Fredag 27 maj 2022

Ljusen runt Vänern

En liten Thage leker inte i sandlåda som många andra barn. Däremot i en gammal träbåt.
-Den hade flutit i land och blev min och brorsans sandlåda, berättar Thage Petrusson som föddes på Djurö.
Sveriges ensligaste fyrplats.

Jo, tyst var det, även om väder och vind gjorde sig påminda långt där ute i Vänern. Än viktigare blev det då med fantasi. Och det hade syskonen Petrusson gott om.

Inte minst som en effekt av att familjen var bunden till fyrvaktandet.

”Faller ni i sjön får ni stryk!”- skrek pappa Petrus till ungarna när han drog i väg upp i fyrbyggnaden.

-Fyrarna gick på fotogen på den tiden. Det fanns en biträdande fyrvaktare på Djurö då, så två familjer hjälptes åt. Det var tur, och gjorde det mindre ensamt, säger Thage Petrusson, numera Lidköpingsbo, och tillägger att just det där ensliga innebar att hans far fyrvaktaren fick tillägg- och det var nästan lika bra som lönen.

130 fyrar runt sjön

 Kring sekelskiftet 1900 var närmare 60 Vänerfyrar bemannade. Arbetet som fyrvaktare gick ofta i arv. Thages pappa Petrus åkte ut till Djurö som 15-åring 1915, för att hjälpa sin bror som då var fyrvaktare. Småningom kom Petrus att ta över arbetet efter honom.

Då och då drog Petrus till närmaste grannen, fyrvaktaren på Lurö, och där träffade han den nya pigan- som skulle komma att bli hans fru.

-Mamma flyttade med till Djurö och där blev familjen kvar tills pappa ”gick i land” efter kriget. Kriget kom också i vägen för att jag skulle kunna gå i skolan, så jag började ett år senare än vad som var tänkt.

Idag är Djurö nationalpark. Tänk att vara född på en sådan plats! Jo, det känns allt lite speciellt, menar Thage, som fortfarande åker ut till sitt ”barndomshem” varje sommar. Numera som guide vid speciella båtturer.

Det finns också möjlighet att övernatta som besökare, både på Djurö och Lurö.

Därmed har man också tillfälle att kika närmare på fyrarna där ute- två av de numera totalt 130 som finns runt Vänern. Den äldsta är från 1850-talet och finns i värmländska Skoghall, och den senaste är fyren vid Millskär från början av 2000-talet.

-Långt från alla fyrar runt Vänern är dock tända, säger Lars-Göran Nilsson, kulturhistoriker vid Vänermuseet i Lidköping.

Fruktade passager

Före 1811 fanns det inga fyrar alls runt sjön.

-De första slussarna mot havet öppnade 1800, men före det var Vänern instängd. Oavsett det, var sjöfarten viktig, inte minst vad gällde handel med Värmland. Där fanns skog och virke, och Skaraborg var bördigt och utsädet eftertraktat.

Men för båtarna var det bökigt värre att ta sig fram- innan det fanns fyrar.

-Man seglade nära land och hade vissa landmärken att följa. Men det var ett lotteri. Mörker och dåligt väder kunde göra att man kom ur kurs. Särskilt fruktat var Hindens rev och Lurö skärgård med smala passager.

Lars-Göran Nilsson berättar om olyckor som ägde rum.  Många omkom.

-Men det var mindre viktigt än det faktum att de som bedrev handel förlorade pengar när båtarna sjönk med sin last. Slussarna är på gång att bli verklighet, och med denna vetskap i bagaget samlas direktionen för Vänersjöfarten 1799.

Detta ska senare komma att bli Vänerns seglationsstyrelse.

Vid mötet 1799 diskuteras just sjöfarten och de många olyckorna.

-De församlade har förhoppningar om fyrar som ska kunna vägleda sjötrafiken. Men det dröjer till 1811 innan Vänern får sin första fyr. Och det i Skoghall. Det är ingen slump att det blir just här, för hamnen i Skoghall är betydelsefull.

Attraktivt arbete

 Dagens fyrar drivs av solpaneler. Tidigare med hjälp av fotogen och gas. De allra tidigaste fyrarna har oljelampor och kräver skötsel hela tiden. Samtidigt ska fyrvaktaren vara beredd att rycka ut om någon båt är i fara på sjön.

Det är män som blir fyrvaktare, men sannolikt är äktenskap en förutsättning för att det ska fungera.

-Hustrun rycker in och vaktar fyren så att maken får sova, säger Lars-Göran Nilsson.

Kan de aldrig lämna sin fyrvaktarbostad tillsammans?

-Jo, om isen fryser till ordentligt. För då upphör sjöfarten för en tid. Det vanligaste är att mannen arbetar till sjöss, ofta med fiske, utöver att han är fyrvaktare. Sedan är det hustrun som ror in till fastlandet med fångsten och säljer den i stan. Och det var inte något enkelt jobb. Det tog exempelvis åtskilliga timmar att ro in till Lidköping från Naven.

Till fyrvaktarbostaden hörde ofta en ladugård, en stenkällare och en oljebod. Många fyrvaktarefamiljer fick många barn, och yrket går oftast i arv från generation till generation.

-Det kan vara lätt att tro att det inte var ett särskilt attraktivt arbete. Men det var det nog. Inte minst med tanke på att bolaget bekostade bostad, värme och höll dig med en bra båt.

Även om det är drygt 200 år sedan Vänern fick sin första fyr och mycket har förändrats vad gäller teknologi- inte minst i båtarna- så är fyrarna fortfarande av stor betydelse. Och än idag står ljuset från fyren som en form av trygghet.

-För fritidsbåtarna skulle jag vilja säga att de är oundvikliga. Fyrarna hjälper oss så att vi håller oss i rätt farled. Kommer man fel kan det gå riktigt illa och det väldigt snabbt, säger Lars-Göran Nilsson.

Fotnot:
För dig som vill läsa mer finns ”Vänerns fyrar – lysande kulturhistoria” av Erik Holmström.  Lars-Göran Nilsson var med och redigerade den nya utgåvan som fick ny layout och fler färgbilder.

  • Detta är en nyhetsartikel. Det betyder att den berättar något just nu. Se datum för publicering ovan artikeln. Vid nyhetshändelser kan händelseutvecklingen förändras efter att artikeln publicerats.
  • Det medieetiska systemet