Den här sommaren kommer jag att minnas för all livemusik jag njutit av, både på festival och konserter runt om…
Den här sommaren kommer jag att minnas för all livemusik jag njutit av, både på festival och konserter runt om…
På våren blommar rosorna på ängar och längs med vägdiken. De sträcker sig uppåt, som om de försöker insupa varje…
Min innerliga önskan här från hängmattan är en öppen, ärlig, tuff, men schysst, hederlig och – inte minst – värdig politisk debatt under valrörelsen.
Det slår mig gång på gång att det är så lätt att bli hemmablind. Att inte uppskatta det som finns alldeles runt knuten, eller det som vi har sett så många gånger tidigare.
Kanske har vi redan nått en kritisk nivå när det gäller det som brukar kallas byråkrati.
Att bjuda in till kalas innebär att smörja maskineriet i sina relationer, bygga gemenskap och främja både släkt- och vänskapsband.
Jag tror inte att jag är ensam om att känna att alla intryck och upplevelser vi fått den här studentveckan vävs in i våra liv som små, men oändligt betydelsefulla trådar.
Förmågan och kunskapen att organisera sig tillsammans med andra och att lösa viktiga samhällsfunktioner har en dålig trend.
Jag vill inte låta som någon domedagsprofet men faktum är att när jag tänker på framtiden, när jag försöker föreställa mig år 2050, har jag svårt att tänka mig hur det kommer att se ut.
Jag är absolut inte någon dysterkvist, men jag är definitivt mer av en tänkande realist än en renodlad optimist