Tisdag 30 november 2021

Är du en tyckoman?

Svensken har aldrig haft så mycket att tycka till om som idag. Det är en växande norm och starkt identitetsbyggande att vi också ska tycka till om precis allt möjligt, trots att vi inte kanske har alla pusselbitar på plats kring problemställningen och nyanserna. Och när vi väl har fått för oss att tycka, så är det svårt att ändra sig när motargumenten ramlar in. En bra debatt mår vi alla bra av, men när går gränsen? Är det en del av varför vi har svårt att lita på politikens arbete eller hur vi ska kunna acceptera demokratiska processer?

Det svåra med att enbart tycka är ju att det blir konsekvenser som man inte behöver ta ansvar över. Ett av exemplen jag tänker på är rovdjurspolitiken. Vi i Skaraborg har haft ”turen” att vara lätt drabbade av, än så länge, av att varg rivit och dödat får, attackerat sällskapsdjur eller på andra sätt ställt till med bekymmer på landsbygderna här. Men ändå är det många som har sin åsikt klar för om vi ska ha varg eller inte. Och hur de som blir drabbade ska agera med rovdjurstängsel, skylla sig själva för att de bor där de bor eller rent av sluta med djurhållning.

En annan del av rovdjursfrågan är björnjakten som varit en happening i media. Hur många björnar som ska skjutas, hur det går och var har det rapporterats om i tv. Och därifrån kan vi följa debatten i sociala medier hur många björnar vi bör skjuta eller att vi ska låta den vara, trots att de flesta inte har kunskap om vare sig hur många björnar det finns, hur viltförvaltning fungerar eller expertisen hos jägares beslut om vilken björn som bör skjutas.

Samma gäller vår kamp mot klimatförändringarna. IPCC släppte sin rapport för lite drygt en vecka sedan om vår status. Självklart ser den inte direkt positiv ut och många forskare står för alla de tusentals rapporter som understryker att vi har ett akutläge. Varannan svensk känner oro inför detta och många fler unga ser dystert på framtiden. Under tiden detta fortlöper ser vi även här polarisering kring hur omställningen ska gå till och många knutar och frågeställningar är svåra att lösa upp till att ens komma överens om en kompromiss. Politiken använder gladeligen det som slagträ gentemot varandra, vilket gör att det som faktiskt händer, hamnar i skuggan.

Det är fortfarande viktigt att vi ställer oss upp och tar tag i de tuffa beslut som vi måste göra som samhälle och höjer rösten till vad vi tycker är rätt och fel. Men vi har varken inget att vinna på att öka vår egna polarisering gentemot varandra när åsikterna går isär genom att visa att vi inte bryr oss om konsekvenserna som någon annan får ta hand om som inte drabbar oss själva. Där måste vi verkligen jobba på vår empati och sluta måla ut vår motsats eller motståndare som ond.

De exemplen jag har med i den här ledaren är bara några frågor jag reflekterat över den senaste tiden om hur vi faktiskt lyfter vårt eget tyckande till att bräcka goda argument som baserar sig på statistik, forskning och framförallt kunniga personer som har erfarenhet både praktiskt och i teorin i de olika ämnena samt de som lever i det.  Så, är du en tyckoman?

  • Detta är en ledartext. Det betyder att åsikten är Skaraborgsbygdens ledarsidas uppfattning i en fråga.