Onsdag 26 juni 2019

Fredrik Andersson

Före detta hockeymålvakt, gillar sport och mat. Gärna samtidigt. Och helst ska allt vara från Italien.

Det blir sällan som man tänkt sig

Readly Express och Björn Goop tackar för sig. Foto: Lars Jakobsson/TR Bild
Readly Express och Björn Goop tackar för sig. Foto: Lars Jakobsson/TR Bild

På förhand såg årets Elitlopp på Solvalla ut som kanske den mest intressanta upplagan någonsin. Readly Express mot Propulsion. Bland annat. Som vanligt fanns det ett antal franska ekipage också, men jag var helt inne på att det skulle stå mellan de båda svenska kanonerna.

Men det blir ju sällan som man tänkt sig. Det blev i stället precis tvärtom. Readly Express såg halt ut och stöks bara några minuter innan finalen. Hyllningen från Solvallapubliken var fin så klart. Mycket fin. Det var givetvis helt rätt att stryka hästen, men det kändes som att luften började pysa ur finalen redan innan startbilen släppte fältet.

Dijon var först över mållinjen men kusken vågade inte jubla, väl medveten om att hästens gångart över mållinjen inte alls var trav utan i stället liknade en blandning av alla hästgångarter som finns. Han fick behålla segern, och ja, det var inget lätt beslut. Jag velar fortfarande när det gäller vad jag tycker.

Däremot är jag helt säker på att Jos Verbeeck borde ha diskats när han trängde sig ut med varv kvar. Han var tvåa i mål men skulle naturligtvis inte fått behålla andrapriset. 10 000 kronor i böter är ett pinsamt straff med tanke på att andrapriset var så stort.

Fattar inte hur domarna tänker där. Från och med nu är det fritt fram att bara tackla sig ut från ett invändigt läge. Om det är ett lopp med mycket pengar i är det värt det.

Rapport inför Ironman Norway

Cyklar, löpband och annat. Saknar bara en simbassäng hemma för att kunna köra en hel Ironman utan att behöva lämna huset.
Cyklar, löpband och annat. Saknar bara en simbassäng hemma för att kunna köra en hel Ironman utan att behöva lämna huset.

Nu är det mindre än åtta veckor kvar till Ironman Norway. Helgen efter midsommar smäller det, i Haugesund av alla ställen. Har aldrig varit där, men har förstått att det är väldigt kuperat. Distansen är den vanliga, alltså  3 800 meter simning, 18 mil cykling och 4,2 mil löpning.

Jag har precis börjat träna utomhus efter att ha tillbringat hösten, vintern och början av våren hemma i källaren. Nu är det maj och då hade jag räknat med hyfsat varma cykel- och löprundor, men eftersom vintern kommit tillbaka är jag tillbaka i källaren igen.

Det är klart att man kan cykla ute, men 18 mil i nio plusgrader och duggregn är inget som lockar. Då kan jag lika gärna cykla inne i värmen framför Netflix eller SVT Play. Det fungerar faktiskt riktigt bra att sitta fyra, fem timmar på cykeln om det finns nåt bra att titta på.

I lördags såg jag bland annat Hockeyns historia på SVT Play, gjord av dem mästerlige Jens Lind. Dom tre timmarna bara försvann. Den serien kan verkligen rekommenderas.

Under vintern har jag sakta men ganska säkert ökat antalet timmar på cykeln och på löpbandet, och det känns bra. Förra året, inför Kalmar Ironman, hade jag problem med en hälsena och kunde inte löpträna på hela våren. Hade totalt sprungit cirka tre mil inför Kalmar och det räcker naturligtvis inte. I år har jag varit hos sjukgymnasten och fått tips på hur jag, om möjligt, kan hålla hälsenan någorlunda frisk. Än så länge, ta i trä, känns det bra. Jag har sprungit många pass över två timmar och det har jag aldrig gjort tidigare. Målet är att komma upp till pass på tre timmar innan Norge och att det ska kännas bekvämt.

Sen gäller det också att köra ett antal brickpass, alltså att först cykla och sen direkt gå över till att springa. Som man gör på tävling. För det är en sak att springa ett maraton. En helt annan att göra det efter att först ha simmat nästan fyra kilometer och cyklat 18 mil.

Rapport från hockeyns bakgård, säsongsavslutningen

En gång i veckan kommer ett gäng föredettingar ner till ishallen i Skara för att väcka liv i en spelarkarriär som aldrig funnits. Det har återigen blivit dags att träffa Skara IK Oldboys i den icke prisbelönta reportageserien Rapport från hockeyns bakgård. Som vanligt kommer det att handla om tårar, trasiga knän och missade målchanser.

**************

Så kom den då till slut, äntligen. Årets sista match. Säsongen har som vanligt varit en lång ökenvandring. Den har pågått alldeles för länge, oldboysens bränsle tog slut redan i november och efter det har dom kört på ångorna. Försök att få igång motorerna igen har gjorts, men sällan lyckats. Ett exempel på det är givetvis Uffe Turbo. Han har verkligen inte fått igång turbon den här säsongen och han lever inte upp till namnet. Han kom till spel den här kvällen och det är alltid lika roligt. För motståndarna alltså. Men Uffe Turbo syntes faktiskt ganska mycket den här kvällen.

Som till exempel när han slog ner General Manager Abelsson mitt på isen. Det såg riktigt fult ut till en början, men efter att Domare Karlsson granskat situationen blev det ingen utvisning. Karlsson gjorde tecknet att han skulle ringa till domarrummet för att få deras hjälp med att ta ett beslut, men det var ingen som svarade där och Karlsson lät spelet fortsätta utan utvisning. Det var säkert rätt. Alla var överens om att det räcker att blåsa lite Abelsson så ramlar han omkull och ska det vara utvisning varje gång han ramlar skulle det aldrig bli något spel.

Men vi tar det från början. Eftersom det var sista matchen för säsongen, dessutom med avslutning på ett sunkigt snabbmatsställe, så var det många oldboys på plats. Nyss nämnde Domare Karlsson, som enligt honom själv dömt i OS en gång i tiden, släppte pucken och sen var spektaklet igång.

Vitt tog överraskande ledningen med 1-0 genom Johan Linder, som stenhårt smällde upp pucken i nättaket bakom Super-Tommy i svart. Och sedan ökade Peter Bergsten på till 2-0. Vänta lite nu tänker ni… Peter Bergsten? Var han med? Ja, när det var dags för säsongens sista match, då reste han sig från tv-soffan, la undan chipspåsen och kom till hallen. Det var ju som sagt hamburgare efter matchen och då vet man att Bergsten ställer upp. En sån chans missar han inte. Och han lyckades alltså göra mål. Han stod som vanligt framför målet och hängde på klubban och när pucken dök upp vispade han till den så att Super-Tommy blev överlistad.

Sen kom ännu en säsongsdebutant in i målprotokollet. Det var Ulrik Andersson som på något sätt lyckades överlista vita lagets målvakt Fredrik Andersson. Vitt har verkligen inte imponerat den här säsongen men nu fick laget äntligen lite flyt. Vitt var klart bäst den här kvällen och man kan undra varför laget inte spelat så här bra tidigare under säsongen. Svart hade stora problem att hänga med och det var nära flera gånger att hjärtstartaren fick hämtas. Här är det helt klart flera spelare som fuskat med sommarträningen.

Vitt kunde, trots att Peter Bergsten var med, glida ifrån till en överlägsen seger till slut. Det blev till och med tvåsiffrigt. Super-Tommy hade ingen lätt uppgift den här kvällen. Det blev 10-4 till vitt, som därmed går till sommarvila med en positiv känsla.

I övrigt noteras att…

… Tommy Packalen precis som väntat inte vågade komma till den här matchen heller. Rädslan att möta Fredrik Andersson har helt enkelt blivit för stor för TP. Han hänvisade till att han befinner sig på en övning, men våra källor inom Försvarsmakten säger att det inte pågår nån övning för tillfället. Och även om det hade gjort det hade TP inte varit kallad. Men han kan ju fundera på nya undanflykter under sommaren. Lita på att Fredrik Andersson kommer att fortsätta spöka hos TP.

… Peter Bergsten faktiskt petade in ytterligare en puck och alltså noterades för två mål. Han kommer säkert säga att vitt vann tack vare honom, men tro inte på vad han säger.

… Johan Linder drev fram pucken och kom in i svartas zon. Men när han skulle skjuta upptäckte han att klubban låg kvar i mittzonen. Vi vet fortfarande inte hur han tänkte där, men han gav inte upp för det utan fortsatte att dribbla utan klubba.

… Tobbe Gustavsson svarade för matchens passning. Han kom elegant in i vitas zon och hade flera medspelare med sig, som dessutom hade bra lägen. Men när Tobbe skulle frispela en lagkamrat gick det snett. Han vände sig bakåt och skickade ner pucken hem till den egna målvakten i stället för att passa en fri lagkamrat.

… Tobbe Gustavssons pôjk var mycket bättre än farsgubben.

… Fredrik Andersson återigen visade vart målvaktsskåpet ska stå. Nu när oldboyssäsongen är över är det fritt fram för andra klubbar att värva Andersson. Agenter är välkomna att höra av sig.

… Erik Rosén som vanligt gjorde några mål. Har han gått mållös från någon match?

… att alla undrar var Göteborgarn Hallbäck tagit vägen? Är han kvar i Chicago? Spelar han med Frölundas oldboys? Var han än befinner sig så är vi säkra på att hans utrustning är den allra modernaste.

… Ulrik Andersson kör stenhårt på gymmet numera och det lovar gott inför nästa säsong.

… husbyggaren, säljaren, afterskitrubaduren, tv-kändisen, smörsångaren, spelevinken, singersongwritern och framför allt målsumparen Peter Kling också dök upp nu när det var avslutning. Ni som inte sett Kling spela ishockey, och ni är många, så kan vi berätta att han påminner väldigt mycket om vänsterforwarden i det gamla klassiska ishockeyspelet Stiga. Han åker upp och ner, upp och ner. Och ibland snurrar han några varv.

… oldboysen vill tacka alla fans och sponsorer för den här säsongen. Eftersom det inte finns några så går ju det ganska snabbt. Men Oldboysen hotar med att komma tillbaka nästa säsong. Trevlig vår och sommar!

Tabellen
Svart 10 segrar
Vitt 5 segrar
2 oavgjord

 

 

Rapport från hockeyns bakgård, del 17

Peter Bergsten har inte spelat alls den här säsongen. Han säger att han är skadad och kör rehab. Något som han verkar tycka är roligt.
Peter Bergsten har inte spelat alls den här säsongen. Han säger att han är skadad och kör rehab. Något som han verkar tycka är roligt.

En gång i veckan kommer ett gäng föredettingar ner till ishallen i Skara för att väcka liv i en spelarkarriär som aldrig funnits. Det har återigen blivit dags att träffa Skara IK Oldboys i den icke prisbelönta reportageserien Rapport från hockeyns bakgård. Som vanligt kommer det att handla om tårar, trasiga knän och missade målchanser.

**************

Det är mars nu. Slutspelstider. Viktiga matcher om SM-guld, upp- och nedflyttning. Vinnare, förlorare. Och snart är det VM. Men den riktigt stora snackisen just nu i Hockeysverige är vita lagets målvakt Fredrik Andersson. Han har inte gått att känna igen under den här säsongen. Alla är ju vana vid att han spikar igen fullständigt. Kassaskåpssäker. Gör omöjliga räddningar och vinner matcher. Man förstår varför han kallas för Skaras Henrik Lundqvist.

Men den här säsongen har det gått trögt, formen har inte funnits där. Några ganska enkla mål har trillat in under säsongen och det är något som verkligen har förvånat alla fans.

Den här kvällen var han laddad för att återigen visa var skåpet ska stå, men det var alldeles för få oldboys på plats för att det skulle kunna gå att spela en normal match. Därför fick det bli spel på liten plan, precis som man gör i hockeyskolan. Nio utespelare delades in i tre olika lag och det var omöjligt att veta vilka som vann.

Detta var den näst sista matchen för säsongen. Nästa torsdag blir det säsongsavslutning, som vanligt med finmiddag efteråt på ett sunkigt snabbmatsställe.

I övrigt noteras att…

… Erik Rosén anmälde sig till spel, men han dök aldrig upp. Och det var nog tur. Eftersom målburarna stod på långsidan där plexiglaset är lågt hade högtskjutande Rosén skickat iväg alla puckar upp på läktaren. Eller i huvudet på vaktmästaren.

… nästa vecka blir sista chansen för alla oldboys att spela håkky. Det är många som valt soffan och chipspåsen den här säsongen före att spela med oldboysen. Egentligen vill vi inte nämna några namn, men det är ju allmänt känt att såna som Bossen Andersson, Peter Bergsten och Uffe Turbo spenderar mycket tid i soffan, med en, eller kanske tre, chipspåsar i knät.

… Tommy Packalen är fortsatt försvunnen, men nu har vi nog fått en förklaring. Först trodde alla att han hade valt att satsa på tv-karriären efter sitt succéinhopp i På Spåret. Men så är det inte. Källor inom Försvarsmakten, där TP arbetar, säger att han är så himla rädd för att möta vita lagets målvakt Fredrik Andersson. Andersson har blivit ett spöke för TP efter alla räddningar och nu verkar det alltså som att han inte längre vågar spela mot honom. Tråkigt, men sant. Men man måste ju utmana sina rädslor och nästa torsdag, på säsongens sista match, har TP chansen att gå i ett terapimöte med vita lagets målvakt. Vi råder TP att ta den chansen. Det kan bli jobbigt att gå hela våren och sommaren och ha Fredrik Andersson som spökar i huvudet, i väntan på nästa säsong.

Tabellen
Svart 10 segrar
Vitt 4 segrar
2 oavgjord