Måndag 23 juli 2018

Den här artikeln är låst.

För att läsa krönikor behöver du vara inloggad.
Skapa ett gratis konto nu för att få tillgång till denna och fler krönikor.
Om du redan har ett konto behöver du bara logga in.

Vill du läsa krönikor gratis?

Skapa konto

Har du redan ett konto?

Logga in

Jag hatar att älska det

“Jämt när jag har bestämt mig för att äta lite nyttigt så kommer det en påsk, en jul, en sommar,…

  • Nu har jag läst Lovisa Wennerholm Zimoneys krönika. Det är alltid intressant att följa hennes vardag. Den här gången handlar den om godis.
    Sötsaker har väl alltid varit efterfrågade, i synnerhet av barn. Om jag skall göra en jämförelse med då och nu så är det nog stor skillnad.Då var det kakor som gällde. Att bli bjuden på kaffe eller saft med dopp innebar vetebröd och många olika sorters kakor. 7 sorter räckte inte, 9-12 var inte otänkbart.
    När vi hade ungdomsmöte i prästgården fick man smaka många sorter. Alla hade med sig några sorter kakor och en strut med malt kaffe. Allt lades upp på ett stort fat. Prästfrun kokade kaffe och alla fick smaka på kakorna. Efter prat och kaffestund var det dags för en betraktelse av prästen. Vi sjöng en psalm och så var det ”tack för i kväll”.
    Det som hände i ungdomstiden blir roliga minnen. En del kommer jag i håg som barn: Det var julkalas och alla i byn var med. Vi var väl 7 – 8 barn i fem till sexårsåldern. Vi sprang runt bordet där alla godsakerna var framdukade. På ena hörnet stod tårtan så fint garnerad. Varje gång vi sprang förbi hörnet bet sonen i huset en bit av tårtan. Det upptäcktes och springandet var slut.
    Godis fanns också på den årliga syaktionen som syföreningens damer ordnade. Vi ungdomar var också med. Ofta hade våra mammor tillverkat något som såldes men det mest efterlängtade var knäckstrutarna som var, en tradition. En strut fylld med knäck och en pinne nedstucken att hålla i. Mums!!!.
    Jag hoppas att ungdomar och barn borstar tänderna bättre än jag gjorde. Det blev fullt med hål som fylldes med amalgam, en svart massa. Man förstod inte att hålen i tänderna hade samband med sötsakerna. Nu hoppas jag att alla borstar tänderna ordentligt och att man ransonerar godisätandet!
    Ha det så bra och tack för duellen Lovisa! Vi fortsätter väl?
    Hej då!
    Inga-Lill Lindén.