Lördag 17 november 2018

Fyllde tändsticksaskar tolv timmar om dagen

De sitter på en trebent trästol och fyller askar med stickor tolv timmar om dagen. Det gäller att vara försiktig. Så fort stickan utsätts för friktion börjar den brinna.

Flera av kvinnorna på fotografiet, som är från omkring 1880, kan vara överlevande från den brand som ägde rum i Tidaholms tändsticksfabrik några år tidigare.

På det här fotografiet från askfyllningssalen på Vulcan Tändsticksfabrik i Tidaholm från omkring 1880 syns unga flickor och kvinnor som fyller askar med stickor. De tar stickorna från sidan och lägger dem i en tom ask. När asken är full skjuter de igen den försiktigt så att stickorna inte tar eld. Sedan sätter de in asken i en låda som står framför dem. När lådan är full går de iväg och lämnar den i paketeringsavdelningen.

Medan den manliga arbetskraften fanns utspridd på tändsticksfabrikens olika avdelningar och skötte en rad olika arbetsuppgifter såsom fanérarbete, hyvling och underhåll av maskiner, var den kvinnliga arbetskraften samlad på endast två platser, nämligen askfyllningssalen och beredningssalen, där tändsatsen, som bestod av svavel och fosfor, kokades.

Kontrollerade

Ovanför kvinnan närmast i bild till vänster hänger en liten bricka. På den brickan står angivet ett anställningsnummer. Varje arbetare i askfyllningssalen har en sådan bricka. När de går och lämnar lådan på paketeringsavdelningen skriver förmannen upp anställningsnumret. På så vis kan ledningen kontrollera arbetstakten bland arbetarna.

Det finns ingen belysning i lokalen. Det enda ljuset är dagsljuset som strömmar in från fönster som sitter i väggar och tak. Trummorna som syns ovanför kvinnornas arbetsbänkar utgör självdragsventilation för att få bort doften av svavel.

Tandlösa av ångorna

Merparten av kvinnorna på fotografiet har sannolikt drabbats av fosfornekros. Sjukdomen, som uppstår av fosforångorna från stickorna, angriper skelettet, främst käkarna. Många blir tandlösa redan i tjugoårsåldern och tvingas äta flytande föda i resten av sina liv. Förruttnelsen och inflammationen i tandköttet gör att de luktar illa. Ofta väljer de att sätta en näsduk för munnen för att skyla sig.

Branden

Några av kvinnorna på fotografiet kan vara överlevande från den brand som inträffade några år tidigare och som skulle komma att bli 1800-talets största brandkatastrof i Sverige.

Strax efter skiftavlösningen på morgonen råkade en flicka av någon anledning få eld i en fylld ask. Enligt reglementet skulle hon hålla kvar den i handen tills den brunnit ut eller släcka branden genom att doppa asken i en vattentunna som stod mitt i rummet.

Spred sig snabbt

Hennes brännskador talar för att hon till en början följt instruktionerna. Sannolikt blev smärtan i handen olidlig och hon tvingades kasta asken ifrån sig. Då det var tidigt på dagen hade nattskiftet fyllt på med nya oförpackade stickor så att dagskiftet skulle klara sig hela dagen. Stickorna, som stod uppställda längs väggarna, kom att fungera som en stubintråd och branden spred sig med en enorm hastighet.

Fabriken var byggd i trä och var inte utformad för att skydda arbetarna vid brand. Dörrarna öppnades inåt, inte utåt. När panik utbröt och alla tryckte på för att komma ut blev resultatet istället att dörrarna blev blockerade. Mer än halva arbetsstyrkan i askfyllningssalen, 46 av 80, omkom. Ytterligare nio var svårt brända. Många av de döda var barn, bland de innebrända fanns elva- och tolvåringar.

Guds straff

Dagen efter branden höll Hans Henric von Essen, delägare till tändsticksfabriken Vulcan, ett tal till sina anställda. Som representant för bolaget vägrade han att medge några brister i brandsäkerheten. Olyckan var, menade han, guds straff då flera av flickorna hade varit ute och dansat den gångna söndagen:

”Hade de alla olja i sina lampor, eller hade de det icke? Detta är frågor, som vi ej kunna besvara, men de äro för oss viktiga att begrunda”, ska Hans Henric von Essen ha yttrat.

De förkolnade kroppsdelarna var oidentifierbara och kvinnorna begravdes i en massgrav vid Tidaholms kyrka. På inskriptionen på den obelisk som finns utanför kyrkan saknas namnen på offren.

Kvinnlig pionjär

Några decennier efter branden, i början av det nya seklet, gästades den västgötska tändsticksmetropolen av en kvinnlig pionjär, som inte bara skulle komma att bli Sveriges första yrkesinspektris utan också skulle komma att bli en av landets första kvinnliga riksdagsledamöter när allmän och lika rösträtt infördes år 1921.

I sin granskning av arbetsmiljön skriver Kerstin Hesselgren att ”faran för fosfornekros tycks ha nedbragts till ett minimum genom grundliga och praktiska ventilationsåtgärder samt genom en noggrann uppsikt och oupphörliga läkarvisitationer”. Samtidigt konstaterar hon att ”arbetarstammen ser klen, kroppsligt outvecklad och blodfattig ut” och hennes slutsats blir att fabriksarbetet ”äfven under tämligen lyckliga förhållanden, är ett föga tillfredsställande yrke”.

Tändsticksarbetarna, och särskilt de kvinnliga, arbetade alltjämt för låga löner. Vid den här tiden var emellertid både arbetarrörelsen, och kvinnorörelsen, på frammarsch.

Samma år som den kvinnliga pionjären Kerstin Hesselgren gästade Vulcans tändsticksfabrik invigdes arbetarrörelsens eget Folkets Hus i Tidaholm.

Magnus Gustafson
magnus@skaraborgsbygden.se

  • Detta är en nyhetsartikel. Det betyder att den berättar något just nu. Se datum för publicering ovan artikeln. Vid nyhetshändelser kan händelseutvecklingen förändras efter att artikeln publicerats.
  • Det medieetiska systemet
Läs mer