Lördag 23 oktober 2021

Är det dags för en politisk identitetskris?

ÄNTLIGEN är nog rätt ord för ny-öppningen av Sverige efter en lång tid utan offentliga sammankomster, konserter, konferenser, middagar, krog-häng, kramar och handslag. Jag fick häromdagen uppleva det första handslaget på väldigt länge. Lite tveksamt ska jag nog ändå erkänna att det var när jag mötte upp handen som kom farandes. Är det okej nu? Är det över?

Vi kommer att se ett förändrat läge vad det gäller normaliseringen kring möten på distans. Vi har alla blivit proffs på Teams-möten och vet hur man ändrar bakgrund på videosamtalen med nära och kära. Mycket kommer vi kunna skratta åt efter alla felaktiga kattfilter och o-muteade pinsamma meningar vi råkade säga under en dragning.

Svenskt företagande har stabiliserat sig och många av de jobb som varit borta och satta på paus har nu fått ljusglimtar av att komma tillbaka. So far so good.

Att Sverige öppnat upp igen ur corona-dvalan har väl inte skett över en natt. Covidnyheterna har ju dalat i mängd och intensitet och vi börjar se att politiken har ändrat riktning från hur vi ska bekämpa en pandemi, till frågor som vi känner igen sen innan lite lagom med mindre än ett år innan valet.

Frågan är om vi verkligen förstår hur många frågor som blivit försenade eller bortglömda under pandemin som väljare? Vad var det som var viktigt för svensken att tycka till om innan viruset kom?

Efter en liten snabbåterkoppling med Novus undersökningar så var sjukvården en av de viktigaste sakfrågorna svenskarna tycker i november 2020. Det är inte många procent som skiljer sig efter den senaste undersökningen som gjordes i juni i år.

I de övriga tio-i-topp frågorna har läget inte förändrats avsevärt vad väljarna tycker om hur starka partierna är i sakpolitiken enligt Novus undersökningar. Så här i efterhand efter en tämligen stormig mandatperiod för vår regering och opposition så får jag känslan av att sakpolitiken i sig hamnar lite i skymundan över mer personligare vendettor som skett partierna emellan, i varje fall på riksplanet. Vi har varit nära extraval och vi har också varit utan statsminister ett par gånger.

För att sammanfatta vad jag tror att vi kommer att se framöver i stundande valår så tror jag att det kommer vara någon form av identitetskris för svensk politik. Nu gäller det för partierna att kraftsamla inför att verkligen förmedla sin egna identitet för att locka väljare. Med denna period i bagaget så kommer inte väljarna nöja sig med ambitionen till att genomföra sitt sakpolitiska program och åtgärdsplaner. Jag tror dom kommer att förvänta sig stabilitet och uppbyggandet av förtroende.

Oavsett vad vi kommer att få se tror jag det största slaget kommer att vara om landsbygdens väljare. Där har vi mycket att hämta tillbaka efter en tid utan landsbygdsminister, höjda drivmedelspriser och ”slaget om skogen”. Det är också där dom största bristerna kring sjukvård, skola, arbetskraft och omsorg finns. Vem vet, kanske blir landsbygden spelplanen för valet 2022. Vad tror ni?

  • Detta är en ledartext. Det betyder att åsikten är Skaraborgsbygdens ledarsidas uppfattning i en fråga.