Onsdag 21 oktober 2020

Aktivism som hotar demokratin

För lite mer än ett år sedan granskade GP djurrättsrörelsen för första gången. Vi kunde då läsa berättelser om hur bönder fått hot via telefon och sociala medier om att bli våldtagna, få sina barn bortförda eller bli slaktade. Gravskändning, anlagda bränder och förstörd egendom. Ännu en granskning gjordes om djurrättsrörelsen där även tidigare högt uppsatta politiker hade varit med och stöttat organisationer som exempelvis ”Djurfront” som gör ovanstående dåd helt öppet. Och som folk skänker pengar till för att de skall kunna fortsätta. De väljer ut och sätter enskilda företagare som bedriver matproduktion med djur som en måltavla och sätter i system att fara landet runt för att göra det svårare för polis att utreda sammanhängande utförda brott.

Morgan Johansson, justitieminister, lovade dyrt och heligt i mars 2019 att en utredning skulle tillsättas där man skulle titta på ett bättre skydd för de som blir utsatta, såsom uppstramning av lagarna vid olaga intrång och hemfridsbrott. Nu, efter påtryckningar från organisationer och andra politiker som även KU-anmält ministern, har utredningen fått EN utredare som skall vara den som jobbar med utredningen. Är det tillräckligt?

Nej, i mina ögon sett ser jag denna typ av våldsbejakande aktivism som brott mot mänskliga rättigheter.

FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna antogs 1948 av FN:s generalförsamling. Mänskliga rättigheter bygger på en övertygelse om att alla människor är födda fria med lika värde. De gäller för alla människor, över hela världen. Hot, hat, trakasserier, förföljelse och våld hör inte hemma i ett demokratiskt och fritt samhälle.

Staten är ytterst ansvarig för att de mänskliga rättigheterna efterlevs. Regeringen ska efterleva sitt ansvar i första hand genom att föreslå lagstiftning till riksdagen och utfärda instruktioner till sina myndigheter.

I Sverige skyddas de mänskliga rättigheterna genom grundlag och andra lagar och förordningar. Dessutom gäller den Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna som lag i Sverige sedan år 1995.

Jag skulle vilja se att Åsa Lindhagen samt Ann Linde som är ansvariga statsråd slår vakt och tar ansvar för ett ganska tydligt exempel på något som hotar demokratin och utsätter medborgare för en otrygg situation ekonomiskt, men framförallt socialt. De som blir utsatta av djurrättsaktivister lever under vad som borde betecknas som terrorism. Dessa frågor förtjänar större omtag än vad den får idag. Det är dessutom fler som råkar ut för dessa aktivister, allt ifrån butiksägare till viltvårdare.

I Sverige så ska vi vara stolta över vår djurhållning, som ingår i ett naturligt kretslopp i samband med produktionen. Vi är duktiga på att se till att cykeln sluter sig och ligger i framkant i hållbarhetsarbetet världen över. Dessutom är det något som vi är beroende av för att uppfylla några de andra mänskliga rättigheterna, som att utrota hunger.

Bakom dessa företagare finns en människa som vi är skyldiga enligt lag att beskydda.

  • Detta är en ledartext. Det betyder att åsikten är Skaraborgsbygdens ledarsidas uppfattning i en fråga.