblade bort General Manager Abelsson många gånger. Han gjorde även två mål.

… Thomas Nordberg, som i riksmedia fick berätta om sin inställda resa men som till slut kom kom iväg på sin semester, körde rakt in i Tobbe Gustavsson mitt på isen. Ingen av dem fattade vad som hände. Det är sällan det blir några tacklingar när oldboysen spelar. Dom få gånger det sker är det alltid olyckshändelser, alltså att spelarna inte hinner svänga undan, eller att dom inte har en susning om vad sker ute på isen. Nordberg och Gustavsson vet nog fortfarande inte vad som hände.

… Super-Tommy återigen vann målvaktsmatchen.

… många undrar var Uffe Turbo är? Vi också. Han har inte orkat komma till ishallen i alla fall.

… Daniel Walette gjorde alldeles för många mål den här kvällen.

Tabellen
Svart 5 segrar
Vitt 2 segrar

Det konstigaste jag någonsin ätit?

Bra utsikt från pressläktaren i Brentford.
Bra utsikt från pressläktaren i Brentford.

Jag spenderade nyligen ett antal dagar i London. Jag hade verkligen ett trevligt resesällskap, jag var nämligen där helt på egen hand. Anledningen att jag åkte dit var för att göra studiebesök på sportredaktionerna på olika tidningar i London och dessutom hänga med de brittiska journalisterna före, under och efter en fotbollsmatch. Jag hade fått ett stipendium från journalistförbundet för att göra det här och det är jag väldigt tacksam för.

Mitt första besök var på The Times. Jag blev väldigt bra omhändertagen där och jag fick ställa hur många frågor som helst, trots att dom var ganska upptagna med att producera tidning. Det är väl kanske inte varje dag det kliver in en gammal svensk hockeymålvakt på The Times, så kanske tyckte dom att det var lite roligt ändå.

Nästa besök var på The Guardian. Svensken Marcus Christenson är fotbollschef där och jag fick en lång pratstund med honom. Otroligt intressant! Han var supertrevlig och tog sig verkligen tid att prata med mig. Han berättade bland annat att journalisterna knappt får prata med spelarna i ligan. Dom stora klubbarna kanske tillåter en spelarintervju per år. Kanske, alltså. Men det var som sagt riktigt roligt att få en liten inblick i Marcus arbete på The Guardian. Bra journalistik är det viktigaste där, inte att jaga klick på nätet. Mycket inspirerande och jag är väldigt tacksam för att Marcus tog emot mig.

Den tredje delen var alltså att gå på fotboll. Tyvärr var klubbarna i Premier League inte överdrivet sugna på att släppa in mig på pressläktaren, så jag fick kliva ner ett steg i ligasystemet, till Championship. Jag hörde av mig till Brentford och det var inga problem att komma dit. Jag såg matchen Brentford-Millwall, som var riktigt rolig. Millwall ledde med 2-0 när det bara var fem minuter kvar, då vaknade hemmalaget och gjorde tre raka mål. Runt 12 000 på läktaren och skön stämning, Championship är inte alls dumt.

Jag var som sagt med i pressrummet före och efter matchen och där fick jag en intressant matupplevelse… Jag hann inte med någon större lunch innan men jag tänkte att det säkert skulle finnas något att äta i pressrummet. Det fanns det också. Någon form av paj med brunsås, typ, i. Pukka-pie heter det tydligen. Jag vill inte låta otacksam, men det var svårt att äta det där. Jag försökte, men det gick inte. Så jag var superhungrig i slutet av matchen, och under presskonferensen. Det tog dessutom ett tag att ta sig från Brentford in till centrala London igen. Så när jag äntligen var framme vid Paddington station, kröp jag av tåget och in på närmsta hamburgerställe.

Totalt sett en helt fantastisk resa till London som jag kommer att leva på länge. Bilder finns högst upp på sidan. Även en på pukka-pie…